För ett år sedan träffade vi Georgia Chimbani på European Social Services i Malmö. Hon är Director of Social Service i Suffolk County Council. Vi började prata om likheter och olikheter i socialtjänsten mellan våra olika länder och inte minst inspirerades jag av deras kampanj #SupportSocialCare vars syfte är att motverka desinformation mot socialtjänsten genom storytelling.
Nu nästan ett år senare har Georgia Chimbani och hennes fantastiska medarbetare under några dagar haft FSS styrelse på besök i Suffolk County. De har gett oss inspiration, kunskap och nya idéer att ta med oss hem. Och inte bara det – tankar om hur vi kan fortsätta utbytet och vår fina kontakt. Aldrig förr har FSS och Socialchefsdagarnas slogan känts så aktuell: Kraften ligger i mötet ⭐️ The power is in the meeting.
Hälsningar Anna Burston verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lunds kommun
Under hösten 2023 drog vi igång ett nätverk för första linjens socialtjänst. Syftet är att kunna inspireras och få nya idéer och tankar om det omställningsarbete som nya socialtjänstlagen kommer att medföra. I nätverket delar vi med oss av egna exempel på hur socialtjänsten kan ställa om till mer lättillgängliga insatser – en första linjens socialtjänst.
I det inledande skedet deltar ett mindre antal kommuner och kravet är att varje deltagare är medlem i föreningen. Anledningen till detta är att vi ska kunna vara mer fria i utbytet av tankar och konkreta planer som till exempel organisationsförändringar.
Onsdag 24 januari Torsdag 29 februari Tisdag 26 mars Tisdag 23 april Tisdag 28 maj
och alltid klockan 15.00–15.45 om inget annat anges.
Vill du också vara med i nätverket? Kontakta FSS sekreterare Anders Fredriksson på info@socialchefer.se så bjuder han in dig till kommande möten. Du kan också kontakta Anna Burston eller Monica Persson, som håller nätverksträffarna. Kontaktuppgifter finns på https://socialchefer.se/om-fss/styrelse/
Igår, den 18 januari 2024, samlades pilotkommunerna för socialtjänstens omställning i SKR:s nätverk för stormöte i Stockholm. Själv kunde jag och flera med mig inte närvara på plats, en del på grund av snöoväder, en del på grund av åtaganden på hemmaplan. Vi insnöade kunde dock följa mötet på länk och diskutera tillsammans.
Vi fick en intressant föreläsning av Verner Denvall, professor i socialt arbete på Lunds universitet, om begreppet avimplementering. Forskarna har i många år mest intresserat sig för implementering, det vill säga förutsättningarna för det nya. Mer sällan har man studerat ”det gamla” som ”sitter i väggarna”, det som sägs vara i vägen för utveckling och göra det svårt att förverkliga nya metoder och arbetssätt.
Efter nästan ett halvt sekel av specialisering och utredningsfokus i kombination med tillsynsmyndigheters nagelfarande av dokumentation och rutiner, har socialtjänstens inre liv kommit att förknippas med myndighetsutövning och rättspraxis. Det är rätt utifrån vad vi har varit vana vid: att göra rätt har i många avseenden blivit detsamma som att göra gott. Men vad är rätt i ett framtida landskap?
I omställningsarbetet lyfts vikten av en lätt tillgänglig socialtjänst med mindre byråkrati fram. Detta är nog de flesta överens om är nödvändigt. Exakt vad som ska avimplementeras för att det nya ska få plats blir här genast en tolkningsfråga som många har och kommer att ha åsikter om. Hur vi skapar konsensus om det vi ska avveckla blir en grannlaga uppgift, säkerligen med lokalt fokus.
Att fortsätta utreda kommer socialtjänsten nämligen alltid att behöva göra. Särskilt när det gäller skyddsaspekten för barn. Dessutom kommer skrivningen i den berömda biståndsparagrafen i socialtjänstlagens 4 kap. 1 § ”om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt” att finnas kvar. Skrivningen har tolkats som att den enskilde ska ha gjort allt innan hen kan få socialtjänstens stöd – säkert för att stimulera de egna resurserna. Men den skrivningen behöver få en ny innebörd för att stötta insatser i ett tidigt skede.
Som många andra myndigheter brottas socialtjänsten med bekymret att vi ofta gör lika för alla. Vi gör det i tron att det har med rättssäkerhet att göra när det borde vara tvärtom – särskilt när det gäller människor. Vilka behöver mer och vilka lite mindre, vem behöver en djupare utredning och vem behöver ingen?
Är det målgruppsdefinitioner, graden av behov eller förmågan att ta emot stöd som ska vara vattendelare mellan det biståndsbedömda och det icke biståndsbedömda? Häri kommer det nog att behövas år av utforskande. Och att våga vara lite vilse.
I omställningen till den nya socialtjänstlagen med tydligt fokus på tidiga och förebyggande insatser finns en fantastisk kraft. Den superkraft som finns i alla oss socialarbetare att vi vill hjälpa, stötta, förändra. Det är dags att plocka fram den och skärskåda vad som sitter i de egna väggarna. ”You must unlearn what you have already learned” som Yoda i Starwars säger så klokt. Vad är det egentligen som sitter i väggarna på ditt socialkontor och vad skulle ni behöva avimplementera för att bereda plats för framtidens socialtjänst? För något måste bort, annars blir det bara en allt större plus-meny som ingen orkar äta sig igenom.
Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att det här är ett otroligt spännande område. Vad tror du är viktigt att avimplementera i socialtjänsten?
Vill du prata om det med mig och andra kollegor är du varmt välkommen till FSS Skåneregionens Teamsträff den 18 april klockan 16.15–17:00. Länk med inbjudan kommer att skickas ut till alla skånemedlemmar. (Om du tillhör en annan FSS-region och gärna vill vara med på den här träffen, skicka ett mail till fss-skane@socialchefer.se så får du också en inbjudan.)
Varma hälsningar Anna Burston, ordförande FSS Skåneregion och verksamhetschef i Lunds kommun för Barn, unga och familjestöd, fokus första linjens socialtjänst
PS: Det här samtalet kommer att fortsätta på Socialchefsdagarna 2024 i Stockholm, för dit kommer Anna Bergström för att föreläsa om implementeringskapacitet för en kunskapsbaserad socialtjänst. Hon är docent i global hälsa med fokus på implementeringsvetenskap vid Uppsala universitet och Karolinska institutet. Hon arbetar med att tillhandahålla stöd i implementeringsfrågor vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm. Socialchefsdagarna, med temat Omställning pågår, hålls 2–4 oktober på Kistamässan.
Hela Socialtjänstsverige och inte minst FSS drog en suck av lättnad när ministern efter sommaren förmedlade att visionen om första linjens socialtjänst ska bli verklighet. Möjlighet till insatser utan behovsprövning är nu ett löfte och vi väntar alla med spänning på det faktiska lagförslaget som kommer i april 2024.
Camilla Waltersson Grönvalls videohälsning till Socialchefsdagarna 2023.
Många kommuner rustar nu på olika sätt för att bygga ut sina tidiga, förebyggande insatser i socialtjänsten i samverkan. Statsbidrag kommer redan nästa år, riktat till kärnverksamhet gällande det förebyggande arbetet. Det behövs och det är välkommet. Men det kommer inte att räcka.
I Lund, där jag arbetar, har en projektgrupp arbetat fram en förstudie om vad vi behöver göra för att ställa om till den nya lagstiftningens intentioner. Och det är inte lite har det visat sig. Det som i lite svepande drag handlar om att skapa nya förebyggande insatser, innebär i praktiken en stor intern omställning. Förväntan är att socialtjänsten ska genomgå ett paradigmskifte. Stora ord, men vad innehåller de?
Jag såg några målbilder som tagits fram till hjälp att visualisera vad omställningen i socialtjänsten handlar om. De gjorde mig både nyfiken och lite ledsen. Flera saker var rätt: Vi ska gå ”från mycket administration till mer socialt arbete” och ”från mycket akuta insatser till mer förebyggande”. Men sedan stod det också att vi ska gå ”från gränsdragningar till samarbetsperspektiv” och ”från omotiverade skillnader till medvetenhet”. Detta gjorde mig bekymrad, trots att jag inser att det är den bild som finns av socialtjänsten.
Varje dag möter jag kunniga kloka socialarbetare och chefer som gör enormt svåra bedömningar, avvägningar som får stora konsekvenser för människors liv och som löser de mest olösliga situationer med stor uppfinningsrikedom. Oftast när många andra samhällsaktörer ”checkat ut”. Bilden av att det yttersta ansvaret är ett ensamt ansvar som ligger på socialtjänsten, finns kvar. Att det sker gränsdragningar och blir omotiverade skillnader i socialtjänstens arbete, så som målbilderna beskrev, är i någon mån säkert upplevd. Men det är långt ifrån den enda sanningen. Ofta är det ingen utifrån som ser allt som görs på insidan.
Socialtjänstsveriges omställning handlar om att bevara det vi är bra på, att ge de mest behövande våra bästa skräddarsydda insatser och tillräckligt bra insatser till dem som behöver lite mindre. På något annat vis kommer vi inte att klara det.
Det handlar också om att ta tillbaka bilden av oss själva som de dedikerade, omdömesgilla nätverksproffs och socialarbetare vi är och tala om vad vi behöver. Annars är risken att någon annan gör det.
Med allt detta sagt innebär ändå omställningen i praktiken att man behöver analysera hela sin myndighetskedja, från inflöde till utflöde och ställa sig ett antal frågor som handlar om värdeskapande, utredningstider, processer och samverkan.
Här kommer man sannolikt att hitta ett antal delar som skulle kunna göras annorlunda. Delar som kan göras enklare redan idag och som med ny lagstiftning på sikt kan göras ännu enklare. Häri är lagstiftarens intentioner och krav att de fynd man gör också ska realiseras i resurser som ska flyttas in i första linjens socialtjänst. Det är vad omställningen handlar om: paradigmskiftet. Det måste göras av oss själva och stadsbidrag allena kommer inte att räcka hela vägen.
Samtidigt måste också sägas, att med statliga ambitionshöjningar i form av ny lagstiftning inom till exempel våldsområdet, kommer det ständigt nya processer och krav som behöver bekostas. Här är det viktigt att förstå att socialtjänsten måste ha rätt förutsättningar att göra omställningen, så att fynden som upptäcks inte genast äts upp av nya uppdrag eller rena besparingar på grund av inflation eller annat.
Jag har förmånen att få jobba med kloka kollegor och chefer som har insett vad omställningsarbetet innebär. Tillsammans riggar vi nu för att klara både själva omställningen och samtidigt bygga upp rätt förebyggande, lätt tillgängliga insatser för våra medborgare. Det innebär att första linjens och andra linjens socialtjänst måste utvecklas tillsammans. Därför går jag om några veckor in i ett nytt uppdrag i Lund – ett parledarskap med min kollega inom Barn, unga och familjestöd. Hon med fokus på andra linjen och jag med fokus på första. Tillsammans med resten av förvaltningen kommer vi att klara av att göra omställningen och kanske blir det också ett paradigmskifte på sikt.
Det finns givetvis väldigt många sätt att ta sig an omställningen på. Men att det kommer att kännas svårt, motigt och stundom omöjligt råder det ingen tvekan om. Därför behöver vi stötta varandra och dela med oss av våra olika exempel och tillvägagångssätt runt om i landet. FSS har startat ett nätverk för första linjens socialtjänst där vi vrider och vänder på just de här frågorna. Är du inte redan med? Hör av dig till mig eller Monica Persson.
Varma hälsningar Anna
Anna Burston är regionansvarig för FSS Skåne och ledamot i riksstyrelsen. I Lund arbetar hon just nu som verksamhetschef för socialpsykiatri, men kommer från den 15 november 2023 att vara verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lund.
Som vanligt kommer jag hem med en något för högt kalibrerad dopaminnivå efter Socialchefsdagarna. Det påminner om den där post pride-bluesen jag kände som tjugoåring efter ett lyckat Pride. Viktiga möten, påverkansarbete och glädje toppat med fest på slutet. Ganska likt Socialchefsdagarna i den bemärkelsen. Dagarna efter kom en känsla av att ingenting kan bli lika intressant och meningsfullt, inga samtal så inspirerande, inga frågor så viktiga. Precis som nu när det är helg efter en fantastisk konferens.
Som vanligt blev det bra på Socialchefsdagarna. Många otroligt inspirerande, innovativa projekt och pågående arbeten. Medarbetare i Vallentuna som skrivit in sig på ett särskilt boende i kommunen under några veckor för att följa brukarnas vardag och på så sätt verkligen förstå. Huddinges föräldrarådgivare som på skolans arena utför sitt sociala arbete med att stödja, fånga upp, motivera, utbilda. Min egen (Lunds) kommuns arbete med att utveckla FoU-struktur nära verksamheten.
Men det är något mer som känns i år.
Jag undrar om det är det faktum att vi alla kommer att vara med och förändra socialtjänsten i grunden inom de närmaste åren. Det förenar och skapar framtidstro – kanske en smula oro. Det är mycket som ska göras. Många vill att socialtjänsten ska göra mer, bättre, närmare, tidigare. Det kan vi, men då måste vi få resurser till det.
Det viktiga brottsförebyggande arbetet hamnade av förklarliga skäl i fokus i år och jag har haft intressanta samtal med många som försöker förstå vad det betyder i en socialtjänstkontext. Vad räknas som brottförebyggande? Vad ska socialtjänsten göra annorlunda? Det är inte helt tydligt. I diskursen kan det vara allt från ökade öppettider på fritidsgårdar med fältare, till specialiserade program och behandlingar.
Men när jag bryter ner det faktiska hantverket i det brottsförebyggande arbetet för socialtjänstens del blir det tydligt för mig att det handlar om socialt arbete. Komponenter i de olika metoderna eller programmen är till exempel kontaktperson, familjebehandling, drogtester eller annan behandling, samtalsmetoder. De bärande ingredienserna stavas struktur, mål och samverkan med andra aktörer. Förutom det behöver medarbetarna kläs på med kompetens om till exempel normbrytande beteende. Precis som alla socialarbetare med olika arbetsuppgifter behöver kompetensutvecklas för just sitt uppdrag,
Se bortom den egna logiken
Det för mig till Johan Quists föreläsning om att vi behöver se bortom den egna logiken och fokusera på helheten.
Där har ledarskapet ett stort ansvar: att se till att det finns strukturer och samarbeten, att vara vägröjare och kompass, rusta våra medarbetare med samverkanskompetens. Sist men inte minst måste vi låta dem som använder våra tjänster vara både medskapare och ge feedback. I slutänden är det bara de som kan bedöma om vi har gjort ett bra jobb eller inte.
Förändringsresan kräver starkt samhällskontrakt
När Socialchefdagarna 2024 drar igång kommer vi alla på något vis att ha påbörjat förändringsresan till en mer förebyggande och tillgänglig socialtjänst.
Och den resan kräver inte bara ny lagstiftning. Den kräver också ett starkt samhällskontrakt: att tilliten till samhällets gemenskap och institutioner är stor, så att medborgarna upplever att dessa vill en väl. Det är på samhällskontraktet vi skapar det förebyggande arbetet vilket i sin tur är beroende av att någon vill ta emot våra sociala tjänster.
Det finns en utmaning i att introducera mer tvång och repressiva åtgärder i sociala tjänster eftersom det skapar målkonflikter som försvårar skiftet till en mer förebyggande socialtjänst. Idag saknar vi svar på hur den konflikten kan överbryggas.
Jag är full av tilltro till vår profession, speciellt efter dagar som Socialchefsdagarna i Karlstad. Det är i professionen vi kommer att få våra svar, i var dags görande. Vill du hämta inspiration och bidra till att vi tillsammans lyckas i skiftet? Kom med i FSS nätverk för första linjens socialtjänst (kontakta mig eller maila info@socialchefer.se om du är intresserad!).
Varma hälsningar Anna Burston, verksamhetschef socialpsykiatri i Lunds kommun och regionansvarig för FSS Skåne
