I hjärtat av omställningen som jag och väldigt många med mig nu står i, är det tydligt att det finns en kraft och vilja att göra både annorlunda, nytt och mer. Budskapet om ett paradigmskifte i den sociala välfärden sprider sig till många sektorer – tillsammans ingår vi i ett momentum där vi har möjlighet att skapa en helt ny välfärdsmodell.
I Lund anordnar vi inom kort en kommungemensam innovationsvecka där vi ska arbeta i sprintar för att ta fram arbetsmodeller och tester i det förebyggande arbetet för barn och unga. Föreningar och andra samhällsaktörer är inbjudna för att hitta lösningar på våra komplexa problem. Runt om i landet byggs modeller för tidigt stöd, backa barnet, sluta skjut och skolsociala team. Det händer positiva saker i hela Sverige. Det är sannerligen ingen brist på görande och det är många som vill bidra i detta helt avgörande arbete.
Men medan de nödvändiga initiativen och idéerna inte låter vänta på sig, vare sig från mig eller andra, är det något som skaver. Få pratar numera om den gemensamma basen som lösning på det vi ska ställa om till att förebygga. Vi pratar gärna och mycket om själva symtomen, som på en trädkrona, medan rotsystemet förblir dolt under ytan. Och likt frostingen på en god kaka spritsar vi lösningar, medan bottenplattan sakta tunnas ut. Jag pratar om prioriteringarna i, och fördelning av medel till, den gemensamma välfärden.
Johan Oljekvist, VD för Fryshuset, sätter ord på dilemmat i TV4:s morgonprogram i förra veckan. Under många år har olika regeringar inte prioriterat de delar av samhället som vi vet är skyddsfaktorer för till exempel kriminalitet och utanförskap. Exempelvis fritidsverksamhet och skolan. Under det senaste decenniet har nedskärningar och besparingar gjort att den gemensamma basen i ett fungerande samhälle har blivit tunnare och det skyddsnät som är bra för alla att det är starkt, har blivit sämre. Kvar blir riktade insatser till de som behöver det allra mest. Mindre klasser, mer anpassning, tätare samverkan. Sådant som de flesta barn skulle må bra av, redan innan det är för sent.
Socialtjänsten har haft samma resa och kvar blir det allra mest nödvändiga. Kritik har vi fått länge för att vi inte prioriterat det förebyggande arbetet. Men jag kan nog påstå att ingen samhällsinstans har haft förutsättningar att göra det, inte ens de delar som faktiskt är de universella och har bäst förutsättningar utifrån att de i sitt uppdrag möter stora delen av befolkningen. BVC och förskolan är en plattform för förebyggande arbete som borde användas mycket mer av våra olika sektorers gemensamma uppdrag i den förebyggande välfärden. Socialtjänsten möter en liten del av befolkningen. Ändå är det vår nya lagstiftning som nu driver fram flera av idéerna. Under de kommande åren får rättsväsendet 87 miljarder kronor för att stärka sin verksamhet. I jämförelse får socialtjänsten 8 miljarder kronor för att ställa om sin – där förhoppningarna om denna omställning som lösning är skyhöga och lyfts fram i många sammanhang, och av långt fler än oss som jobbar i socialtjänsten.
Vad visar forskningen? Jo, för att stoppa utvecklingen med kriminalitet behöver intresset riktas mot dess orsaker. Detta har bland andra Tova Bennett och Sverker Jönsson på Lunds universitet problematiserat i sin forskning: Inget stöd i forskningen för hårdare straff.
Det vore på sin plats med ett gemensamt samhälleligt ställningstagande om orsaker till kriminalitet och sociala problem i stort, som både innefattar samhälle och individ och bygger på bästa tillgängliga kunskap och forskning. Intresserar vi oss för orsakerna till problemen – och är beredda att göra något åt dem som samhälle – kan vi börja prata omställning på riktigt. Inte bara omställning som ytlig lösning på några av rotorsakernas symtom.
I FSS yttrande över SOU 2024:39, Skärpta regler om ungdomsövervakning och straffreduktion för unga, skriver vi bland annat att vi inte ställer oss bakom synsättet om att skärpta straff leder till minskad nyrekrytering eller villighet att avsluta en kriminell bana.
FSS har långt innan remisstiden har gått ut skickat in sitt yttrande över betänkandet från Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder. Här är några utdrag från vårt svar:
”Att införa en ordning motsvarande de danska ungdomskriminalitetsnämnderna i Sverige riskerar att både underkänna och underminera socialtjänstens roll och kompetens och allvarligt rasera tilliten till socialtjänsten.”
”FSS anser att den föreslagna ordningen kommer att leda till dubbelreglering och parallella processer i flera led […] särskilt med beaktande av den begränsade effektutvärdering som hittills finns av den danska ordningen och att annan forskning inom området saknas.”
”I den nya socialtjänstlagen framhålls vikten av att de insatser som socialtjänsten ger ska vara byggda på vetenskap och beprövad erfarenhet. Förslaget saknar vetenskapligt stöd för att det ska ha en brottsförebyggande effekt. Det är orimligt att ny lagstiftning som presenteras på socialtjänstens område, i ljuset av de nya krav som finns i SoL om att de ska vara just kunskapsbaserade, inte är det.”
Läs hela FSS yttrande för att se vilka åtgärder vi föreslår för att socialtjänsten ska kunna arbeta brottsförebyggande.
”Det krävs både förebyggande och repressiva åtgärder för att stoppa gängen. Men regeringen får inte blanda ihop de två perspektiven och försvåra socialtjänstens arbete, skriver flera debattörer.” Det är Akademikerförbundet SSR, Bris, FSS, Rädda barnen och Vision som tillsammans skrivit en debattartikel där vi lyfter fram en del invändningar mot regeringens socialpreventiva strategi för att bekämpa gängbrottslighet.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 12 FEBRUARI 2024: I skrivande stund håller kylan värmlänningarna i ett järngrepp och halkan gör det riskabelt att ens vittja brevlådan. Skönt då att slå sig ner vid datorn framför vedspisen för idag är det hemarbete som gäller.
Man brukar säga att ”det surrar många bin i kupan” och så är det för mig just nu. Jag försöker få ihop den nationella styrningen av socialtjänsten med vilka utmaningar vi inom socialtjänsten har sagt att vi ska ta tag i och förbättra.
FSS efterlängtade första linjens socialtjänst rullar på i hög fart. Det finns flera kompetenta nätverk som är igång och erfarenhetsutbytena är många. Alla hjälps åt med att försöka få till bästa tänkbara organisering för att nå önskad effekt. Önskad effekt har FSS satt ord på, bland annat:
öppna upp socialtjänsten med enklare ingångar och enklare vägar till stöd och insatser
öka tilliten till våra verksamheter
utföra våra uppdrag i enlighet med den kunskap som finns och även bidra till ökad evidens i socialtjänsten.
Ett av de viktigaste målen är att öka tilliten så man törs söka stöd även när problemen är små.
Sedan har vi den kritiska och nödvändiga kopplingen till andra linjens socialtjänst som är den utredningsverksamhet som socialtjänsten bedriver idag. Den riktar sig till barn och vuxna som behöver skydd och stöd på ett mer ingripande sätt och ofta över en längre tidsperiod. Här ser FSS goda möjligheter att få till insatser under pågående utredning och att enklare länka personer till de insatser som behövs både före, under och efter utredningen.
FSS har sin bas förankrad i socialpolitiken och möjligheten att påverka skeenden nationellt innan de blir fasta beslut i exempelvis en ny lag. Vi har under flera år jobbat hårt för att vara med och påverka och har lyckats med det i stor utsträckning. Som minst har vi gjort vår åsikt känd och utifrån våra professioner också kunnat spegla det i chefers och socialarbetares vardag.
Men nu dyker det upp ett stort antal förslag, varav många inte hanteras i något remissförfarande ut till socialtjänsten utan de beslutas ändå. En ”tredje linje”? En linje som har starkt repressiva drag och flera delar där vi ska dela ut sanktioner till klienterna när de inte följer uppgjord planering. Socialtjänsten blir snarare en del av kriminalpolitiken istället för socialpolitiken.
Inte många röster från socialarbetare och deras chefer får komma fram, utan det är polis och kriminalvård som fått gehör för det som de anser sig behöva av kommunernas socialtjänster. Det är synnerligen stora risker att målsättningen med den första linjen inte kommer att kunna fungera som tänkt. För vad kommer att hända med tilliten när socialtjänstens arbete blir mer repressivt? Hur ser evidensen ut för de repressiva förslagen? Hur kommer resurssättningen att se ut? Jag hoppas verkligen att det inte är resurserna till den första linjen som man tänker ta av. Om så är fallet minskar socialtjänstsveriges möjligheter att lyckas med den nationella målsättningen.
Detta sammantaget kommer att kräva mycket av oss chefer inom socialtjänsten. Det är nu vi måste börja tänka på hur vi gör sen. Att träffas och diskutera våra socialpolitiska frågor, som i en nära framtid sannolikt även kommer att innehålla kriminalpolitik, är oerhört viktigt. Jag ser redan fram mot Socialchefsdagarna 2024 i Stockholm (2–4 oktober). Temat är verkligen mitt i tiden: Omställning pågår.
Hör av dig till oss på FSS om du har frågor och funderingar. Du når oss på info@socialchefer.se
I början av februari hade FSS styrelsemöte med representation från norr till söder. Trots att vi har olika förutsättningar och utmaningar är mycket också gemensamt, inte minst vårt brinnande intresse för socialtjänstens olika områden. Vi har alla fokus på hur vi kan bidra till att göra socialtjänsten bättre.
Att mötas med kollegorna i styrelsen ger energi. Jag inser hur viktigt det är att möta andra utanför min egen organisation och diskutera socialtjänstfrågor på en strategisk nivå. Det hjälper mig att höja blicken och utvecklar min förmåga att tänka nytt.
Socialtjänst i fokus
Sällan har socialtjänsten varit så mycket i fokus. Det är positivt att vi har en socialtjänstminister som fokuserar på socialtjänstens viktiga områden och driver på för positiv förändring. FSS välkomnar verkligen den nya socialtjänstlagen som fokuserar på en kunskapsbaserad socialtjänst som är tillgänglig, förebyggande och kan erbjuda insatser utan föregående behovsprövning. Vi har redan inlett arbetet med att förbereda oss på hur den nya lagen kan tas emot på bästa sätt. Bland annat genom FSS nätverk för första linjens socialtjänst (läs mer om det längst ned).
Parallellt med nya SoL pågår arbetet med god och nära vård i landets kommuner. En reform som har fokus på personcentrerade, hälsofrämjande och sammanhållna arbetssätt. Här finns flera gemensamma nämnare och inte minst ett starkt fokus på förebyggande arbete där fler behöver nås tidigare av insatser för att undvika mer omfattande insatser längre fram.
De båda gigantiska omställningarna gifter sig bra med varandra och kan förhoppningsvis leda till nya lösningar där kommun och region kan gå samman för att möta upp tidigt och samordnat. Jag gissar att många kommuner kommer att hålla samman omställningarna. Vi kommer att behöva frigöra tid för förändringsarbete och en mottaglighet i organisationen för detta stora reformarbete.
Samhällsutvecklingen med gängkriminalitet och systemhotande brottslighet har lett till att regeringen tillsatt en mängd utredningar och kommit med flera lagförslag, mestadels med inspiration från Danmark, för att motverka utvecklingen.
Men många av lagförslagen kommer att förändra socialtjänstens roll: Samtidigt som vi ska utveckla socialtjänsten mot sänkta trösklar, kunskapsbaserade arbetssätt, nya samarbetsformer och ökad tillit så att fler söker stöd tidigare innan problem vuxit sig stora, så kommer vi med stor sannolikhet behöva hantera ytterligare en linje. Det är en linje av mer repressiv karaktär. Det kommer bli utmanande att driva igenom detta samtidigt. Här kommer vi att behöva navigera tillsammans för att den ena reformen inte ska förta effekterna av den andra.
Utöver det går den digitala transformationen i en rasande takt. På vilket sätt AI kommer att påverka oss det närmaste årtiondet är svårt att överblicka. Samtidigt som tekniken går fort och nya lösningar utvecklas, brottas socialtjänsten med verksamhetssystem och en digital arbetsmiljö som inte alltid känns stödjande. Dessutom har vi dålig tillgång till tillförlitlig data både på lokal, regional och nationell nivå. Den tekniska och snabba utvecklingen behöver komma socialtjänsten till del om vi ska klara omställningens alla utmaningar. Därför tror jag att detta område behöver högprioriteras.
Att leda omställningen
Nog har vi en del att bita i, vi som ska leda arbetet framåt. Samtidigt som vi nu inleder och förbereder för omställningen brottas många av landets socialtjänster med tuff ekonomi och kompetensförsörjningsutmaningar.
Här kommer att krävas ledarskap som kännetecknas av mod. Mod att testa. Mod att fatta beslut. Mod att prioritera. Mod att utmana och låta sig utmanas. Och mod att ändra fattade beslut liksom mod att sluta göra saker. Vi behöver skapa förutsättningar för att organisationen ska kunna ta emot allt det nya. Det kommer inte att gå att göra allt samtidigt.
Sannolikt kommer vi att gå vilse och behöva ompröva våra vägval. Men vi kommer att hitta fram. Om vi bara lyckas hålla fokus på målet. Varför gör vi den här omställningen? Vad ska den leda till? Det som känns bra är att vi gör det här tillsammans och vi kommer att hjälpas åt under resans gång. Varje kommun behöver inte uppfinna samma sak. Vi kan dela framgångar och misslyckanden, lära av varandra. Och vi kan ta hjälp av dem som har kontakt med socialtjänsten redan. Här finns mängder av kunskap och erfarenheter om hur vi kan rigga det nya så att det vi gör verkligen möter behov.
Förutsättningarna och behoven kommer se olika ut i vårt avlånga land så visst kommer vi att behöva uppfinna varianter. Men inte på allt.
SiS
Nyligen kom information om att SiS ska läggas ned i sin nuvarande form. Det är naturligtvis bra att regeringen vill se över tvångsvården för att se hur den kan utvecklas till det bättre. Men detta blir ytterligare en förändring som kommer att ske parallellt med övrig omställning.
Om vi ska komma tillrätta med barn- och ungdomsvården behöver hela vårdkedjan ses över, inte bara SiS. Här har utredningen om barn och unga i samhällsvård en mängd förslag som nu behöver beaktas. Hur arbetar vi för att inte barn och unga ska behöva tvångsvård? Hur resurssätter vi de olika delarna i kedjan? Hur arbetar vi före och efter placering för att den vård som ges ska hjälpa barn och unga? Hur ska de institutioner som ändå behövs se ut? Vilka professioner ska arbeta där? Hur stora institutioner ska vi ha? Vilken behandling ska ges? Ska regionen få ett ansvar så att barn i behov av psykiatriskt stöd kan få det? Och hur mycket får den kosta?
Jag hoppas verkligen att man nu tar krafttag och att det blir en bred involvering i arbetet med bygget av det nya.
Slutord
Trots alla utmaningar och brus runt omkring ser jag ändå hoppfullt på socialtjänstens omställning. Det kommer bli svårt, det kommer utmana oss och våra sätt att tänka och göra. Men klart att vi klarar det! Nu har och tar vi chansen!
Hälsningar Lina Blombergsson, FSS vice ordförande
Känner du behov av att diskutera socialtjänstfrågor med andra, men saknar forum där du befinner dig? Då föreslår jag att du går med i FSS nätverk för första linjens socialtjänst. Vi ses digitalt en gång i månaden för att dela erfarenheter och hjälpa varandra framåt, tillsammans. Det enda kravet är att du ska vara medlem i föreningen. Maila info@socialchefer.se så får du inbjudan till kommande träffar.
