Det är så mycket man kan lägga in under ”dagens system inte räcker” och ”krafttag”.
Vi har en ny socialtjänstlag med nya möjligheter och krav sedan 1 juli i år. Den kommer med resurser – men inte tillräckliga och inte med långsiktig säkerhet. Socialtjänsten har länge efterfrågat lagförändringen. För att svara på vem som gjort eller inte gjort tillräckliga satsningar på socialtjänsten krävs en fördjupad titt på ekonomiska satsningar och vägval de senaste 15–20 åren, både på statlig och kommunal nivå. Det enkla svaret är: socialtjänsten har inte varit känt som ett verksamhetsområde det satsas på. Det är inte heller meningsfullt att gå in på nu, det är som det är. Fokusera framåt.
Och med fokus framåt är vi övertygade om, att med rätt tilldelning av resurser kommer den nya lagen att vara svaret på det socialtjänsten behöver. Men det räcker inte så.
Socialtjänsten är inte lösningen på samhällets problem. Tilliten till socialtjänsten och alla välfärdens institutioner behöver växa, så att möjligheten ökar att komma in tidigt i människors liv, när bekymmer och livsproblem är små. Regionens alla insatser måste finnas och fungera, förskolan och skolan måste ge det barn behöver, det behöver finnas arbeten till de vuxna och bostäder för alla. Det är nästan så det börjar kännas tjatigt, för det är väl inte så svårt att förstå helheten?
Och sen kommer vi till krafttagen som nämns i debattartikeln. Att i samma stycken blanda att skjutningar och sprängningar går ner i åldrarna och att stolt säga att straffrabatter för ungdomar har minskat eller tagits bort helt och ungdomsfängelse ska inrättas … Och till slutklämmen: straffbarhetsåldern ska minska till 13 år! Är det ingen som börjar undra om detta hänger ihop? Kommer det nu gå ännu längre ner i åldrarna? Kommer 13-åringarna tänka en gång till innan de tackar ja till uppdrag? Högst oklart. Kommer förövarna, de som utnyttjar och exploaterar barnen, börja vända sig till de under 13 år? Kanske blir nioåringarna framtidens våldsutövare.
Det handlar inte om ”slapphet” kontra ”krafttag”. Det handlar om att göra rätt saker (vid rätt tidpunkt), och det finns mycket forskning och beprövad erfarenhet som det går att luta sig mot. Om man vill.
I artikeln hänvisar mantill länder som har lägre straffbarhetsålder, som att detta vore något positivt. När Föreningen Sveriges socialchefer var på studiebesök hos den engelska socialtjänsten förra året gav de oss ett klart budskap: ”Don’t go down that road.”
Lägre straffbarhetsålder löser inte grundproblemet, det är dyrt eftersom kriminalvården behöver byggas ut och anpassas (anpassas med liknande åtgärder som redan finns inom socialtjänsten) och det är givetvis bedrövligt ur ett barnrättsperspektiv.
Att hävda att samhället ska sluta göra som det alltid gjort är vilseledande retorik eftersom det välfärdsnät som ska stötta barn, unga och föräldrar har varit underprioriterat och underdimensionerat under flera decennier. Man kan inte komma och hävda att vi ”gjort allt”, när vi inte har haft möjligheten att göra rätt.
Föreningen Sveriges socialchefer Monica Persson, ordförande
ORDFÖRANDE HAR ORDET 2 SEPTEMBER 2025: Nyss hemkommen från FSS riksstyrelses möte i Stockholm kan jag konstatera att det i Värmland lutar mot att hösten är här. Från ljuvlig sensommarkväll till regn och rusk.
När FSS styrelse träffas för första gången på hösten gör vi det under två dagar. Vi behöver samla ihop oss efter sommaren och stämma av aktiviteterna i våra strategiska grupper. En verksamhetsberättelse för det gångna verksamhetsåret ska skrivas och dessutom ska de sista detaljerna inför årets Socialchefsdagar i Göteborg fastställas. Det är riktigt mycket att hålla reda på och alla i styrelsen är engagerade.
Vi hade Socialstyrelsen på besök på FSS styrelsemöte. Många frågor stod på agendan. En fråga som hänger över oss är att försöka reda ut hur, när och för vilken insats socialtjänsten ska dokumentera, och i vilken omfattning. Här är det synnerligen viktigt att myndigheterna är överens om tagen och vad som ska anses vara till fyllest kopplat till den nya socialtjänstlagen. Kommunerna gör redan på skilda sätt och olika socialnämnder har fattat olika beslut om vad som exempelvis ska ingå i begreppet ”rådgivning”. Så detta blir en utmaning framöver. Frågorna är fler än svaren just nu men alla försöker arbeta så fort det går.
Det socialtjänsten inte vill ha är kritik för att vi nu försöker navigera på ett nästan oritat kartblad. För att undvika det kommer FSS att ha dialoger med berörda myndigheter under hösten.
Nu riktar vi blicken och kraften till Socialchefsdagarna. Flera skandinaviska kollegor kommer att vara på plats så du som kommer dit har möjlighet att diskutera utvecklingen i Norden – och inte minst våra gemensamma utmaningar – med dem. Ytterligare en dimension att ta vara på när du är på plats i Göteborg.
Jätteroligt att så många föreningsmedlemmar och andra kommer till Socialchefsdagarna! Vi ses där och jag ser fram emot att träffa er – FSS håller till i monter KF:10, i kongressfoajén.
Varma hälsningar Monica Persson, FSS ordförande
(Du som inte kommer till Socialchefsdagarna kommer att hitta dokumentation från föreläsningar och seminarier på socialchefsdagarna.se med start vecka 41.)
Ett tyvärr ytterst aktuellt ämne debatterades. I den bästa av världar hade denna fråga inte behövt vara på agendan. Men vi måste ta samtalen och hitta en väg.
Text från Socionomens Linkedininlägg: ”Det rådde överlag en stor samsyn mellan paneldeltagarna under Socionomens och Akademikerns paneldebatt i Almedalen om otillåten påverkan. Men när det var dags för ja- och nej-frågor via upphållna skyltar gick åsikterna isär.
Paneldeltagarna bestod av: Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M). Heike Erkers, förbundsordförande för Akademikerförbundet SSR. Monica Persson, ordförande i Föreningen Sveriges socialchefer. Håkan Ericsson (S), ordförande i socialnämnden på Gotland. David Andersson, utredare på Brottsförebyggande rådet (Brå).
Via artikeln kommer du också åt Socionomens live-sändning av debatten.”
Fremia bjöd in en stor expertpanel till sitt seminarium om hur civilsamhället kan bidra till en förebyggande socialtjänst. För socialtjänsten finns det mycket att vinna på att medverka med aktörer inom civila sektorn. De möter människor på andra kontaktytor och når även personer med ett starkt motstånd mot det offentliga. Det finns ett starkt politiskt stöd för större samarbete, men hur får vi det att hända?
Politiken är positiv men brottas med krav på kontroll kontra långsiktig finansiering i samverkan med civilsamhället.
Socialtjänsten ser att civila sektorn kan vara en brobyggare som når grupper de själva missar. Resursbrist är dock en utmaning, liksom att förutsättningarna ser olika ut för olika kommuner.
Civilsamhället efterlyser en öppnare attityd gentemot civilsamhällets organisationer, tydliga strukturer i samarbeten, flerårig finansiering och att kommunerna tar ansvar för uppföljning och utvärdering.
Alla lyfter IOP-avtal (idéburet offentligt partnerskap) som en bra väg framåt för både styrning och ekonomisk långsiktighet. Samarbete i kommun-noder kan vara en annan, likaså att se till hela kommunens budget och att civilsamhällets verksamhet dels kan vara en innovations- och testbädd, dels ett verksamhetsstöd.
Paneldeltagare: Erik Pelling, KSO Uppsala. Jan Jönsson, oppositionsborgarråd Stockholm. Monica Persson, ordförande Föreningen Sveriges socialchefer. Johan Larsson Boström, arbetsmarknads- och socialdirektör Lund. Maj Pettersson, Fryshuset. Emma Henriksson, generalsekreterare Famna. Johanna Azar, Maskrosbarn.
En stor samling initierade personer var inbjudna av OneMed till ett rundabordssamtal. De diskuterade vad som behöver göras för att stärka Sveriges beredskap i händelse av krig, vilka svagheter som observerats och vilka arbeten som påbörjats på olika nivåer.
Monica Persson från Föreningen Sveriges socialchefer sa att det är skönt att socialtjänst klassas som samhällsviktig verksamhet. Därför behöver socialtjänsten få de resurser som krävs för att verkligen kunna axla utmaningen.
Nationellt finns mycket höga förväntningar på kommunerna. Vikten av att öva betonas. Men när samtal förs på nationell nivå finns kommunerna sällan med. Upplevelsen är att många kommuner inte har börjat hantera frågan och det är oroande med tanke på säkerhetsläget. Socialnämnderna kommer att få utökat ansvar för att vidmakthålla viss kapacitet och bemanning, vilket är svårt då både ekonomiska och personella resurser saknas.
Det kommer att krävas mycket planering för att få fram det som landet behöver, inte minst vad gäller läkemedel och medicinsk utrustning.
Emma Spak blir chef för NSPL från den 1 oktober (regionernas beredskapsgrupp för nationell samordning, planering och ledning).
Det här seminariet hos Brottsförebyggande rådet (Brå) tog avstamp i en pinfärsk specialstudie av LUL-utredda barn under 15 år som begått grova brott. Många av dem har ”riskfaktorer extra allt” och de flesta har varit kända av socialtjänsten i någon mån tidigare.
Monica Persson, som var med i panelen från Föreningen Sveriges socialchefer, menar att det är de större interventionerna som ger resultat, som sätts in redan i förskoleåldern när man upptäcker omsorgsbrist. ”Men omfattande insatser över lång tid kostar pengar och i många kommuner anses det vara en för hög kostnad. Man ser det inte som en investering inför framtiden.”
Och hur ska myndigheterna få till en samordning som fungerar? ”Kommunens högsta chefer och direktörer behöver samordna sig för att samäga problemet och ha en gemensam strategi och styrning”, säger Monica Persson.
