ORDFÖRANDE HAR ORDET 13 JANUARI 2026: Så kliver vi in i ett spännande nytt år 2026. Oavsett om du varit långledig eller jobbat hoppas jag att vi alla fått lite återhämtning under den jul- och nyårsledighet som i år haft ovanligt många lediga och röda dagar.
En stor del av socialtjänstens arbete utförs oavsett dag, högtid eller årstid och vi har kunnat följa hemtjänstens hjältar i bandvagnar som tar sig fram till ensamma och behövande äldre i snödrabbade områden. Våra sociala jourer har som vanligt varit hårt belastade under jul- och nyårshelgerna, som långt ifrån alla barn fått uppleva med förväntansfulla ögon, högar av paket och familjemys i tevesoffan.
Under de flesta storhelger går socialtjänsten på högvarv. Att vi finns där är en del av samhällskontraktet, löftet till våra invånare och vilar på en gemensam värdegrund att staten ska skydda socialt utsatta och sårbara individer.
Själv har jag både jobbat och varit ledig. Under mina lediga dagar har jag läst George Orwells 1984, en bok som länge legat på min väntelista. Som de flesta andra som läst 1984 så fastnar jag för Orwells term ”dubbeltänk”, som än idag 80 år efter att boken skrevs, känns högaktuell och tidlös.
Dubbeltänk innebär att samtidigt acceptera två motsägelsefulla påståenden som sanna och inte uppleva dem som motsägelser: Att veta att något är falskt men ändå tro på det, glömma obekväma fakta när makten kräver det och omedvetet anpassa sitt tänkande efter den rådande ideologins behov. Orwells mest kända exempel är ”krig är fred”.
Jag tror de flesta av oss nu kan finna fler exempel på dubbeltänk än någonsin i vår omvärld. Min önskan är att det varken ska få ta plats eller bli verklighet i värdegrunden i vårt samhällsbygge eller i de värden som styr socialtjänsten.
Ikväll har Nätverket mot 13-åringar i fängelse just haft manifestation på Mynttorget i Stockholm med flera kloka talare från stora organisationer som Unicef och Svenska kyrkan. Det är en självklarhet för FSS att aktivt ta ställning mot att barn, som väldigt ofta själva är offer för våld och social utsatthet, ska straffas av samhället istället för att ges den vård och omsorg de har rätt till. Det finns en samstämmighet i att vi som samhälle inte gjort och prövat allt, för att ge barnen bättre och rätt förutsättningar.
I förslaget från regeringen om att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år, är ett av argumenten ”att kunna bryta en kriminell bana tidigt med tidiga insatser”. För mig är fängelse inte en tidig insats utan ett straff. Jag tror att jag delar den bilden med de flesta som är emot förslaget.
FSS vill tacka alla som kom och visade sitt stöd mot förslaget om barn i fängelse, och visade att det finns andra, bättre lösningar på att motverka att barn dras in kriminalitet och begår grova våldsbrott. De lösningarna kräver först och främst ett bra samhälle för alla. Sen behövs bland annat investeringar i kunskapsbaserat socialt arbete, utökad öppenvård, tvärprofessionell samverkan och uppsökande arbete för fler samhällsaktörer.
För FSS är det självklart att stötta alla initiativ som kommer närmare detta, istället för att investera i barnfängelser – ett initiativ som riskerar att skapa nästa generations gängkriminella.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 16 DECEMBER 2025: Förra veckan gick Nobelfesten av stapeln och med den en viktig tradition att få hylla och hedra kunskap och forskning. Forskningsfynd leder utvecklingen framåt och kan påverka delar av vår världsbild eller miljoner människors liv till det bättre.
Att utveckla och värdesätta kunskap och forskning är en självklarhet vi har i Sverige och något en demokratisk stat vilar på. Det står visserligen inte i någon grundlag att politiska beslut behöver vara byggda eller fattade på vetenskap och beprövad kunskap, men vi har en lång tradition av att beslutsfattare ofta lyssnar på tunga remissinstanser och forskare, särskilt om de lyfter fram liknande argument eller risker.
Så var fallet med förslaget om ungdomskriminalitetsnämnderna och förslaget om ökat informationsutbyte, den s.k. angiverilagen. De mötte båda så stark kritik av de samlade remissinstanserna att förslagen nu arbetas om eller skjuts på framtiden. Ofta fungerar hörsamheten och samspelet med politiken och professionen och så behöver det vara för att hamna rätt.
”Förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.” 1 kap. 9 § regeringsformen känns ganska självklar. Det är klart det blir mindre svårnavigerat om den verktygslåda myndigheterna får bygger på saklighet och opartiskhet. Om inte blir det mer komplicerat.
Just nu presenteras en hel rad förslag som har direkt påverkan på socialtjänstens förutsättningar, som varken har stöd i forskning eller är sakliga. Flera kriminologer varnar för sänkningen av straffmyndighetsåldern, till exempel Tova Bennet, forskare vid Lunds universitet (Bennet, T. & Nikka, S., 2025). Andra forskare, bland andra Tapio Salonen, ser stora risker med att skärpa tillgången till försörjningsstödet och socialförsäkringssystemen. Barnfattigdom, utanförskap och risk för ökad kriminalitet är några argument som lyfts fram från forskarhåll. Ändå väger inget av dessa forskares argument särskilt tungt och inte heller de samlade remissvarens tydliga budskap när det gäller den sänkta straffbarhetsåldern med sammanfattningen: ”Gör det inte.”
FSS kommer att hålla kurs vad gäller professionens samlade kunskap och erfarenhet, forskning och evidens. Våra uttalanden och ställningstaganden har alltid ett ankare i fakta.
Vi som förening har som särskild uppgift att verka för att den verktygslåda och de förutsättningar vi får av våra beslutsfattare blir så bra som möjligt för att kunna utföra vårt uppdrag och så bra som möjligt för det välfärdssamhälle socialtjänsten är en del av. Särskilt i ljuset av det nya kunskapskravet som är inskrivet i vår nya socialtjänstlag.
Men innan vi kastar oss över vårterminens intensiva arbete behöver vi vila oss. Jag vill tacka för allt engagemang, all klokskap och allt fantastisk arbete som vår styrelse och våra medlemmar bedriver varje dag runt om i socialtjänstsverige.
En riktig höjdpunkt för 2026 är Socialchefsdagarna, vars tema är Kunskap som leder – välfärd som lyfter. För det är bara med kunskap vi kan förbättra vårt samhälle och våra institutioner och det är när vi använder vår kunskap till att förändra och utveckla som det blir bättre. Det visste redan Alfred Nobel på sin tid.
Jag önskar dig en vilsam jul och en bra start på det nya året!
ORDFÖRANDE HAR ORDET 3 NOVEMBER 2025: ”Om era klienter tjänade lika mycket som ni gör, hur många av dem skulle då köpa den service ni idag ger dem?” Cormac Russells direkta fråga fick de flesta i publiken på Socialchefsdagarna för en månad sedan att skratta och skruva lite på sig. En spetsig och modig fråga, som passar bra in i det omställningsmomentum som vi befinner oss i.
Frågan blir extra aktuell, när vi tittar på NUSO-resultatet i den första mätningen för barn och unga. Den nationella sammanställningen visar att så många som 50 procent av de familjer socialtjänsten möter tackar nej till erbjudna insatser. Särskilt impopulära verkar våra erbjudanden vara till familjer med de allra yngsta barnen. De allra yngsta, de mest utsatta som inte har en egen röst. De allra yngsta vars föräldrar som, om bara socialtjänst och andra aktörer nådde fram, skulle kunna få väldigt mycket gott och verkningsfullt stöd som hjälp med olika vuxenproblem.
En företagsledare skulle antagligen inte skylla på att kunden har fel, inte heller tvinga kunden att köpa varan. Utan snarare fundera på hur det egna erbjudandet ser ut. Jag är fullt medveten om att man inte kan se socialtjänstens tjänster som bara ett erbjudande, utan att vårt uppdrag är mycket mer komplext eftersom det handlar om vårt skyddsuppdrag och då kan det vara så att kunden faktiskt har fel. Men. Erbjudandet ges idag fortfarande i 90 procent av fallen genom anmälan – utredning – insats. Hur nödvändigt det än kan vara i många fall, så är det tillvägagångssättet uppenbarligen inte tillräckligt bra för tillräckligt många.
Nu har vi en ny socialtjänstlag som får hela socialtjänstsverige att fundera på vårt erbjudande. Socialtjänsten behöver uppfattas som relevant och nu har vi en unik möjlighet att göra något annorlunda i vårt erbjudande, skapa något nytt.
Att utveckla alternativ kräver ändrade arbetssätt i grunden, för att nå dem vi enligt NUSO-studien inte når. Det krävs ett mycket tajt och systematiskt samarbete med till exempel BVC och förskolan. Jag sätter stort hopp till metoder som BarnSäkert (SEEK – Safe Environment for Every Kid), som nu börjar implementeras runt om i landet. Steven Lucas, specialist i barnmedicin och docent vid Uppsala universitet, har lett studien om BarnSäkert i Dalarna 2013–2022.
Han skriver att modellen visar att i de fall där BVC-sköterskan och socialtjänstens familjebehandlare inom socialtjänstens förebyggande enheter har ett systematiskt samarbete, har nya dörrar öppnats. Familjer med svårigheter kan genom modellen upptäckas i ett tidigt stadium, och genom tidiga insatser kan familjens livssituation påverkas positivt. I bostadsområden där det finns en skepsis mot socialtjänsten, har bilden av socialtjänsten ändrats (Lucas 2023).
Jag har dessutom förmånen att på nära håll i min egen kommun se hur denna samverkansmodell ger väldigt bra effekt. Det krävs dock att socialtjänsten har både resurser och förmågor att möta upp BVC-sköterskan och familjen där de befinner sig, i direkt anslutning till att problemen upptäcks. Att vara redo i motivationsfönstret. Här fungerar varken hänvisning eller långa utredningstider.
Orosanmälan är givetvis ett mycket viktigt verktyg för att slå larm när du i din yrkesroll eller som medmänniska ser att ett barn riskerar att fara illa, det är i grunden något väldigt bra. Men det får inte bli det enda sättet.
Det finns förslag och idéer som bygger på att lösningen i denna svåra fråga om att nå dem vi inte når, handlar om tvång – allt i förhoppningen om att vårt erbjudande på så vis i slutänden ska få avsedd effekt. All forskning visar på att detta inte är vägen fram. Det finns många goda skäl att på allvar sätta frågan om hur vi når dem vi inte når, allra högst på agendan i vårt utvecklingsarbete. För våra barns, för samhällsutvecklingens och för det sociala arbetets framtids skull.
Anna Burston är en samhällsengagerad socialarbetare och uppgiftsorienterad visionär som håller välfärdsfrågorna högt. ”FSS har mycket att göra just nu. Det läggs många förslag som vi menar inte går i linje med förebyggande arbete och att skapa ett gemensamt bra välfärdssamhälle.”
Grogrunden för ett hållbart samhälle menar hon är att se sin medmänniska, vara en god kamrat, en bra vän, kärlek, respekt och lyssna på andra.
När en 13-årig pojke i Gävle skjuter skarpt och flera människor skadas är det en fruktansvärd händelse som väcker starka känslor. Trycket på socialtjänst och polis blir omedelbart hårt: Vad visste man? Vad gjordes? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Frågor som är både rimliga och viktiga.
Men när debatten snabbt förvandlas till drev, där politiker förlöjligar enskilda chefer och medier klipper ned nyanserade svar till lösryckta citat, tappar vi bort det som borde stå i centrum: hur vi tillsammans bygger ett tryggare samhälle och stärker stödet till barn, unga och familjer i utsatta situationer.
Fakta istället för förenklingar
Att som argument för att sänka straffbarhetsåldern använda det faktum att en 13-åring har rekryterats för skjutningen, är ett exempel på en farlig förenkling. Forskning, profession och barnrättsorganisationer är samstämmiga: hårdare tag och repressiva åtgärder löser inte problemen. Om straffbarhetsåldern sänks riskerar ännu yngre barn att exploateras av gängen.
Brottsförebyggande rådet understryker i sin senaste rapport att det behövs bred samverkan mellan socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och andra aktörer. Tidiga insatser, flexibla stödformer och tillgång till kunskapsbaserade metoder är centrala för att vända utvecklingen. Skolan framhålls som en av de starkaste skyddsfaktorerna, liksom behovet av en stärkt barn- och ungdomspsykiatri.
Tillit byggs genom ansvar och kunskap
Tillit till socialtjänsten är redan låg i stora delar av befolkningen. När regeringsföreträdare pratar om socialtjänsten som otillräcklig riskerar detta att underminera förtroendet ytterligare. Det gagnar varken barn, föräldrar eller samhällsgemenskapen.
För att fler ska våga söka hjälp behöver vi visa att socialtjänsten finns där – att det finns stöd att få, att föräldrar vill ha hjälp och att många faktiskt får hjälp som de uppskattar. Den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft i somras, ger också verktyg för att tidigare kunna erbjuda stöd, arbeta mer förebyggande och möta familjer utan att alltid behöva inleda en full utredning.
Vi måste ta ansvar tillsammans
Det finns ingen enkel lösning. Att tro att fängelse för 13-åringar skulle vända utvecklingen är varken realistiskt eller ansvarsfullt. Vägen framåt ligger i att fortsätta utveckla samverkan, erbjuda mer intensiva insatser där det behövs, arbeta flexibelt och samtidigt bygga tillit till välfärdens aktörer.
När drevet går är det lätt att fastna i skuldfrågor och snabba lösningar. Men de som behöver socialtjänsten förtjänar något bättre: att vi håller fast vid kunskap, fakta och ett gemensamt ansvar för att bygga tillit och trygghet.
Grattis Anna Burston! Du valdes nyss till ordförande för Föreningen Sveriges socialchefer. Vem är du?
Jag är 44 år, bor i södraste Skåne. Har jobbat som chef och i ledande roller inom socialtjänsten i 13 år, är sedan 2023 verksamhetschef inom barn, unga och familjestöd i Lund. Har utöver det jobbat som lärare och haft eget utbildningsföretag.
Du blev medlem i FSS 2019. Varför är det viktigt att vara med i föreningen?
I FSS samlas vi runt det som för mig är de mest meningsfulla och viktiga frågorna vad gäller socialt arbete och ledarskap. Utbytet med andra personer i det sammanhanget är ovärderligt. Därför är jag medlem i föreningen.
Några höjdpunkter att se tillbaka på?
Det viktigaste jag varit med och bidragit till är vårt nätverk för Första linjens socialtjänst som vi startade 2023, tidigare ordförande Monica Persson och jag. Självklart är jag stolt över att ha varit en del av den styrelse som under de senaste åren arbetat hårt för att få nya socialtjänstlagen på plats.
Det känns också väldigt fint att jag har fått feedback på att mina blogginlägg på FSS webbplats har träffat i hjärtat och bidragit till kunskapsspridning om socialtjänsten. Det vill jag fortsätta med.
Vad skulle du säga är fokus framåt för FSS den närmaste tiden?
Fortsatt arbete för att värna den kunskapsbaserade socialtjänsten och fortsätta hålla kunskap och professionens beprövade erfarenhet högt. Detta i en tid av polarisering av tolkningar och ibland fakta. Kidnappningen av begreppet ”förebyggande arbete” är ett bra exempel.
Två andra viktiga frågor är den nationella digitala infrastrukturen och hur vi ska få till en nationell modell för att förvalta och breddinföra kunskapsbaserade insatser. Här önskar FSS ett statligt ansvar för förvaltning av metoder.
Vilken är den viktigaste socialpolitiska frågan idag?
Just nu är det välfärdens tillstånd överlag. Klarar vi inte av att leverera basfunktionerna som är grunden för välfärdssamhället påverkar det såklart socialtjänstens målgrupper och våra förutsättningar att arbeta i socialtjänsten. Och lika allvarligt är att tilliten till staten och våra institutioner riskerar att undergrävas.
Vi är beroende av invånarnas förtroende för att kunna utföra vårt uppdrag – inte minst i omställningen till nya socialtjänstlagen. Och för det krävs hållbara förutsättningar.
Till sist Anna – har du någon dold talang?
Jag har absolut gehör, spelar piano och i vissa fall dragspel. Men annars hinner man inte odla så många hemlisar med tre barn, ett heltidsjobb och ett aktivt föreningsengagemang!
