Håller tillitsfönstret på att stängas?
I veckan hade vi Förvaltningsdag i Socialförvaltningen i Lund. För den oinvigde kan det säkert låta urtorrt och byråkratiskt. En dag full med gråa paragrafer och regler? Långt ifrån.
Dagens tema var hur en tillitsbaserad organisation hänger ihop med att styra mot en socialtjänst där professionens kunskap, medborgarfokus och tillgänglighet är centrala delar. Vi pratade om tillitsbegreppets sju principer och vad de betyder för oss (länk till principerna längst ned).
Malmö stad gästade oss och berättade hur tillit för dem betyder att låta organiseringen utgå ifrån att göra det enkelt att möta och nå socialtjänsten: Att finnas där människor finns, att komma ut från kontoret och att vara med och skapa samhället vi vill leva i. Hur människor i utsatta områden har tappat tilliten till samhället när institutioner som ska stå för den, inte finns närvarande. Hur man genom att kroka arm med civilsamhälle och andra aktörer som har förtroendekapital, kan vara med och bygga upp tilliten igen. Och genom att göra det, agera som tillitsbärare för hela den offentliga sektorn – vars främsta uppgift ju är att göra det enkelt, tryggt och bra för oss att leva tillsammans.
Att som socialarbetare vara tillitsbärare är kanske en av våra främsta uppgifter, när många vi möter har helt andra erfarenheter.
Bra känsla men orosmolnen hopar sig
Jag är fylld av en varm, bra känsla. Ändå hopar sig orosmolnen. För samtidigt som socialtjänsten i många kommuner på olika sätt förbereder och väntar på en ny socialtjänstlag som också bottnar i tillitsdelegationens principer, bereds förslag som går i motsatt riktning.
Jag kan läsa att regeringen vill reformera socialtjänsten vilket är välkommet. I samma stycken läser jag om mer mellantvång, utökat användande av LVU och sociala insatsstyrkor som en ny del av socialtjänstens uppdrag – i hopp om att komma till rätta med ungdomsbrottslighet och nyrekrytering till gängkriminaliteten.
Jag tänker på utredningen Ett fönster av möjligheter som i grunden har en bra utgångspunkt. I perspektivet av den reformering av socialtjänsten som FSS förordar – en första linjens socialtjänst där mindre byråkrati är centralt – blir utredningen dock i många delar motsägelsefull.
Den fick i uppdrag att föreslå ett antal åtgärder som stärker skydd till barn som vistas på skyddat boende. Att tillståndspliktiga boenden är bra. Men vad man har kommit fram till i några av de övriga förslagen skulle tynga ner socialtjänstens barn- och ungdomsvård med avsevärt mer administration än idag. En ny typ av tvångslag är ett av förslagen. All denna administration kulle kräva avsevärt fler medarbetare – i en verksamhet som redan har stora bekymmer med kompetensförsörjning.
Ska socialtjänsten användas som ett hot?
Jag vädrar en önskan om att använda socialtjänstens myndighetsutövning som en del i att hota eller förmå människor att ändra sitt beteende. Att vårt tillitsbärande uppdrag är en viktig pusselbit för att stoppa nyrekryteringen till kriminella gäng och ungdomsbrottslighet är många eniga om. Men knappast genom mer tvång och kontroll. Jag funderar på vilka tillitsbärande socialarbetare som i framtiden kommer att vilja jobba i vår myndighet om det är där fokus ska ligga, snarare än på att skapa förtroende hos människor.
Framgångsrecept för högt förtroende
Tillitsdelegationen lyfte bland annat fram helhetssyn, medborgarfokus, tillit och kunskap som en del av framgångsreceptet för att skapa starka offentliga välfärdsorganisationer som har högt förtroende hos medborgarna.
Ska vi bygga på tillit kan vi inte samtidigt införa fler tvångslagar inom vår myndighet. Och ska vi arbeta mer förebyggande och uppsökande med tidiga insatser kan vi inte i andra änden tyngas av alltför mycket byråkrati.
Från lösningsfokus till lyssningsfokus
När de olika förslagen nu bereds och skickas ut på remiss hoppas jag att man går från lösningsfokus till lyssningsfokus. De som fattar besluten i slutändan måste lyssna på professionen och ta till sig forskning om vad som fungerar. De måste samtala med civilsamhälle och med oss som arbetar med socialtjänst varje dag.
Tillit tar lång tid att bygga upp, och när den fungerar är den en fantastisk förebyggande ingrediens i ett starkt och uthålligt samhälle. Tillit kan raseras på några sekunder, det räcker med en enda dålig erfarenhet.
Vi måste slå vakt om det tillitsbärande uppdraget. Om socialtjänstens varumärke skulle riskera att ytterligare förknippas med tvång, kontroll och en massiv byråkrati vore det i helt motsatt riktning till en tillitsbärande första linjens socialtjänst. Den viktiga pusselbit som socialtjänsten skulle kunna utgöra för motverka olika samhällsproblem skulle riskera att gå förlorad.
Anna Burston, verksamhetschef socialpsykiatri, Lunds kommun (foto: Frozentime)
