Vi hade häromdagen en intressant diskussion utifrån socialtjänstens uppdrag, uppgifter och innehåll i vår projektgrupp för första linjens socialtjänst här i Lund.
Förslagen i den nya socialtjänstlagen innehåller bland annat krav på lättillgänglighet, förebyggande insatser och att stöd ska kunna ges utan behovsprövning. För att socialtjänstens nya ansats ska få rätt effekt, det vill säga att nå individer i ett tidigt skede, behöver förtroendet för socialtjänsten öka. Det är förknippat med själva socialtjänstens existens.
Lite nedslående i sammanhanget är att kravet på service och tillgänglighet inte är nytt. Det framhålls i propositionen för 1979 års socialtjänstreform: ”Den nya socialtjänsten skall utformas som en servicebetonad samhällstjänst. Socialtjänsten skall vara tjänstvillig, uppmärksam, angelägen att människor kommer och söker hjälp och råd så snart de behöver det och inte för sent. Ingen skall behöva dra sig för att vända sig till socialtjänsten.” (8 Prop. 1979/80:1, Del A s. 135)
Varför har vi på 45 år inte lyckats med målsättningen att vara en tillgänglig serviceinsats som människor inte ska dra sig för att besöka, undrar Anna Burston. Nu startar FSS ett nätverk för första linjens socialtjänst. (Foto: Frozentime)
Redan 1979 ville man alltså inte att någon skulle dra sig för att gå till socialtjänsten. Idag, nästan 45 år senare, tänker jag att citatet lika gärna kunde vara hämtat från den senaste socialtjänstutredningen Hållbar socialtjänst – en ny socialtjänstlag (SOU 2020:47).
En kollega beskrev det som att ”när man går till primärvården tänker ju ingen att man löper risk att få hjärtat utopererat, men om man går till socialtjänsten för ett enklare dilemma kan man riskera att få barnen omhändertagna dagen efter”. Tyvärr tror jag att den bilden stämmer för alltför många.
Inom hälso- och sjukvården finns sedan länge en invand bild av att primärvården är den instans som tar hand om lättare bekymmer i ett tidigt skede i närområdet. Reformen Nära vård förstärker den bilden ytterligare. Därmed uppfattas inte all hälso- och sjukvård som specialistvård.
Den bilden har inte gemene man av socialtjänsten eftersom vi i alla avseenden uppfattas som en myndighet som kan inskränka väldigt mycket på enskilda individers liv.
Varför har socialtjänsten på 45 år inte lyckats med målsättningen att vara en tillgänglig serviceinsats som människor inte drar sig för att besöka? Trots att många kommuner har en uppsjö av lättillgängliga insatser, allt från budget- och skuldrådgivning till familjecentraler. Frågan har många olika lager. Ligger det något i själva organiseringen?
I andra länder, som Tyskland, är det vanligt att lättillgängliga sociala insatser inte alls tillhandahålls av socialtjänsten utan av frivilligorganisationer eller helt andra organisationer, eventuellt med ekonomiskt stöd. På så sätt är det helt avdramatiserat att uppsöka dessa verksamheter. På Island har man så sent som förra året förlagt mycket av det initiala sociala ansvaret för barn och unga till skolan.
I många kommuner bedrivs ett arbete med social hållbarhet som är frikopplat från socialtjänsten. Frågan kommer att handla om hur vi bäst tillhandahåller alla de sociala tjänster som behövs, för att lagstiftningen ska få full verkan.
Hur socialtjänsten ska lösa frågan om det egna varumärket blir en intressant diskussion kopplat till den nya lagstiftningen som väntas inom ett par år. Vi behöver kritiskt kunna granska oss själva och våga vända och vrida på olika lösningar och alternativ gällande både organisering, innehåll och existens, omvärldsbevaka och ta inspiration från andra länder och varandra.
Jag är hoppfull om att sådana kloka insikter kommer att delas i FSS nätverk för första linjens socialtjänst som drar igång i augusti. Vill du vara med? Hör av dig till mig eller FSS ordförande Monica Persson.
Varma hälsningar
Anna Burston, regionansvarig för FSS Skåne och verksamhetschef socialpsykiatri i Lunds kommun
Vi säger stort och varmt grattis till Cristina Dahlberg som har blivit utsedd till årets hedersstipendiat av Centralförbundet för Socialt arbete!
Cristina, som är socionom och bland annat har arbetat som BBIC-samordnare på Socialstyrelsen, har idag sin bas på Göteborgsregionen där hon är projektledare för Yrkesresan Barn och unga.
Varje år sedan 1982 delar CSA ut en hedersutmärkelse till en person eller organisation som på ett framstående sätt har bidragit till att utveckla det sociala arbetet. I motiveringen för 2023 års hedersstipendiat kan vi läsa att Cristina Dahlberg har
”arbetat för att utveckla det introduktions- och kompetensutvecklingsprojekt vi idag känner som Yrkesresan. Cristina har varit den starkt bidragande kraften till att vi idag har en Yrkesresa i 271 av Sveriges 290 kommuner. Hon har en förmåga att kombinera kunskap och erfarenhet av yrket med en vision och känsla för pedagogik och koncept. Det har gjort Yrkesresan till vad den är idag.”
FSS riksstyrelse har träffat Annika Gustafsson som är huvudsekreterare för utredningen om effektivare tillsyn över socialtjänsten (S 2022:05). Perspektiv som FSS särskilt lyfter fram som viktiga att beakta i utredningen är
vikten av att se systemfel när många kommuner får samma kritik av IVO
behovet av att IVO:s främjande uppdrag syns i kontakten med kommunerna
möjligheten att se hur andra statliga myndigheter med fokus på tillsyn och kontroll utvecklat sitt sätt att arbeta med kommuner och kommuninvånare.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 1 MAJ 2023: I mina trakter är det omväxlande ösregn och snöstorm idag. Passar bra att kura inne vid datorn. Alla förgrodda plantor längtar ut men jag törs inte. Frosten lurar bakom molnen varje kväll och blir det klart – ja då blir det minus.
Minus är det även i socialtjänstens ekonomi, både här och där i vårt avlånga land. Så också i min kommun. Många jobbar med förslag på besparingar och det finns ju ”bara” verksamhet att ta av. Kommunen har inte så många dyrbara tillgångar att avyttra. Men samtidigt som vi drar åt måste vi utveckla. Att få till tidiga insatser är viktigare än någonsin nu när det är tufft i ekonomin över lag.
I mitt förra Ordförande har ordet föreslog jag att FSS skulle starta ett nätverk för de medlemmar i föreningen som vill komma snabbare framåt i vad som skulle kunna bli en reformering av socialtjänsten. Det var inte bara jag som samma dag fick denna lysande idé, utan även min styrelsekollega Anna Burston som arbetar i Lund. Skönt att vi var två, för gensvaret från er medlemmar kom snabbt, och från fler än vi väntade oss.
Många vill komma igång med tänkandet för att längre fram kunna landa i något nytt. Men såklart: den nya socialtjänstlagen är en viktig kugge som skulle kunna ge socialtjänsten möjlighet till insatser utan föregående utredning och biståndsbeslut.
FSS håller som bäst på att knåpa ihop formerna för nätverket och återkommer i närtid till er som har hört av er. Om du också vill vara med kontaktar du mig eller Anna.
Nu stiger spänningen inför Socialchefsdagarna 2023. Idag (2 maj) öppnar vi för anmälan och jag kan lova att det är ett spännande programinnehåll. Förutom föreläsningarna ser jag fram mot kollegialt utbyte och spännande samtal med socialchefer från hela landet.
Jag står redo att ta emot er alla i min hemstad Karlstad. Jag har beställt sol. De spännande samtalen får vi ordna var och en av oss. Välkommen!
På vår studieresas andra eftermiddag gjorde FSS två besök. Först fick FSS styrelse veta mer om den praktikforskning som bedrivits vid Helsingfors social- och hälsocentral och verksamheten för barnskydd. Det är den specialiserade delen som arbetar med att omhänderta barn och som i Finland är särskild från de övriga verksamheter inom socialtjänsten som arbetar med barn och familjer.
Nytt arbetssätt utmaning
Ledaren för verksamheten, Bettina von Kraemer, berättade om den studie som genomförts av implementeringen av ett systemiskt arbetssätt i arbetsgrupperna. Studien visar på den utmaning som det är att ta till sig ett nytt arbetssätt. Särskilt om verksamhetssystemet (Abboti) inte bidrar till att underlätta arbetet. Många av oss som åkte på den här resan hade en föreställning om att Finland hade löst problemet med verksamhetssystem som inte levererar men tyvärr så tog Bettina ur oss den föreställningen.
När det gäller praktiknära forskning såg nu Bettina fram emot uppföljningen av studien. FSS är övertygade om att den här typen av praktikforskning starkt kan bidra till att underlätta implementering av förändringar i en verksamhet då det ger utrymme för reflektion och identifiering av både önskade och oönskade effekter.
Reformen på lokal och praktisk nivå
För att komma till eftermiddagens andra studiebesök gick bussresan fem mil österut till kommunen Borgås social- och hälsocentral i Östra Nylands välfärdsområde.
Där mötte oss social- och hälsodirektör Annika Immonen och utvecklingsdirektör Katja Blomberg. De arbetar som chefer inom det nybildade Östra Nylands välfärdsområde som samlar sju kommuners behov av social- och hälsoinsatser.
Katja Blomberg till vänster och Annika Immonen till höger, från Östra Finlands välfärdsområde. I mitten FSS-representanten Anna Burston från Lunds kommun.
Hur förbereda så stor förändring?
Under tidigare studiebesök hade vi fått ta del av den politiska visionen för reformen med att samla kommunernas social- och hälsovård inom större välfärdsområden. Idag var det dags att få möta denna förändring på lokal och praktisk nivå.
Hur förbereder man chefer och medarbetare på en så stor förändring? Hur tillvaratar man möjligheterna så att det inte bara blir en organisatorisk förändring som inte möter de stora utmaningar som både Finland och Sverige står inför? Vi fick en inblick i den stora förändring som de nu alla arbetar med sedan årsskiftet.
Kommuner med olika ingångsvärden
Östra Finlands välfärdsområde ska få sju kommuner med olika ingångsvärden vad gäller antal invånare, stad/landsbygd, olika service osv att skapa gemensamma utgångspunkter och en gemensam plan framåt. Förutom att dessa olikheter ska överbryggas ska olika organisationer och kulturer inom socialvården och hälsovården mötas.
Annika Immonen tog upp socialvårdens bärande kultur kring helhetssyn och brukaren i fokus kontra sjukvården som mer utgår från diagnoser och patienter. De arbetar redan idag i multiprofessionella team. Men detta kan utvecklas än mer i det uppdraget. Andra möjligheter med välfärdsområdesreformen är att samla specialistvård och andra insatser på ett mer effektivt och tillgängligt sätt ur fler aspekter och att stärka den digitala utvecklingen gemensamt.
Rätt insats på rätt nivå i rätt tid
Social- och hälsodirektören lyfte att ett mål med förändringen handlar om hur de i högre utsträckning kan ge rätt insats på rätt nivå och i rätt tid. Reformen ska möta behovet av en mer tillgänglig och jämlik social- och hälsovård i landet. Det är också en viktig del för att möta utmaningarna kring kompetensförsörjning och ekonomi som finns redan nu och som riskerar att bli allt större.
Andra frågor som togs upp med Katja Blomberg och Annika Immonen var vikten av närhet till forskningen och universiteten för att säkra kompetensförsörjningen gällande både personal och kunskap. Andra strategier kring kompetensförsörjning är att arbeta i team, ofta multiprofessionellt eller tillsammans för att öka kvaliteten gentemot enskilda. Det minskar också sårbarheten och tar tillvara medarbetares utvecklingsinitiativ, vilket skapar engagemang.
75-plussare positiva till digitala tjänster
Utveckling av digitala tjänster var också något som social- och hälsodirektören lyfte som en viktig del inom det nyskapade välfärdsområdet. De hade genomfört en undersökning med personer över 75 år för att fånga deras inställning av digitala tjänster. Åldersgruppen 75 plus verkade i hög grad dela samma positiva inställning till digitala tjänster som Annika Immonen hade. Av de svarande var 80 procent positiva till digitala tjänster. Det banar god väg för den stora utvecklingsresa som Östra Nylands välfärdsområde och Finland befinner sig på.
Kan vi vara lika modiga?
Vi kunde konstatera att Finland genom de 21 välfärdsområdena sedan tolv veckor tillbaka har de strukturella förutsättningarna för att lyckas med det vi i Sverige kallar god och nära vård.
Frågan är om vi kan vara lika modiga och handlingskraftiga för att skapa de strukturella förutsättningarna hos oss? Eller är de ”vita rockarnas dominans” allt för skrämmande och stor? Eller saknas politisk vilja att ändra den rådande strukturen? För många och höga och vassa gärdesgårdar?
Lite mer ”management by perkele” kanske skulle vara på sin plats ibland. Goda exempel på det vet vi nu finns i vårt grannland Finland.
Marie Ivarsson och Jonas Hampus – för FSS i Finland
Marie är biträdande förvaltningschef i Sollentuna och Jonas är sektionschef i Falun (foto: Frozentime)
