När en 13-årig pojke i Gävle skjuter skarpt och flera människor skadas är det en fruktansvärd händelse som väcker starka känslor. Trycket på socialtjänst och polis blir omedelbart hårt: Vad visste man? Vad gjordes? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Frågor som är både rimliga och viktiga.
Men när debatten snabbt förvandlas till drev, där politiker förlöjligar enskilda chefer och medier klipper ned nyanserade svar till lösryckta citat, tappar vi bort det som borde stå i centrum: hur vi tillsammans bygger ett tryggare samhälle och stärker stödet till barn, unga och familjer i utsatta situationer.
Fakta istället för förenklingar
Att som argument för att sänka straffbarhetsåldern använda det faktum att en 13-åring har rekryterats för skjutningen, är ett exempel på en farlig förenkling. Forskning, profession och barnrättsorganisationer är samstämmiga: hårdare tag och repressiva åtgärder löser inte problemen. Om straffbarhetsåldern sänks riskerar ännu yngre barn att exploateras av gängen.
Brottsförebyggande rådet understryker i sin senaste rapport att det behövs bred samverkan mellan socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och andra aktörer. Tidiga insatser, flexibla stödformer och tillgång till kunskapsbaserade metoder är centrala för att vända utvecklingen. Skolan framhålls som en av de starkaste skyddsfaktorerna, liksom behovet av en stärkt barn- och ungdomspsykiatri.
Tillit byggs genom ansvar och kunskap
Tillit till socialtjänsten är redan låg i stora delar av befolkningen. När regeringsföreträdare pratar om socialtjänsten som otillräcklig riskerar detta att underminera förtroendet ytterligare. Det gagnar varken barn, föräldrar eller samhällsgemenskapen.
För att fler ska våga söka hjälp behöver vi visa att socialtjänsten finns där – att det finns stöd att få, att föräldrar vill ha hjälp och att många faktiskt får hjälp som de uppskattar. Den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft i somras, ger också verktyg för att tidigare kunna erbjuda stöd, arbeta mer förebyggande och möta familjer utan att alltid behöva inleda en full utredning.
Vi måste ta ansvar tillsammans
Det finns ingen enkel lösning. Att tro att fängelse för 13-åringar skulle vända utvecklingen är varken realistiskt eller ansvarsfullt. Vägen framåt ligger i att fortsätta utveckla samverkan, erbjuda mer intensiva insatser där det behövs, arbeta flexibelt och samtidigt bygga tillit till välfärdens aktörer.
När drevet går är det lätt att fastna i skuldfrågor och snabba lösningar. Men de som behöver socialtjänsten förtjänar något bättre: att vi håller fast vid kunskap, fakta och ett gemensamt ansvar för att bygga tillit och trygghet.
Anna Burston
FSS ordförande
Foto: Niklas Maupoix