ORDFÖRANDE HAR ORDET 5 MAJ 2026: Den här veckan är jag inbjuden att prata på olika nationella konferenser, både i rollen som FSS ordförande och i mitt arbete nära kärnverksamheten i Lund. Bland annat på Forte Talks – Visioner för välfärden, där fokus är kunskap och forskning för framtidens välfärd.
Att det saknas både forskning och metodstöd i socialtjänsten är ingen nyhet, men frågan återaktualiserades härom veckan i Uppdrag gransknings ”Barnsamtalen”. Det finns ett tydligt uppdrag från både barnkonvention och lagstiftning om att barnens röst, perspektiv och berättelse behöver komma fram bättre i beslut som rör dem. Inte minst inom socialtjänsten. Nationell data från NUSO bekräftar också bilden av att detta är ett stort utvecklingsområde.
UG:s program saknar dock många viktiga perspektiv, till exempel det om att ett barnsamtal på egen hand aldrig är grund för ett LVU, utan kan vara en del av en helhetsbedömning med flera pusselbitar. Det är heller inget ”förhör” eller något som kan ”leda i bevis”. Vinklade reportage riskerar alltid att skapa en bild av socialtjänsten som inkompetent aktör som omhändertar barn på lösa grunder. Det försvårar vårt samhällsuppdrag att nå och hjälpa de utsatta barn som far illa och behöver vårt stöd, då rädslan för kontakten med oss förstärks.
Men frågan om det nationella kunskapsstödet och avsaknad av beforskade metoder i socialtjänsten är ett faktum, på den punkten har UG rätt. Samtidigt måste vi fortsätta att utföra våra arbetsuppgifter. De behöver då vila på mer av logiken ”beprövad erfarenhet”. Ofta ändå med gott utfall – professionens kunskap om vad som fungerar i vardagen kan inte nog betonas. Kunskap behöver både göras tillgänglig och utvecklas nära praktiken. Precis som specialisering och kunskapsutveckling är en del av arbetet i hälso- och sjukvården, behöver den vara det i socialtjänsten.
Nyare lagstiftning som införts utan metodstöd är möjligheten till insatser utan behovsprövning där det finns krav på dokumentation av insatserna, men hur och vad som ska dokumenteras saknas. Att den guiden släpar efter två år efter att lagstiftningen kommit på plats är anmärkningsvärt. Risken för kritik är överhängande. Detta blev jag med flera intervjuade om i Dagens samhälle förra veckan.
Temat för Socialchefsdagarna 2026 är Kunskap som leder – välfärd som lyfter. Temat känns oerhört angeläget av många skäl, och särskilt viktigt i en tid av ökad polarisering och politisering. Hur bygger vi egentligen ett demokratiskt välfärdssamhälle om vi inte kan enas om vad som är sant eller falskt? Och hur kommer uppdraget för alla oss i olika välfärdsinstitutioner att utveckla sig, om uppdragen och verktygen vi får inte bygger på fakta om vad som fungerar? Viktigt är också människors tillit till våra institutioner i välfärden – en förväntan är att det vi gör vilar på kunskap och beprövad erfarenhet. Kan vi inte leva upp till det, riskerar samhällskontraktet att urholkas.
Frågan om kunskapen i välfärden är därför avgörande av oändligt många skäl och kan inte debatteras och konfereras om nog.
Igår meddelade regeringen att de går vidare med förslaget om lagen om insatser när samtycke saknas, det så kallade mellantvånget.
Föreningen Sveriges socialchefer lämnade, som många andra tunga remissinstanser, ett kritiskt remissvar redan förra året, men med en rad förslag på vad vi istället behöver göra. FSS delar regeringens oro för utvecklingen med ökad ungdomskriminalitet kopplat till gängbrottslighet, men detta är inte rätt väg att gå.
Förslaget bygger dock på en bild av att det är föräldrar till de här barnen som säger nej till insatser. Den bilden stämmer inte. Det är i hög utsträckning föräldrar till de yngsta barnen, som tackar nej till insatser. Men det är inte i den här gruppen som lagen är tänkt att användas.
Förslaget saknar också stöd i både forskning och beprövad erfarenhet.
Dessutom är det mycket problematiskt att förslaget presenteras som en del i socialtjänstens förebyggande arbete. Det riskerar att försvåra uppdraget i nya SoL om utökat förebyggande och uppsökande arbete, då uppfattningen kan bli att tvång och repressalier ingår även här. Det gynnar inte den grundläggande intentionen att nå människor med behov, i ett tidigare skede.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 9 APRIL 2026: Du som följer oss på Linkedin har kanske sett att styrelsen i Föreningen Sveriges socialchefer varit på vår årliga studieresa. Resan gick i år till Amsterdam och fokus blev på samsjuklighet och hemlöshet, precis lagom till diskussionerna här på hemmaplan om hur lagrådsremissen En sammanhållen vård till personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd behöver kompletteras och förtydligas.
Huvuddelen av stödet till målgruppen personer med skadligt bruk, psykisk ohälsa och hemlöshet drivs i Amsterdam av HVO Querido, en stor förening med över 1 800 anställda, som servar hela staden. Genom föreningen är det sociala och medicinska stödet tätt sammankopplat. Det i sig är en fantastisk möjlighet, men föreningen kämpar också med otillräcklig finansiering, en bostadslöshet svår att överblicka och en ständig ström av nya behov. Allt är inte enkelt.
Att civilsamhällesorganisationer driver en så stor och omfattande del av socialtjänstens verksamhet är främmande för de flesta av oss här hemma, och i grunden handlar det om olika syn på vad samhället ska kunna erbjuda.
Demokratin är på tillbakagång i världen. Demokrati och civilsamhällesengagemang hänger tätt ihop och förstärker varandra i en loop. Utan ett aktivt civilsamhälle blir demokratin svagare, och utan demokrati får civilsamhället svårt att fungera. Sverige har en lång tradition av ett starkt föreningsliv. Men vi är inte vana att släppa in civilsamhällets organisationer på välfärdens arena.
Samtidigt saknar många kommuner enkla och moderna vägar för sina egna invånare att engagera sig eller vägar för invånarna att komma i kontakt med varandra och/eller organisera sig. För att stimulera den lokala demokratin kan man tänka att detta skulle kunna vara ett basutbud, som man som invånare kan ta del av.
FSS i Amsterdam.
Flera kommuner i Nederländerna använder digitala tjänster som kopplar samman människor, ett alternativ är Hoplr, som vi fick en grundlig genomgång av på ett av våra besök. Det är ett icke algoritmdrivet socialt nätverk för det närmaste grannskapet och det öppnar upp stora möjligheter till både civilt engagemang och självorganisering.
Att stimulera den lokala demokratin är en viktig kommunal fråga. Socialtjänsten har mycket att vinna på att bidra till utvecklingen eftersom civilsamhällesengagemang bidrar till gemenskap och sammanhållning, vilket i sin tur motverkar till exempel ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa. Tillstånd som ofta ligger i bakgrunden för olika sociala problem.
Den nordiska välfärdsmodellen är fantastisk på många sätt men framåt tror jag att den behöver kompletteras med andra typer av modeller som bygger mer på civilsamhällets engagemang. Forskaren Robert Putnamn har visat att samhällen med starka föreningsliv får bättre fungerande demokrati.
Så: Frågan om att aktivt stimulera civilsamhället i välfärden är alltså inte bara en smart idé för att klara ett välfärdsuppdrag som behöver alla goda krafter som finns, utan rentav en existentiell fråga. Här kan vi fortsätta lära oss av Nederländerna.
Varma hälsningar Anna Burston FSS ordförande
På Socialchefsdagarna 2026 i höst har vi förmånen att få besök av representanter från HVO Querido. De kommer att hålla seminariet How creativity and personal attention benefit both clients and colleagues. Här kan du se hela konferensprogrammet.
Knappt tre månader kvar till Almedalen 2026! Vi som representerar FSS i Almedalen i år är (från vänster till höger i bild): FSS ordförande Anna Burston, Ulrika Vitalis som är regionansvarig för FSS Värmland/Örebro, FSS vice ordförande Lina Blombergsson, Camilla Hesselroth som är regionansvarig för FSS Väst och Veronica Carstorp Wolgast som är regionansvarig för FSS Stockholm/Gotland. (Foto: Niklas Maupoix, Mark Harris, Peter Gunnebro).
Behöver du en socialchef till ett seminarium, en panel eller ett rundabordssamtal? Mejla till info@socialchefer.se eller kontakta någon av oss direkt. Vi ser fram emot att bidra till ökad kunskap och nyanserad debatt.
”Det jag saknar är utbyggda tvärprofessionella team som arbetar i samverkan kring det förebyggande arbetet, så att olika kompetenser kan bidra till att fånga upp våra gemensamma målgrupper. Det behövs också rätt förutsättningar och ett brett, kunskapsbaserat arbetssätt med enkel tillgång till de bästa metoderna. Här finns ett stort utvecklingsområde.”
Inför Socialrättsdagen den 6 maj, arrangerad av JP Infonet AB, svarar Anna Burston, ordförande i Föreningen Sveriges socialchefer på frågor om strategisk samverkan.
