ORDFÖRANDE HAR ORDET 2 JUNI 2026: Förra veckans styrelsemöte för FSS hade i vanlig ordning en fullspäckad agenda med flera angelägna punkter. Det är inte så konstigt – det händer mycket på vårt område och FSS är fortsatt en mycket efterfrågad röst i utvecklingen av välfärden.
FSS strategiska fokusområden
För att kunna sålla bland alla frågor har styrelsen beslutat om fem nya strategiska fokusområden som vi kommer att arbeta långsiktigt med i olika arbetsgrupper. Varje grupp har i uppgift att bevaka olika frågor och samarbeten kopplade till de strategiska områdena:
Samhällets fundament.
Förebyggande och främjande.
Kunskapsstyrning och kvalitet i socialtjänsten.
Samordnad vård, omsorg och stöd.
Internationella frågor.
På styrelsemötets agenda fanns också samsjuklighetsreformen och FSS möte med Socialdepartementet i frågan, FSS närvaro i Almedalen, Socialchefsdagarna, senaste nytt från ESN inklusive ESSC på Malta i maj och inte minst det rundabordssamtal med socialtjänstministern som FSS var inbjudna till igår måndag.
Hur går omställningen efter det första året med nya SoL?
Rundabordssamtalet var en god ansats från socialtjänstministerns sida att, snart ett år efter att lagen trädde i kraft, samla olika aktörers perspektiv på hur det går i omställningen till ny socialtjänstlag. Vi som var inbjudna representerade en blandning av kommuner, organisationer och nationella myndigheter som tillsammans lyfte en bred flora av perspektiv, några av dem återger jag här.
Stort engagemang
De flesta organisationer hade en samstämmig bild att det finns ett stort engagemang, en vilja och gott arbete som pågår i många kommuner att ställa om. Men för att nå lagstiftarens intentioner så krävs det mer och det är flera saker som staten kan stötta kommunerna i.
En reformplan efterlystes
Många aktörer lyfte den reformstorm vi är inne i, behovet av att samla ihop initiativen, styrningen och statsbidragen så att de blir synkroniserade och drar åt samma håll. En reformplan efterlystes av flera. FSS är en av flera aktörer som lyft samverkan ur detta perspektiv, och också vikten av verkliga incitament för andra att samverka med socialtjänsten – i hela vårt uppdrag. Att på olika sätt understödja systemledarskap är nödvändigt för att navigera i välfärdens utmaningar generellt. Här lyfte också socialtjänstministern att frågan om omställning till ny SoL är ett kommunövergripande arbete och att mer stöd från nationellt håll skulle kunna ges till kommunledningar i att ta sig an reformen gemensamt.
Den nya lagen innebär en ambitionshöjning
FSS huvudsakliga synpunkt handlade om att säkra den långsiktiga finansieringen av ny socialtjänstlag och att den behöver ses som en ambitionshöjning. Socialtjänstens förebyggande och mer uppsökande uppdrag innebär att vi träffar fler invånare med behov – detta är ju intentionen med den nya lagen. Det medför volymökningar i alla våra verksamheter, som i sig kräver resurser. Socialtjänsten har dessutom en rad andra reformer och nya krav i senare delen av vårdkedjan som kommer att kräva resurser.
Om man tror på ansatsen att socialtjänstens förebyggande arbete kommer att lyckas, torde det innebära att fler kommer att klara skolan, fler må bättre och färre rekryteras in i kriminalitet. Socialtjänstens ambitionshöjande arbete kommer sannolikt att märkas främst i andra sektorer, både statliga, regionala och kommunala. Socialtjänsten är nämligen inget eget, slutet ekosystem. Det är då rimligt att ambitionshöjningen behöver en långsiktigt hållbar finansiering, där både stat och kommun är med och delar på risken över tid.
Datainsamling i nationell dashboard
En ytterligare ambitionshöjning är att socialtjänsten ska planera sina insatser för alla målgrupper. För detta krävs data. Dels för att kunna analysera nuläget, dels för att kunna följa trender och på längre sikt se resultat av olika satsningar. Flera kommuner är inne i olika arbeten där man bygger visuella system för att se hur olika variabler över tid förändrar sig i ett visst geografiskt område. Den data som arbetas med tas i största utsträckning fram på nationell nivå, av Brå, Boverket, SCB med flera.
För att effektivisera arbetet och avlasta kommunerna, borde någon statlig myndighet få i uppgift att samla ihop denna data i en nationell dashboard för att varje kommun ska kunna använda den och sedan komplettera med egna resultat. De viktigaste variablerna för omställningen är inte unika för varje kommun, utan de flesta vill följa samma risk- och frisk-faktorer som finns över tid.
Medarbetarskap och ledarskap
Medarbetarskapet och ledarskapet var två ytterligare faktorer som lyftes för att lyckas med omställningen. Våra medarbetare är den viktigaste resursen för att klara av det ökade förändringstrycket. Här behöver professionens ställning stärkas så att medarbetare stannar kvar, söker sig till och vill arbeta i socialtjänsten. För att klara att leda i förändringstryck krävs hållbara förutsättningar för olika typer av chefs- och ledarskapsuppdrag.
Förvaltning av kunskapsbaserade metoder
Vi pratade också om Socialstyrelsens nya uppdrag att förvalta Komet och ABC-utbildningar och att det behöver skalas upp till fler metoder. Samarbete med universitet, lärosäten och praktiknära forskning samt möjligheten med Fortes nu tioåriga forskningsprogram för hållbar socialtjänst fanns också med i samtalen.
Värdefull uppföljning
Personligen tyckte jag det var mycket värdefullt att på detta vis kunna följa upp en reform och samtidigt få lyssna på andra aktörers perspektiv. När vi kan samtala om utmaningar, behov och framgångsfaktorer gemensamt, så lyfter både det demokratiska samspelet, samtalet och skapar forum för gott samarbete över tid.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 5 MAJ 2026: Den här veckan är jag inbjuden att prata på olika nationella konferenser, både i rollen som FSS ordförande och i mitt arbete nära kärnverksamheten i Lund. Bland annat på Forte Talks – Visioner för välfärden, där fokus är kunskap och forskning för framtidens välfärd.
Att det saknas både forskning och metodstöd i socialtjänsten är ingen nyhet, men frågan återaktualiserades härom veckan i Uppdrag gransknings ”Barnsamtalen”. Det finns ett tydligt uppdrag från både barnkonvention och lagstiftning om att barnens röst, perspektiv och berättelse behöver komma fram bättre i beslut som rör dem. Inte minst inom socialtjänsten. Nationell data från NUSO bekräftar också bilden av att detta är ett stort utvecklingsområde.
UG:s program saknar dock många viktiga perspektiv, till exempel det om att ett barnsamtal på egen hand aldrig är grund för ett LVU, utan kan vara en del av en helhetsbedömning med flera pusselbitar. Det är heller inget ”förhör” eller något som kan ”leda i bevis”. Vinklade reportage riskerar alltid att skapa en bild av socialtjänsten som inkompetent aktör som omhändertar barn på lösa grunder. Det försvårar vårt samhällsuppdrag att nå och hjälpa de utsatta barn som far illa och behöver vårt stöd, då rädslan för kontakten med oss förstärks.
Men frågan om det nationella kunskapsstödet och avsaknad av beforskade metoder i socialtjänsten är ett faktum, på den punkten har UG rätt. Samtidigt måste vi fortsätta att utföra våra arbetsuppgifter. De behöver då vila på mer av logiken ”beprövad erfarenhet”. Ofta ändå med gott utfall – professionens kunskap om vad som fungerar i vardagen kan inte nog betonas. Kunskap behöver både göras tillgänglig och utvecklas nära praktiken. Precis som specialisering och kunskapsutveckling är en del av arbetet i hälso- och sjukvården, behöver den vara det i socialtjänsten.
Nyare lagstiftning som införts utan metodstöd är möjligheten till insatser utan behovsprövning där det finns krav på dokumentation av insatserna, men hur och vad som ska dokumenteras saknas. Att den guiden släpar efter två år efter att lagstiftningen kommit på plats är anmärkningsvärt. Risken för kritik är överhängande. Detta blev jag med flera intervjuade om i Dagens samhälle förra veckan.
Temat för Socialchefsdagarna 2026 är Kunskap som leder – välfärd som lyfter. Temat känns oerhört angeläget av många skäl, och särskilt viktigt i en tid av ökad polarisering och politisering. Hur bygger vi egentligen ett demokratiskt välfärdssamhälle om vi inte kan enas om vad som är sant eller falskt? Och hur kommer uppdraget för alla oss i olika välfärdsinstitutioner att utveckla sig, om uppdragen och verktygen vi får inte bygger på fakta om vad som fungerar? Viktigt är också människors tillit till våra institutioner i välfärden – en förväntan är att det vi gör vilar på kunskap och beprövad erfarenhet. Kan vi inte leva upp till det, riskerar samhällskontraktet att urholkas.
Frågan om kunskapen i välfärden är därför avgörande av oändligt många skäl och kan inte debatteras och konfereras om nog.
Igår meddelade regeringen att de går vidare med förslaget om lagen om insatser när samtycke saknas, det så kallade mellantvånget.
Föreningen Sveriges socialchefer lämnade, som många andra tunga remissinstanser, ett kritiskt remissvar redan förra året, men med en rad förslag på vad vi istället behöver göra. FSS delar regeringens oro för utvecklingen med ökad ungdomskriminalitet kopplat till gängbrottslighet, men detta är inte rätt väg att gå.
Förslaget bygger dock på en bild av att det är föräldrar till de här barnen som säger nej till insatser. Den bilden stämmer inte. Det är i hög utsträckning föräldrar till de yngsta barnen, som tackar nej till insatser. Men det är inte i den här gruppen som lagen är tänkt att användas.
Förslaget saknar också stöd i både forskning och beprövad erfarenhet.
Dessutom är det mycket problematiskt att förslaget presenteras som en del i socialtjänstens förebyggande arbete. Det riskerar att försvåra uppdraget i nya SoL om utökat förebyggande och uppsökande arbete, då uppfattningen kan bli att tvång och repressalier ingår även här. Det gynnar inte den grundläggande intentionen att nå människor med behov, i ett tidigare skede.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 9 APRIL 2026: Du som följer oss på Linkedin har kanske sett att styrelsen i Föreningen Sveriges socialchefer varit på vår årliga studieresa. Resan gick i år till Amsterdam och fokus blev på samsjuklighet och hemlöshet, precis lagom till diskussionerna här på hemmaplan om hur lagrådsremissen En sammanhållen vård till personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd behöver kompletteras och förtydligas.
Huvuddelen av stödet till målgruppen personer med skadligt bruk, psykisk ohälsa och hemlöshet drivs i Amsterdam av HVO Querido, en stor förening med över 1 800 anställda, som servar hela staden. Genom föreningen är det sociala och medicinska stödet tätt sammankopplat. Det i sig är en fantastisk möjlighet, men föreningen kämpar också med otillräcklig finansiering, en bostadslöshet svår att överblicka och en ständig ström av nya behov. Allt är inte enkelt.
Att civilsamhällesorganisationer driver en så stor och omfattande del av socialtjänstens verksamhet är främmande för de flesta av oss här hemma, och i grunden handlar det om olika syn på vad samhället ska kunna erbjuda.
Demokratin är på tillbakagång i världen. Demokrati och civilsamhällesengagemang hänger tätt ihop och förstärker varandra i en loop. Utan ett aktivt civilsamhälle blir demokratin svagare, och utan demokrati får civilsamhället svårt att fungera. Sverige har en lång tradition av ett starkt föreningsliv. Men vi är inte vana att släppa in civilsamhällets organisationer på välfärdens arena.
Samtidigt saknar många kommuner enkla och moderna vägar för sina egna invånare att engagera sig eller vägar för invånarna att komma i kontakt med varandra och/eller organisera sig. För att stimulera den lokala demokratin kan man tänka att detta skulle kunna vara ett basutbud, som man som invånare kan ta del av.
FSS i Amsterdam.
Flera kommuner i Nederländerna använder digitala tjänster som kopplar samman människor, ett alternativ är Hoplr, som vi fick en grundlig genomgång av på ett av våra besök. Det är ett icke algoritmdrivet socialt nätverk för det närmaste grannskapet och det öppnar upp stora möjligheter till både civilt engagemang och självorganisering.
Att stimulera den lokala demokratin är en viktig kommunal fråga. Socialtjänsten har mycket att vinna på att bidra till utvecklingen eftersom civilsamhällesengagemang bidrar till gemenskap och sammanhållning, vilket i sin tur motverkar till exempel ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa. Tillstånd som ofta ligger i bakgrunden för olika sociala problem.
Den nordiska välfärdsmodellen är fantastisk på många sätt men framåt tror jag att den behöver kompletteras med andra typer av modeller som bygger mer på civilsamhällets engagemang. Forskaren Robert Putnamn har visat att samhällen med starka föreningsliv får bättre fungerande demokrati.
Så: Frågan om att aktivt stimulera civilsamhället i välfärden är alltså inte bara en smart idé för att klara ett välfärdsuppdrag som behöver alla goda krafter som finns, utan rentav en existentiell fråga. Här kan vi fortsätta lära oss av Nederländerna.
Varma hälsningar Anna Burston FSS ordförande
På Socialchefsdagarna 2026 i höst har vi förmånen att få besök av representanter från HVO Querido. De kommer att hålla seminariet How creativity and personal attention benefit both clients and colleagues. Här kan du se hela konferensprogrammet.
Knappt tre månader kvar till Almedalen 2026! Vi som representerar FSS i Almedalen i år är (från vänster till höger i bild): FSS ordförande Anna Burston, Ulrika Vitalis som är regionansvarig för FSS Värmland/Örebro, FSS vice ordförande Lina Blombergsson, Camilla Hesselroth som är regionansvarig för FSS Väst och Veronica Carstorp Wolgast som är regionansvarig för FSS Stockholm/Gotland. (Foto: Niklas Maupoix, Mark Harris, Peter Gunnebro).
Behöver du en socialchef till ett seminarium, en panel eller ett rundabordssamtal? Mejla till info@socialchefer.se eller kontakta någon av oss direkt. Vi ser fram emot att bidra till ökad kunskap och nyanserad debatt.
