ORDFÖRANDE HAR ORDET 9 APRIL 2026: Du som följer oss på Linkedin har kanske sett att styrelsen i Föreningen Sveriges socialchefer varit på vår årliga studieresa. Resan gick i år till Amsterdam och fokus blev på samsjuklighet och hemlöshet, precis lagom till diskussionerna här på hemmaplan om hur lagrådsremissen En sammanhållen vård till personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd behöver kompletteras och förtydligas.
Huvuddelen av stödet till målgruppen personer med skadligt bruk, psykisk ohälsa och hemlöshet drivs i Amsterdam av HVO Querido, en stor förening med över 1 800 anställda, som servar hela staden. Genom föreningen är det sociala och medicinska stödet tätt sammankopplat. Det i sig är en fantastisk möjlighet, men föreningen kämpar också med otillräcklig finansiering, en bostadslöshet svår att överblicka och en ständig ström av nya behov. Allt är inte enkelt.
Att civilsamhällesorganisationer driver en så stor och omfattande del av socialtjänstens verksamhet är främmande för de flesta av oss här hemma, och i grunden handlar det om olika syn på vad samhället ska kunna erbjuda.
Demokratin är på tillbakagång i världen. Demokrati och civilsamhällesengagemang hänger tätt ihop och förstärker varandra i en loop. Utan ett aktivt civilsamhälle blir demokratin svagare, och utan demokrati får civilsamhället svårt att fungera. Sverige har en lång tradition av ett starkt föreningsliv. Men vi är inte vana att släppa in civilsamhällets organisationer på välfärdens arena.
Samtidigt saknar många kommuner enkla och moderna vägar för sina egna invånare att engagera sig eller vägar för invånarna att komma i kontakt med varandra och/eller organisera sig. För att stimulera den lokala demokratin kan man tänka att detta skulle kunna vara ett basutbud, som man som invånare kan ta del av.
FSS i Amsterdam.
Flera kommuner i Nederländerna använder digitala tjänster som kopplar samman människor, ett alternativ är Hoplr, som vi fick en grundlig genomgång av på ett av våra besök. Det är ett icke algoritmdrivet socialt nätverk för det närmaste grannskapet och det öppnar upp stora möjligheter till både civilt engagemang och självorganisering.
Att stimulera den lokala demokratin är en viktig kommunal fråga. Socialtjänsten har mycket att vinna på att bidra till utvecklingen eftersom civilsamhällesengagemang bidrar till gemenskap och sammanhållning, vilket i sin tur motverkar till exempel ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa. Tillstånd som ofta ligger i bakgrunden för olika sociala problem.
Den nordiska välfärdsmodellen är fantastisk på många sätt men framåt tror jag att den behöver kompletteras med andra typer av modeller som bygger mer på civilsamhällets engagemang. Forskaren Robert Putnamn har visat att samhällen med starka föreningsliv får bättre fungerande demokrati.
Så: Frågan om att aktivt stimulera civilsamhället i välfärden är alltså inte bara en smart idé för att klara ett välfärdsuppdrag som behöver alla goda krafter som finns, utan rentav en existentiell fråga. Här kan vi fortsätta lära oss av Nederländerna.
Varma hälsningar Anna Burston FSS ordförande
På Socialchefsdagarna 2026 i höst har vi förmånen att få besök av representanter från HVO Querido. De kommer att hålla seminariet How creativity and personal attention benefit both clients and colleagues. Här kan du se hela konferensprogrammet.
Knappt tre månader kvar till Almedalen 2026! Vi som representerar FSS i Almedalen i år är (från vänster till höger i bild): FSS ordförande Anna Burston, Ulrika Vitalis som är regionansvarig för FSS Värmland/Örebro, FSS vice ordförande Lina Blombergsson, Camilla Hesselroth som är regionansvarig för FSS Väst och Veronica Carstorp Wolgast som är regionansvarig för FSS Stockholm/Gotland. (Foto: Niklas Maupoix, Mark Harris, Peter Gunnebro).
Behöver du en socialchef till ett seminarium, en panel eller ett rundabordssamtal? Mejla till info@socialchefer.se eller kontakta någon av oss direkt. Vi ser fram emot att bidra till ökad kunskap och nyanserad debatt.
”Det jag saknar är utbyggda tvärprofessionella team som arbetar i samverkan kring det förebyggande arbetet, så att olika kompetenser kan bidra till att fånga upp våra gemensamma målgrupper. Det behövs också rätt förutsättningar och ett brett, kunskapsbaserat arbetssätt med enkel tillgång till de bästa metoderna. Här finns ett stort utvecklingsområde.”
Inför Socialrättsdagen den 6 maj, arrangerad av JP Infonet AB, svarar Anna Burston, ordförande i Föreningen Sveriges socialchefer på frågor om strategisk samverkan.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 4 MARS 2026: Vi var många som satt som klistrade framför datorskärmarna i torsdags morse för att lyssna på presskonferensen när lagrådsremissen ”En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd” presenterades.
Det som sades var inte förvånande för oss som under många år följt arbetet. Att det blir en tydligare ansvarsfördelning för målgruppen personer med skadligt bruk och beroende mellan kommun och region är helt rimlig. Gränssnittet blir mer likt det som finns inom psykiatrin och det blir nu en viktig och grannlaga uppgift för Socialstyrelsen att definiera ordet ”behandling”, så att det spänner över olika typer av behandling, inte bara den strikt medicinska.
En tydligare statlig styrning i samverkansfrågor för olika målgrupper är välkommen. Det skulle behövas på en rad andra områden också. Kanske den här lagrådsremissen kan inspirera framåt. Vi kan se från andra länder att en tydligare statlig styrning i samverksamsansvaret är en framgångsfaktor i samverkansmodeller, men gör det svårare att fullt ut implementera här. Ett tydligt exempel är Skottlandsmodellen där nationellt fastställda roller saknas i en svensk kontext, men som finns i både Skottland och på Island.
Frågan om behandling för våldsutsatta är idag nästan helt en fråga för kommunerna som med sina kriscentrum och samverkan med kvinnojourer erbjuder avancerade behandlingsprogram. Vårdgapet mellan BUP och socialtjänst tvingar socialtjänsten till dyra externa placeringar, trots att det inte alltid handlar om brister i föräldraförmåga. Lagtexterna är otydliga, samverkansansvaret splittrat och möjligt för tolkning som leder till slitningar i samverkan. Framåt skulle det behövas ett förtydligande i vad som är behandling och vems ansvar det är, precis som i ovan nämnda lagrådsremiss för fler grupper.
I just denna lagrådsremiss verkar regeringen dessutom ha lyckats fånga kravställandet på kommuner och regioner tillsammans, gällande gemensam verksamhet. Det välkomnar FSS och vill gärna se mer av. Inte bara i lagrådsremisser utan även i styrning av statsbidrag och uppdrag till myndigheter. Vi har en tradition av att kämpa på med våra överenskommelser och regionala och lokala samverkansavtal för olika grupper, men ofta kvarstår otydligheten för dem som ska göra själva arbetet. Här inspirerar den nya samsjuklighetsreformen och även om det finns farhågor och risker finns det också en stor potential att det kan bli riktigt bra.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 3 FEBRUARI 2026: Man kan konstatera att året har startat i uppförsbacke, när man tänker på bilden av socialtjänsten och vårt utgångsläge att vinna invånarnas förtroende.
Dels är det några uppmärksammade fall där Uppdrag granskning och Kaliber gjort reportage om barn som omhändertagits på – utifrån hur det framställs – väldigt oklara grunder. Vi som jobbar inom socialtjänsten är mycket medvetna om att omständigheterna med all sannolikhet rymmer fler bottnar än vad som lyfts fram av och i media. Och eftersom vi aldrig kan uttala oss om enskilda individer och fall så förblir det tyst från vår sida, i ett läge där våra invånare kanske skulle behöva svar på hur vi jobbar, utan att för den saken skull inte välkomna granskning om och när vi gör fel.
Dels var det förra veckan den uppmärksammade dödsfallsrapporten där fler myndigheter, bland andra socialtjänsten, fick kritik från Socialstyrelsen för att inte göra tillräckligt för de som utsätts för dödligt våld. Det är 98 fall av brottsoffer som granskats, varav 42 barn, mellan 2019 och 2024. Trots omfattande kontakter med hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola och polis har barnen utsatts för grovt och dödligt våld. Socialstyrelsen har i uppdrag att granska alla dödsfall och det är en mycket mörk bild som framträder ur rapporten och givetvis förfärligt. Dock kan man i kommunikationen kring rapporten uppfatta det som att inget våldsutsatt barn i Sverige uppmärksammas eller kommer till tals.
Socialtjänsten i Sverige hanterar flera tusen ärenden, både barn och vuxna, som är utsatta för våld i olika grad varje år. Vi omhändertar, placerar, stöttar, samtalar och behandlar våldsutsatta barn, kvinnor och män i – tyvärr – mycket stor omfattning. Det hade varit önskvärt att nyansera bilden lite i kommunikationen runt rapporten med att det också är väldigt många som får hjälp.
Jag själv blev intervjuad i en artikel om Myndigheten för vård- och omsorgsanalys utomordentliga rapport om kunskapsstyrning i socialtjänsten. Det var en bra och konstruktiv dialog. Ändå blev rubriken till artikeln ”Socialchefer: Larmrapport om socialtjänstlagen”. Som tur var hade jag och journalisten en bra dialog, så rubriken ändrades.
Precis som alla myndigheter förtjänar socialtjänsten kritik och granskning när vi gjort fel. Men ibland blir det nästan ett reflexmässigt antagande från alla håll, att vi för det mesta gör fel och att det alltid står illa till med nästan allt i vår myndighet. Det snabba medielandskapet gör att få läser vidare, varken i välskrivna rapporter eller bra artiklar, utan nöjer sig med rubriker och eventuellt en inledning.
En sak är säker. På något vis behöver vi som socialtjänst hitta en strategi, där vi snabbt kan bemöta kritik, berätta om vårt arbete, möta allmänhetens frågor i realtid. Socialtjänsten är alltid ett steg efter. En snabbare och tydligare kommunikation hade hjälpt oss i vårt uppdrag att bygga förtroende, sänka trösklar och stärka tilliten för att kunna göra vårt förebyggande uppdrag – även om vi begår misstag. Hur det ska gå till med 290 kommuner behöver staten och kommunerna tillsammans fundera på. Något för Lärprocessen kanske?
