Igår gick Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten ut med ett pressmeddelande som beskriver hur en socialtjänst i Stockholmsområdet har utsatts för hot, våld och påtryckningar. Det väcker starka känslor. Sju personer åtalas för en rad grova brott riktade mot tjänstemän inom socialtjänsten och mot förtroendevalda politiker.
Syftet har varit tydligt: Att påverka beslutsfattande. Att skrämma. Att tysta. Det här är inte ett enskilt fall. Det är ett exempel på en allvarlig utveckling som vi inom socialtjänsten känner igen och som hela samhället måste ta på största allvar.
Ett systemhot – inte ett arbetsmiljöproblem bland andra
Hot och hat mot socialtjänstens chefer och medarbetare beskrivs ibland som ett arbetsmiljöproblem. Det är korrekt. Det är ofta en utsatt miljö. Men det är långt ifrån hela bilden. Det vi ser i de ärenden där hatet och hoten är synliga är också demokratihotande brottslighet där man genom våld, hot och skrämsel avser påverka myndighetsutövning och politiska beslut.
Socialtjänstens uppdrag är ofta att fatta svåra, ingripande och nödvändiga beslut. Ibland till skydd för barn och unga som far illa. Just därför är socialtjänsten särskilt utsatt. När kriminella riktar sin ilska mot enskilda socialsekreterare, chefer, nämndpolitiker eller dess anhöriga är det i själva verket samhällets yttersta skyddsnät som attackeras.
Vikten av skydd och stöd för dem som ska göra jobbet
Vi behöver ställa en avgörande fråga. Hur ser skyddet egentligen ut för socialtjänstens chefer, medarbetare och förtroendevalda politiker? Att utsättas för allvarliga hot mot sig själv och/eller sina anhöriga kan få stora och långtgående konsekvenser som kan påverka hälsa och välbefinnande för lång tid framåt. Att kanske tvingas leva skyddad. Att leva med ständiga hot. Att vara orolig för sina barn. Att behöva flytta.
Det finns lagstiftning, det finns rutiner och i många fall finns en god samverkan med polis och åklagare. Men alltför ofta vittnar medarbetare och politiker om att hot normaliseras. Om att ansvaret individualiseras. Om att stödet kommer för sent. Här behöver vi som samhälle sluta upp runt dem som drabbas och göra vad vi kan för att ge det stöd som krävs akut, på kort och på lång sikt.
Arbetsgivare har förstås ett långtgående ansvar att förebygga och hantera hot och våld. Det handlar om riskbedömningar, säkerhetsrutiner, utbildning, juridiskt stöd och tydligt ledarskap när det verkligen gäller. Och att aldrig lämna en utsatt medarbetare ensam.
Rättsväsendet har samtidigt en avgörande roll. Hot mot tjänstemän och förtroendevalda måste utredas skyndsamt och prioriteras högt. När hot bagatelliseras eller utredningar drar ut på tiden sänds en farlig signal – inte bara till den som hotar, utan till alla som försöker göra sitt arbete.
Desinformation och demonisering – en farlig grogrund
Till det här kommer ett växande problem med desinformation och demonisering av socialtjänsten. I sociala medier och andra miljöer sprids en bild av socialtjänsten som godtycklig, maktfullkomlig och oprofessionell. Den bilden är falsk men effektiv. Den bidrar både till normalisering av ett problem och påverkar det skyddsnät som socialtjänsten och socialtjänstlagen faktiskt är.
När misstro göds systematiskt ökar risken för hot, trakasserier och våld. När socialtjänstens arbete misstänkliggörs undergrävs tilliten till hela välfärdsstaten. Det är därför avgörande att socialtjänsten, politiker, myndigheter, civilsamhälle och media tillsammans står upp för ett kunskapsbaserat samtal om socialtjänstens uppdrag och ansvar.
Vad händer om vi tystnar?
Vi måste våga ställa den obekväma frågan: vad händer om hoten får effekt?
Om socialsekreterare inte vågar fatta nödvändiga beslut? Om chefer tvekar att stå bakom sina medarbetare? Om politiker undviker vissa ärenden av rädsla för konsekvenserna? Om socialsekreterare väljer bort att arbeta inom socialtjänstens myndighetsutövning?
Socialtjänsten måste kunna upprätthålla lagen och ge den välfärd våra invånare har rätt till. Annars riskerar barn och unga att lämnas utan skydd. Då förskjuts makten från demokratiskt fattade beslut till dem som använder hot och våld som verktyg. Det är inte bara oacceptabelt – det är demokratiskt förkastligt.
Samhället måste sluta upp – tydligt och gemensamt
Föreningen Sveriges socialchefers budskap är tydligt – hot och hat mot socialtjänsten angår oss alla. Det är inte ett särintresse för en enskild profession. Det är en fråga om vilket samhälle vi vill leva i. Nu ska vi ställa om socialtjänsten, arbeta mer proaktivt och öka tillgängligheten för att fler ska kunna få hjälp tidigt. Låt oss inte förlamas av rädsla, utan kraftsamla och skapa förutsättningar för socialtjänstens viktiga arbete.
Nu behövs:
Ett tydligt och aktivt arbetsgivaransvar när hot uppstår, både för medarbetare och förtroendevalda
Ett rättsväsende som tar demokratihotande brott på största allvar
En offentlig debatt som står upp för socialtjänstens uppdrag och bidrar till korrekt information
Ett samhälle som sluter upp bakom socialtjänstens medarbetare som varje dag går till jobbet och arbetar för att ge stöd och skydd till barn och unga och familjer i behov av samhällets stöd.
Att stå upp för socialtjänsten är att stå upp för rättsstaten. Och det är ett ansvar vi alla delar. För när hoten riktas mot socialtjänsten hotas hela samhället.
Det här är säkert en fråga som du har funderat på: Hur kan vi minska dokumentationsbördan, ”banta den administrativa mammuten”?
Socialstyrelsen bjöd in Föreningen Sveriges socialchefer och Sveriges Kommuner och Regioner för att få konkreta inspel på hur dokumentationsbördan inom socialtjänsten kan minska, något som vi och fler med oss lyft upp som ett reellt problem under lång tid. Och nu har vi fått ny lag och då behöver vi gemensamt säkerställa att dokumentationskravet på biståndslösa insatser blir relevant och rimligt.
Det blev ett konstruktivt och utforskande möte den 28 augusti där vi lyfte några förslag:
Går det att vägleda i nivågraderade utredningar? Finns hög mottaglighet för att ta emot stöd och låg risk så kan vi exempelvis utreda mindre.
Kan BBIC/IBIC, rekommenderade bedömningsinstrument, risk och mottaglighet, risk- och skyddsfaktorer vävas samman bättre? Är det något som ska plockas bort när något annat läggs till?
Genomlys BBIC och förenkla/ta bort mallar. Tydliggöra vad som behöver vara med och vad som är valbart.
Vad händer om om BBIC läggs utanför kommunens verksamhetssystem och används som kunskapsstöd, så att det inte upplevs styrande på fel sätt? Kanske en pilot?
Styr upp begrepp och termer så att vi får ett enhetligt språk inom socialtjänsten och därmed kan städa upp i våra verksamhetssystem, skapa fler rullgardiner och färre fritextfält. Det skapar förutsättningar för uppföljning och jämförelser.
Bidra till infrastruktur så att AI-lösningar kan minska dokumentationsbördan och stödja socialtjänst med transkribering och uppföljning.
Föreskrifter för dokumentation av biståndslösa insatser behövs för att minska risk för överdokumentation och för att den ska bli relevant.
Socialstyrelsen ska nu arbeta vidare och kommer ha fortsatt dialog med SKR om nästa steg.
Har ni FSS-medlemmar några förslag och medskick att göra? Låt oss höra. Socialstyrelsen vill ha inspel! Mejla oss på en gång på:info@socialchefer.se
Föreningen Sveriges socialchefer har under många år bedrivit ett aktivt påverkansarbete för att lagen ska bli den lag som professionen efterfrågat och som möter behoven hos de som behöver socialtjänstens stöd och hjälp!
Nu pågår ett intensivt arbete i landets alla kommuner med att förändra struktur och kultur och det kommer att krävas hårt arbete för att få intentionerna i nya lagen på plats.
Socialtjänstens medarbetare kommer att kunna arbeta mer proaktivt, kunskapsbaserat och göra socialtjänsten lätt tillgänglig! Och den som behöver stöd ska möta en socialtjänst som bättre än idag fångar upp den som behöver stöd tidigt och en socialtjänst som arbetar samordnat och samtidigt med andra när så krävs. Förändrade arbetssätt är vad som kommer öka tilliten och göra att vi kan hjälpa fler i tidigare skeden innan problem vuxit sig stora.
FSS efterlyser nu att våra politiker är lika lyhörda som de varit för att få nya socialtjänstlagen på plats och lyssnar på professionen, civilsamhället och våra myndigheter och skrotar de lagförslag som går på tvärs mot nya socialtjänstlagen och som riskerar att göra det mycket svårt för professionen att införa lagen.
FSS riktar ett särskilt tack till Sveriges Kommuner och Regioner, Akademikerförbundet SSR och Vision Fackförbund som vi arbetar tillsammans med för att påverka. Tillsammans blir vi starka❤️. Tack också till Rädda Barnen Välfärd och BRIS för bra samarbete. Slutligen en eloge till Camilla Waltersson Grönvall för regelbundna och konstruktiva dialoger längs vägen.
Vänliga hälsningar Lina Blombergsson, vice ordförande FSS
NUSO är en stor nationell studie som ska fånga nuläget och följa omställningen till nya socialtjänstlagen. Just nu deltar cirka 120 kommuner och bidrar med unik data som är viktig för att utveckla en kunskapsbaserad socialtjänst.
I filmen hör du mer om syftet med NUSO, de olika delstudierna och nyttan för kommunerna. Medverkar gör Åsa Furén-Thulin, sektionschef SKR, Birgitta Persdotter, ansvarig forskare vid Karlstad universitet och Lina Blombergsson, vice ordförande Föreningen Sveriges socialchefer, FSS. Längd 5 minuter.
Det blir svårt att sammanfatta de tre fullspäckade dagarna i Ipswich, Suffolk County Council, där vi i Föreningen Sveriges socialchefer styrelse lärt oss om och av engelsk socialtjänst.
Jag slås av att utmaningarna i mångt och mycket är lika och att samverkan mellan huvudmän kan vara svårt även i England. Men när man löser ut saker gemensamt finns så mycket att vinna och vi fick höra om flera verksamheter där man lyckats med det. Jag imponerades av deras möjligheter till informationsdelning och hur de kan samla och analysera data.
Där finns en tydlig yrkesstolthet bland socialarbetare och chefer och en tydlighet i hur man jobbar rakt genom organisationen. Signs of safety är den metod man utgår ifrån oavsett ålder och målgrupp. Man använder också ett varmt och empatiskt språkbruk som är lite mindre byråkratiskt än vårt.
Det var också intressant att höra hur de arbetar med barn som döms för brott och hur de gör allt de kan för att barn inte ska hamna i fängelse. Flera intensiva insatser kan beviljas och riktas mot barnet och barnets miljö.
Vi har fått ett sånt generöst mottagande och haft ett fantastiskt program där vi fått insyn i socialtjänstens alla delar och jag har fått mycket inspiration och idéer att ta med mig hem.
Vi ser fram emot att kunna anordna ett seminarium med tre av ledarna vi träffade i England, på Socialchefsdagarna i höst. Det kan du hålla utkik om på https://socialchefsdagarna.se.
Lina Blombergsson, Anna Burston och Helena Åman i grönskan. FSS styrelse tillsammans med värdarna i Suffolk County Council. Längst ned till vänster Anna Crispe (Divisional Director of Operations at Norfolk and Norwich University Hospitals NHS Foundation Trust) Georgia Chimbani (Director of Adult and Community Services at Suffolk County Council) och Matt Woor (Communications Manager at Suffolk County Council).
Varma hälsningar Lina Blombergsson, FSS vice ordförande
I början av februari hade FSS styrelsemöte med representation från norr till söder. Trots att vi har olika förutsättningar och utmaningar är mycket också gemensamt, inte minst vårt brinnande intresse för socialtjänstens olika områden. Vi har alla fokus på hur vi kan bidra till att göra socialtjänsten bättre.
Att mötas med kollegorna i styrelsen ger energi. Jag inser hur viktigt det är att möta andra utanför min egen organisation och diskutera socialtjänstfrågor på en strategisk nivå. Det hjälper mig att höja blicken och utvecklar min förmåga att tänka nytt.
Socialtjänst i fokus
Sällan har socialtjänsten varit så mycket i fokus. Det är positivt att vi har en socialtjänstminister som fokuserar på socialtjänstens viktiga områden och driver på för positiv förändring. FSS välkomnar verkligen den nya socialtjänstlagen som fokuserar på en kunskapsbaserad socialtjänst som är tillgänglig, förebyggande och kan erbjuda insatser utan föregående behovsprövning. Vi har redan inlett arbetet med att förbereda oss på hur den nya lagen kan tas emot på bästa sätt. Bland annat genom FSS nätverk för första linjens socialtjänst (läs mer om det längst ned).
Parallellt med nya SoL pågår arbetet med god och nära vård i landets kommuner. En reform som har fokus på personcentrerade, hälsofrämjande och sammanhållna arbetssätt. Här finns flera gemensamma nämnare och inte minst ett starkt fokus på förebyggande arbete där fler behöver nås tidigare av insatser för att undvika mer omfattande insatser längre fram.
De båda gigantiska omställningarna gifter sig bra med varandra och kan förhoppningsvis leda till nya lösningar där kommun och region kan gå samman för att möta upp tidigt och samordnat. Jag gissar att många kommuner kommer att hålla samman omställningarna. Vi kommer att behöva frigöra tid för förändringsarbete och en mottaglighet i organisationen för detta stora reformarbete.
Samhällsutvecklingen med gängkriminalitet och systemhotande brottslighet har lett till att regeringen tillsatt en mängd utredningar och kommit med flera lagförslag, mestadels med inspiration från Danmark, för att motverka utvecklingen.
Men många av lagförslagen kommer att förändra socialtjänstens roll: Samtidigt som vi ska utveckla socialtjänsten mot sänkta trösklar, kunskapsbaserade arbetssätt, nya samarbetsformer och ökad tillit så att fler söker stöd tidigare innan problem vuxit sig stora, så kommer vi med stor sannolikhet behöva hantera ytterligare en linje. Det är en linje av mer repressiv karaktär. Det kommer bli utmanande att driva igenom detta samtidigt. Här kommer vi att behöva navigera tillsammans för att den ena reformen inte ska förta effekterna av den andra.
Utöver det går den digitala transformationen i en rasande takt. På vilket sätt AI kommer att påverka oss det närmaste årtiondet är svårt att överblicka. Samtidigt som tekniken går fort och nya lösningar utvecklas, brottas socialtjänsten med verksamhetssystem och en digital arbetsmiljö som inte alltid känns stödjande. Dessutom har vi dålig tillgång till tillförlitlig data både på lokal, regional och nationell nivå. Den tekniska och snabba utvecklingen behöver komma socialtjänsten till del om vi ska klara omställningens alla utmaningar. Därför tror jag att detta område behöver högprioriteras.
Att leda omställningen
Nog har vi en del att bita i, vi som ska leda arbetet framåt. Samtidigt som vi nu inleder och förbereder för omställningen brottas många av landets socialtjänster med tuff ekonomi och kompetensförsörjningsutmaningar.
Här kommer att krävas ledarskap som kännetecknas av mod. Mod att testa. Mod att fatta beslut. Mod att prioritera. Mod att utmana och låta sig utmanas. Och mod att ändra fattade beslut liksom mod att sluta göra saker. Vi behöver skapa förutsättningar för att organisationen ska kunna ta emot allt det nya. Det kommer inte att gå att göra allt samtidigt.
Sannolikt kommer vi att gå vilse och behöva ompröva våra vägval. Men vi kommer att hitta fram. Om vi bara lyckas hålla fokus på målet. Varför gör vi den här omställningen? Vad ska den leda till? Det som känns bra är att vi gör det här tillsammans och vi kommer att hjälpas åt under resans gång. Varje kommun behöver inte uppfinna samma sak. Vi kan dela framgångar och misslyckanden, lära av varandra. Och vi kan ta hjälp av dem som har kontakt med socialtjänsten redan. Här finns mängder av kunskap och erfarenheter om hur vi kan rigga det nya så att det vi gör verkligen möter behov.
Förutsättningarna och behoven kommer se olika ut i vårt avlånga land så visst kommer vi att behöva uppfinna varianter. Men inte på allt.
SiS
Nyligen kom information om att SiS ska läggas ned i sin nuvarande form. Det är naturligtvis bra att regeringen vill se över tvångsvården för att se hur den kan utvecklas till det bättre. Men detta blir ytterligare en förändring som kommer att ske parallellt med övrig omställning.
Om vi ska komma tillrätta med barn- och ungdomsvården behöver hela vårdkedjan ses över, inte bara SiS. Här har utredningen om barn och unga i samhällsvård en mängd förslag som nu behöver beaktas. Hur arbetar vi för att inte barn och unga ska behöva tvångsvård? Hur resurssätter vi de olika delarna i kedjan? Hur arbetar vi före och efter placering för att den vård som ges ska hjälpa barn och unga? Hur ska de institutioner som ändå behövs se ut? Vilka professioner ska arbeta där? Hur stora institutioner ska vi ha? Vilken behandling ska ges? Ska regionen få ett ansvar så att barn i behov av psykiatriskt stöd kan få det? Och hur mycket får den kosta?
Jag hoppas verkligen att man nu tar krafttag och att det blir en bred involvering i arbetet med bygget av det nya.
Slutord
Trots alla utmaningar och brus runt omkring ser jag ändå hoppfullt på socialtjänstens omställning. Det kommer bli svårt, det kommer utmana oss och våra sätt att tänka och göra. Men klart att vi klarar det! Nu har och tar vi chansen!
Hälsningar Lina Blombergsson, FSS vice ordförande
Känner du behov av att diskutera socialtjänstfrågor med andra, men saknar forum där du befinner dig? Då föreslår jag att du går med i FSS nätverk för första linjens socialtjänst. Vi ses digitalt en gång i månaden för att dela erfarenheter och hjälpa varandra framåt, tillsammans. Det enda kravet är att du ska vara medlem i föreningen. Maila info@socialchefer.se så får du inbjudan till kommande träffar.
