Igår meddelade regeringen att de går vidare med förslaget om lagen om insatser när samtycke saknas, det så kallade mellantvånget.
Föreningen Sveriges socialchefer lämnade, som många andra tunga remissinstanser, ett kritiskt remissvar redan förra året, men med en rad förslag på vad vi istället behöver göra. FSS delar regeringens oro för utvecklingen med ökad ungdomskriminalitet kopplat till gängbrottslighet, men detta är inte rätt väg att gå.
Förslaget bygger dock på en bild av att det är föräldrar till de här barnen som säger nej till insatser. Den bilden stämmer inte. Det är i hög utsträckning föräldrar till de yngsta barnen, som tackar nej till insatser. Men det är inte i den här gruppen som lagen är tänkt att användas.
Förslaget saknar också stöd i både forskning och beprövad erfarenhet.
Dessutom är det mycket problematiskt att förslaget presenteras som en del i socialtjänstens förebyggande arbete. Det riskerar att försvåra uppdraget i nya SoL om utökat förebyggande och uppsökande arbete, då uppfattningen kan bli att tvång och repressalier ingår även här. Det gynnar inte den grundläggande intentionen att nå människor med behov, i ett tidigare skede.
Här kan du läsa en intervju med FSS ordförande Anna Burston som publicerades i Dagens Samhälle 17 april 2026: Socialcheferna varnar: ”Riskerar att skrämma människor”