Igår meddelade regeringen att de går vidare med förslaget om lagen om insatser när samtycke saknas, det så kallade mellantvånget.
Föreningen Sveriges socialchefer lämnade, som många andra tunga remissinstanser, ett kritiskt remissvar redan förra året, men med en rad förslag på vad vi istället behöver göra. FSS delar regeringens oro för utvecklingen med ökad ungdomskriminalitet kopplat till gängbrottslighet, men detta är inte rätt väg att gå.
Förslaget bygger dock på en bild av att det är föräldrar till de här barnen som säger nej till insatser. Den bilden stämmer inte. Det är i hög utsträckning föräldrar till de yngsta barnen, som tackar nej till insatser. Men det är inte i den här gruppen som lagen är tänkt att användas.
Förslaget saknar också stöd i både forskning och beprövad erfarenhet.
Dessutom är det mycket problematiskt att förslaget presenteras som en del i socialtjänstens förebyggande arbete. Det riskerar att försvåra uppdraget i nya SoL om utökat förebyggande och uppsökande arbete, då uppfattningen kan bli att tvång och repressalier ingår även här. Det gynnar inte den grundläggande intentionen att nå människor med behov, i ett tidigare skede.
På Altingets debattsida skriver nio aktörer – varav FSS är en – om förslaget att sänka straffbarhetsåldern: ”Trots massiv kritik från experter, myndigheter och forskare vill regeringen sänka straffbarhetsåldern från 15 till 13 år. Det är dags att stoppa detta ogenomtänkta förslag innan det blir verklighet, skriver företrädare från fackförbund, advokatsamfund, socialt arbete och barnrättsorganisationer.”
Regeringen vill kunna häkta, åtala och sätta 13- och 14-åringar i fängelse för allvarliga brott. Förslaget har varit ute på remiss och fått omfattande kritik från flera remissinstanser.
Nätverket Nej till 13-14-åringar i fängelse kallar nu till manifestation mot att förslaget blir verklighet. Den äger rum 13 januari 16.30 på Mynttorget i Stockholm.
Nätverket Nej till 13-14-åringar i fängelse består av
Akademikerförbundet SSR | Bris | Barnrättsbyrån | Fackförbundet ST | Föreningen Sveriges socialchefer | Advokat Tomas Nilsson, tidigare ordförande i Advokatsamfundet | Sture Nordh, tidigare ordförande i TCO | Advokat Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare i Advokatsamfundet | Rädda Barnen | Svenska kyrkan Stockholms stift | Fackförbundet Vision | Unicef Sverige | Kerstin Olsson, initiativtagare till nätverket
På talarlistan
Kerstin Olsson, initiativtagare till nätverket
Andreas Holmberg, Biskop Svenska kyrkan Stockholms stift
Sara Damber, Sverigechef Rädda Barnen
Marcus Sjöberg ordförande i Akademikerförbundet SSR i Stockholm
Maria Frisk, generalsekreterare Bris
Elin Wernqvist, generalsekreterare Barnrättsbyrån
Britta Lejon, ordförande Fackförbundet ST
Veronica Magnusson, ordförande Fackförbundet Vision
Pernilla Baralt, generalsekreterare Unicef Sverige
Kerstin Olsson, initiativtagare till nätverket, avslutande ord
När en 13-årig pojke i Gävle skjuter skarpt och flera människor skadas är det en fruktansvärd händelse som väcker starka känslor. Trycket på socialtjänst och polis blir omedelbart hårt: Vad visste man? Vad gjordes? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Frågor som är både rimliga och viktiga.
Men när debatten snabbt förvandlas till drev, där politiker förlöjligar enskilda chefer och medier klipper ned nyanserade svar till lösryckta citat, tappar vi bort det som borde stå i centrum: hur vi tillsammans bygger ett tryggare samhälle och stärker stödet till barn, unga och familjer i utsatta situationer.
Fakta istället för förenklingar
Att som argument för att sänka straffbarhetsåldern använda det faktum att en 13-åring har rekryterats för skjutningen, är ett exempel på en farlig förenkling. Forskning, profession och barnrättsorganisationer är samstämmiga: hårdare tag och repressiva åtgärder löser inte problemen. Om straffbarhetsåldern sänks riskerar ännu yngre barn att exploateras av gängen.
Brottsförebyggande rådet understryker i sin senaste rapport att det behövs bred samverkan mellan socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och andra aktörer. Tidiga insatser, flexibla stödformer och tillgång till kunskapsbaserade metoder är centrala för att vända utvecklingen. Skolan framhålls som en av de starkaste skyddsfaktorerna, liksom behovet av en stärkt barn- och ungdomspsykiatri.
Tillit byggs genom ansvar och kunskap
Tillit till socialtjänsten är redan låg i stora delar av befolkningen. När regeringsföreträdare pratar om socialtjänsten som otillräcklig riskerar detta att underminera förtroendet ytterligare. Det gagnar varken barn, föräldrar eller samhällsgemenskapen.
För att fler ska våga söka hjälp behöver vi visa att socialtjänsten finns där – att det finns stöd att få, att föräldrar vill ha hjälp och att många faktiskt får hjälp som de uppskattar. Den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft i somras, ger också verktyg för att tidigare kunna erbjuda stöd, arbeta mer förebyggande och möta familjer utan att alltid behöva inleda en full utredning.
Vi måste ta ansvar tillsammans
Det finns ingen enkel lösning. Att tro att fängelse för 13-åringar skulle vända utvecklingen är varken realistiskt eller ansvarsfullt. Vägen framåt ligger i att fortsätta utveckla samverkan, erbjuda mer intensiva insatser där det behövs, arbeta flexibelt och samtidigt bygga tillit till välfärdens aktörer.
När drevet går är det lätt att fastna i skuldfrågor och snabba lösningar. Men de som behöver socialtjänsten förtjänar något bättre: att vi håller fast vid kunskap, fakta och ett gemensamt ansvar för att bygga tillit och trygghet.
”Vi ser en förändring där samhället ska skydda vissa barn medan andra barn ska samhället skyddas från. Genom en politik som gör skillnad på barn och barn urholkas deras rättigheter. Förändringarna sker bakom en täckmantel. Hårdare tag och tvång förpackas som förebyggande insatser. Samtidigt saknas det stöd i forskning för att åtgärderna skulle minska brottsligheten.”
Läs FSS debattartikel på Altinget, som vi har skrivit tillsammans med Bris, Barnrättsbyrån, Rädda barnen, Vision, Akademikerförbundet SSR och forskare från Göteborgs universitet och Södertörns högskola:
Regeringen går vidare med förslag om böter och tvång i socialtjänsten inom ramen för mellantvångsutredningen trots stark avrådan från många remissinstanser. Förslagen innebär bland annat att föräldrar ska få böter om dom tackar nej till insatser och barn ska få fotboja som öppenvårdsinsats.
Tillsammans är vi – Föreningen Sveriges socialchefer, Rädda Barnen, BRIS, Akademikerförbundet SSR och Vision – m.fl. oroliga över förslagen. Det finns stora risker att dessa kommer att få motsatt effekt än att barn får rätt stöd och hjälp i tid.
Istället behöver socialtjänsten få förutsättningar att arbeta enligt nya socialtjänstlagen och arbeta med tillit och kunskapsbaserade, tidiga och förebyggande insatser.
