FSS har varit på en tre dagar lång studieresa till Finland, för att få veta mer om deras stora social- och hälsovårdsreform som till stora delar liknar Nära vård. Skillnaden är dock att den finska omstruktureringen har lett till att allt samlats under en huvudman.
Veronica Rehn-Kivi (i beige kavaj i mitten) är riksdagsledamot och medlem i Social- och hälsovårdsutskottet. Hon berättar här om reformen för FSS riksstyrelse.
Vi har bland annat besökt Social- och hälsovårdsministeriet, FSKC, Helsingfors social- och hälsocentral, familjecentralen Uppsala Talo i Tavastehus och äldreboendet Sauvola i Iittala. Vi har träffat representanter för profession, politik och akademi och är otroligt tacksamma för det varma mottagandet.
Vår ciceron under hela torsdagen, Torbjörn Stoor, är vd för FSKC – Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området. FSKC är en FoU-organisation inom det sociala området. Diplomet, som visar att FSS skänkt pengar till FN:s flyktingorgan, är FSS tackgåva till våra finska kollegor.
Reformen fokuserade på att utveckla offentliga, skattefinansierade tjänster, bland annat
- tjänster inom socialvården, som socialhandledning och social rehabilitering
- tjänster inom den öppna hälso- och sjukvården (mottagningstjänster vid hälsovårdscentraler och förebyggande rådgivningsbyråtjänster)
- sjukhustjänster
- mun- och tandvård
- psykiatri- och beroendetjänster
- barnskydd
- funktionsstödservice
- boendeservice för äldre
- hemvård
Välfärdsområden
Den 1 januari 2023 sjösattes den nya organisation som är resultatet av social- och hälsovårdsreformen. Därmed övergick ansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet (ambulans och brandkår) från de 310 kommunerna till 21 nya välfärdsområden.
Det är dock ingen som bor i ett välfärdsområde utan alla har sin hemvist i en kommun, påpekar flera personer vi pratar med. Välfärdsområdena är en teknisk konstruktion med ett fullmäktige, en styrelse och en direktör.
Befolkningspyramiden är ett bekymmer även i Finland.
Finansiering
Genom reformen överförs ansvaret för finansieringen av social- och hälsovården till staten, som hämtar medlen från kommunernas ekonomier. Men välfärdsområdenas verksamhet finansieras delvis också med klientavgifter. Alla medborgare i Finland ska nu kunna få samma kvalitet och samma sorts vård/omvårdnad var man än bor i landet.
Utmaningar
En stor utmaning idag är personalbristen. Socialarbetare, socionomer, läkare och sköterskor – det saknas personal på många ställen. En annan utmaning är att likvärdigheten kan göra att en del kommuner upplever att medborgarnas service försämras mot hur det varit tidigare, eller att små specialiserade insatser i något fall slopats då de inte kunnat erbjudas alla.
Viss oro finns också för hur exempelvis skolan ska kunna finansiera sin verksamhet, när så stor del av kommunernas ekonomi går till välfärdsområdena.
Tvåspråkigheten
I Finland är finska och svenska grundlagsskyddade nationalspråk. Enligt 17 § 2 mom. i grundlagen ”ska det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.” För att värna tvåspråkigheten (framför allt höja svenskans status) bedrivs specialuppdrag i de åtta tvåspråkiga välfärdsområdena, för att trygga jämlikheten mellan den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningen.
Digital presentation av Karin Simola, direktör för tvåspråkig service om specialuppdraget i Egentliga Finlands välfärdsområde.
Effekterna
Det går såklart inte att utläsa några effekter av reformen efter knappt tre månader. Hur lång tid det kommer att ta får vi olika svar på. En regeringsperiod, tror några. En generation, tror andra. Säkert är i alla fall att det vore väldigt intressant att återkomma om fem år och se vart Finlands social- och hälsovård är på väg!
Vill du läsa mer om den finska social- och hälsovårdsreformen, gå till https://soteuudistus.fi/sv/framsida, framförallt Frågor och svar.