Socialtjänsten är mer ifrågasatt, politiserad och omskriven än på länge. Samtidigt genomförs omfattande reformer och AI väntas förändra det sociala arbetet ytterligare. Vid invigningen av Socialchefsdagarna lyfte Anna Burston, ordförande för Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), vikten av att värna professionens kunskap, stärka kommunikationen med allmänheten och ge chefer mod och stöd att leda i förändring.
För exakt ett år sedan, den 1 september 2025, inrättade SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) en särskild avdelning för socialtjänst. Genom SBU kan du få tillgång till aktuell och kvalitetssäkrad kunskap för strategiska vägval och utvecklingsarbete. Du kan också identifiera viktiga kunskapsluckor inom det sociala området och föreslå områden som SBU bör undersöka.
På vårt senaste styrelsemöte träffade vi SBU som presenterade på vilket sätt kunskapsmyndigheten kan vara ett stöd, bland annat i omställningen till ny socialtjänstlag. Här kan du ladda ner en matnyttig presentation från det mötet, där du även hittar kontaktuppgifter till SBU.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 31 AUGUSTI 2026: I dagarna två har FSS riksstyrelse haft möte och vi har som vanligt avhandlat en rad viktiga frågor, allt från vår konferens Socialchefsdagarna, internationellt arbete, kunskapsstyrning och AI, till legitimation för socionomer.
När det gäller det sistnämnda ser FSS vikten av att vänta in analysen som ska göras huruvida beslutsordningen inom socialtjänsten bör ändras (Dir 2026:60) innan vidare resonemang kan föras. En ödmjuk fråga är: varför kan inte alla socionomer få legitimation när de gått klart utbildningen, precis som lärare och sjuksköterskor? Varför skulle det vara annorlunda för socionomer?
Grundintentionen om att stärka professionen är bra, den står vi bakom. Men mycket behöver vara på plats gällande förutsättningar i yrket innan fördelarna överväger riskerna, om de legitimerade socionomerna är tänkta att bära ett särskilt ansvar. FSS lär återkomma till frågan. Oavsett är grunden för en stark socialtjänst en stark profession. Det behöver vi arbeta för, på alla vis vi kan.
Här kommer en lista på hur man också skulle kunna stärka professionen i förberedelse för eller i väntan på frågan om legitimation:
Specialistutbildning efter grundutbildningen. Denna fråga har FSS drivit i många år, där vi tror att särskilt svåra och myndighetstunga uppdrag, som till exempel arbete med myndighetsutövning för barn och unga, skulle prioriteras.
Att kunskapscirkulation och samarbete med lärosäten blir en naturlig del i arbetet och på arbetsplatsen.
Goda förutsättningar, rimlig arbetsbelastning för att kunna göra alla de delar i det sociala arbetet som hantverket – och lagstiftningen – kräver.
Ett nära ledarskap, som i sin tur har goda förutsättningar för uppdraget.
Att arbeta med att förenkla dokumentation och avhjälpa dokumentationsbördan genom att skala ner BBIC och IBIC samt se till att alla har tillgång till bra AI-lösningar.
Att organisationen arbetar med att uppmuntra och dela berättelser om när det går bra. Att storytelling om det som är vår vardag blir en naturlig del av den interna och externa kommunikationen. Detta stärker yrkesstoltheten.
Att alla har tillgång till ett baspaket av metoder och verktyg som är beprövade och kvalitetssäkrade.
Att hot och hat mot socialtjänstens tjänstepersoner upphör genom ett systematiskt förebyggande arbete, skärpt lagstiftning och kraftsamling i frågan på nationell nivå.
Att kunskapsstyra i mellanrummen i samverkan för att förenkla med alla de beroenden som socialarbetare har av andra yrkesgrupper och verksamheter.
Vad tänker du om listan? Hör av dig till oss på info@socialchefer.se eller kommentera vårt inlägg på Linkedin.
På Altingets debattsida skriver nio aktörer – varav FSS är en – om förslaget att sänka straffbarhetsåldern: ”Trots massiv kritik från experter, myndigheter och forskare vill regeringen sänka straffbarhetsåldern från 15 till 13 år. Det är dags att stoppa detta ogenomtänkta förslag innan det blir verklighet, skriver företrädare från fackförbund, advokatsamfund, socialt arbete och barnrättsorganisationer.”
Igår gick Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten ut med ett pressmeddelande som beskriver hur en socialtjänst i Stockholmsområdet har utsatts för hot, våld och påtryckningar. Det väcker starka känslor. Sju personer åtalas för en rad grova brott riktade mot tjänstemän inom socialtjänsten och mot förtroendevalda politiker.
Syftet har varit tydligt: Att påverka beslutsfattande. Att skrämma. Att tysta. Det här är inte ett enskilt fall. Det är ett exempel på en allvarlig utveckling som vi inom socialtjänsten känner igen och som hela samhället måste ta på största allvar.
Ett systemhot – inte ett arbetsmiljöproblem bland andra
Hot och hat mot socialtjänstens chefer och medarbetare beskrivs ibland som ett arbetsmiljöproblem. Det är korrekt. Det är ofta en utsatt miljö. Men det är långt ifrån hela bilden. Det vi ser i de ärenden där hatet och hoten är synliga är också demokratihotande brottslighet där man genom våld, hot och skrämsel avser påverka myndighetsutövning och politiska beslut.
Socialtjänstens uppdrag är ofta att fatta svåra, ingripande och nödvändiga beslut. Ibland till skydd för barn och unga som far illa. Just därför är socialtjänsten särskilt utsatt. När kriminella riktar sin ilska mot enskilda socialsekreterare, chefer, nämndpolitiker eller dess anhöriga är det i själva verket samhällets yttersta skyddsnät som attackeras.
Vikten av skydd och stöd för dem som ska göra jobbet
Vi behöver ställa en avgörande fråga. Hur ser skyddet egentligen ut för socialtjänstens chefer, medarbetare och förtroendevalda politiker? Att utsättas för allvarliga hot mot sig själv och/eller sina anhöriga kan få stora och långtgående konsekvenser som kan påverka hälsa och välbefinnande för lång tid framåt. Att kanske tvingas leva skyddad. Att leva med ständiga hot. Att vara orolig för sina barn. Att behöva flytta.
Det finns lagstiftning, det finns rutiner och i många fall finns en god samverkan med polis och åklagare. Men alltför ofta vittnar medarbetare och politiker om att hot normaliseras. Om att ansvaret individualiseras. Om att stödet kommer för sent. Här behöver vi som samhälle sluta upp runt dem som drabbas och göra vad vi kan för att ge det stöd som krävs akut, på kort och på lång sikt.
Arbetsgivare har förstås ett långtgående ansvar att förebygga och hantera hot och våld. Det handlar om riskbedömningar, säkerhetsrutiner, utbildning, juridiskt stöd och tydligt ledarskap när det verkligen gäller. Och att aldrig lämna en utsatt medarbetare ensam.
Rättsväsendet har samtidigt en avgörande roll. Hot mot tjänstemän och förtroendevalda måste utredas skyndsamt och prioriteras högt. När hot bagatelliseras eller utredningar drar ut på tiden sänds en farlig signal – inte bara till den som hotar, utan till alla som försöker göra sitt arbete.
Desinformation och demonisering – en farlig grogrund
Till det här kommer ett växande problem med desinformation och demonisering av socialtjänsten. I sociala medier och andra miljöer sprids en bild av socialtjänsten som godtycklig, maktfullkomlig och oprofessionell. Den bilden är falsk men effektiv. Den bidrar både till normalisering av ett problem och påverkar det skyddsnät som socialtjänsten och socialtjänstlagen faktiskt är.
När misstro göds systematiskt ökar risken för hot, trakasserier och våld. När socialtjänstens arbete misstänkliggörs undergrävs tilliten till hela välfärdsstaten. Det är därför avgörande att socialtjänsten, politiker, myndigheter, civilsamhälle och media tillsammans står upp för ett kunskapsbaserat samtal om socialtjänstens uppdrag och ansvar.
Vad händer om vi tystnar?
Vi måste våga ställa den obekväma frågan: vad händer om hoten får effekt?
Om socialsekreterare inte vågar fatta nödvändiga beslut? Om chefer tvekar att stå bakom sina medarbetare? Om politiker undviker vissa ärenden av rädsla för konsekvenserna? Om socialsekreterare väljer bort att arbeta inom socialtjänstens myndighetsutövning?
Socialtjänsten måste kunna upprätthålla lagen och ge den välfärd våra invånare har rätt till. Annars riskerar barn och unga att lämnas utan skydd. Då förskjuts makten från demokratiskt fattade beslut till dem som använder hot och våld som verktyg. Det är inte bara oacceptabelt – det är demokratiskt förkastligt.
Samhället måste sluta upp – tydligt och gemensamt
Föreningen Sveriges socialchefers budskap är tydligt – hot och hat mot socialtjänsten angår oss alla. Det är inte ett särintresse för en enskild profession. Det är en fråga om vilket samhälle vi vill leva i. Nu ska vi ställa om socialtjänsten, arbeta mer proaktivt och öka tillgängligheten för att fler ska kunna få hjälp tidigt. Låt oss inte förlamas av rädsla, utan kraftsamla och skapa förutsättningar för socialtjänstens viktiga arbete.
Nu behövs:
Ett tydligt och aktivt arbetsgivaransvar när hot uppstår, både för medarbetare och förtroendevalda
Ett rättsväsende som tar demokratihotande brott på största allvar
En offentlig debatt som står upp för socialtjänstens uppdrag och bidrar till korrekt information
Ett samhälle som sluter upp bakom socialtjänstens medarbetare som varje dag går till jobbet och arbetar för att ge stöd och skydd till barn och unga och familjer i behov av samhällets stöd.
Att stå upp för socialtjänsten är att stå upp för rättsstaten. Och det är ett ansvar vi alla delar. För när hoten riktas mot socialtjänsten hotas hela samhället.
NUSO visar vägen mot en mer tillgänglig och förebyggande socialtjänst: För att bryta negativa spiraler och förebygga långsiktiga konsekvenser behöver socialtjänsten nå barn i ett tidigt skede. Gå in på länken nedan för att läsa om flera utvecklingsområden som NUSO pekar på för att stärka det arbetet. Där hittar du också hela forskningsrapporten om Samtycke, hänvisningar och insatser.
