Imorgon när vi vaknar har vi fått en ny socialtjänstlag på plats. Antagligen kommer dagen att se ut som de flesta andra dagar. Vi lagar en kopp kaffe och går till jobbet för att lösa en rad olika problem, äter lunch med några trevliga kollegor, för att sedan komma hem och finna det mesta som det var när vi lämnade hemmet på morgonen.
Att vi har en ny lagstiftning på plats är inte direkt någon kioskvältare i den breda allmänhetens nyhetsflöde. Antagligen för att det ändå är en relativt liten del av befolkningen som faktiskt berörs av socialtjänsten. De allra flesta institutioner och samhällsinstanser kan klara sitt huvuduppdrag ganska bra utan socialtjänsten. För oss råder det motsatta: vi är beroende av att samverka med andra för att klara hela vårt grunduppdrag. Det har hittills varit en ojämlik dans.
Många kommuner har under de senaste åren börjat bygga upp en samhällsbaserad första linjens socialtjänst, där socialtjänsten verkar och är ute på andras arenor i mycket högre utsträckning än tidigare, som en del av omställningsarbetet till den nya lagens krav. Där lyckas vi i socialtjänsten fånga upp bekymmer och problem tillsammans med skola, bvc och fritidsverksamhet, psykiatri och civilsamhälle och hjälpa till med insatser direkt eller lotsa vidare in till mer avancerat stöd. Det visar sig fungera.
Det visar sig också att andra lyckas i sina uppdrag, när socialtjänsten är nära. Att klara skolan, att motverka psykisk stress och ohälsa hos nyblivna föräldrar, att ta snacket med de stökiga ungarnas föräldrar. Sånt är vi bra på. Och det är bra för andra. Det visar sig att man då inte behöver orosanmäla i lika hög utsträckning. Det är viktigt – då vi behöver utveckla alternativa vägar som fungerar både för individen, den anmälande instansen och för socialtjänstens uppdrag. Särskilt nu när det blir dags för flera myndigheter att vid årsskiftet ytterligare skärpa kraven på just orosanmälan. Alltså måste vi hitta alternativa vägar – där det går.
FSS har arbetat under många år för att både lagstiftningen och den viktiga delen gällande insatser utan behovsprövning ska komma på plats. Inget av det var självklart, bara för något år sedan. Jag vill tacka alla mina styrelsekollegor för det ihärdiga arbetet, i synnerhet FSS ordförande Monica Persson. Utan henne hade det inte blivit något, det är jag helt säker på.
FSS kommer att fortsätta sätta fokus på den kunskapsbaserade socialtjänsten och samverkan med lärosäten, med krav på att vårt arbete ska vila på evidens och best practice. Styrelsen har fattat beslut om att stödja NUSO för Vuxna. Vi kommer att särskilt sätta ljuset på behovet av den digitala infrastrukturen. Många länder har kommit väldigt mycket längre än Sverige. Här behöver vi komma ikapp och se till att den digitala transformationen fasar in i omställning till ny SoL. FSS kommer att fortsätta värna behovet av statlig styrning gällande samverkan. Den ojämlika dansen behöver hjälp.
Just nu är det såklart fokus på det praktiska i alla kommuner. Men min önskan är att den här lagstiftningen ska bidra till något mer än nya paragrafer, ökade dokumentationskrav och skärpta krav på spårbar orosanmälan.
Min önskan är att göra samverkan jämlik, att nyttan med socialtjänstens omställning tas på största allvar och att andra lyckas se potentialen i vad det här innebär för deras uppdrag. Min önskan är att den nya lagstiftningen blir en naturlig del i den relationsbaserade välfärden, där invånarnas drömmar, upplevelser och mål står i fokus. Även om verksamma metoder och förutsägbara processer är viktiga för rättssäkerheten och vårt myndighetsuppdrag, är det relationen som är kärnan i processen. Min önskan är att invånarna ska märka en skillnad och se nära sociala tjänster som en naturlig del att använda och enkelt ta del av när livet krånglar.
Resan har börjat. Nu kör vi.
Varma hälsningar Anna
Anna Burston
Ordförande FSS region Skåne och verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lunds kommun