ORDFÖRANDE HAR ORDET 4 MARS 2026: Vi var många som satt som klistrade framför datorskärmarna i torsdags morse för att lyssna på presskonferensen när lagrådsremissen ”En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd” presenterades.
Det som sades var inte förvånande för oss som under många år följt arbetet. Att det blir en tydligare ansvarsfördelning för målgruppen personer med skadligt bruk och beroende mellan kommun och region är helt rimlig. Gränssnittet blir mer likt det som finns inom psykiatrin och det blir nu en viktig och grannlaga uppgift för Socialstyrelsen att definiera ordet ”behandling”, så att det spänner över olika typer av behandling, inte bara den strikt medicinska.
En tydligare statlig styrning i samverkansfrågor för olika målgrupper är välkommen. Det skulle behövas på en rad andra områden också. Kanske den här lagrådsremissen kan inspirera framåt. Vi kan se från andra länder att en tydligare statlig styrning i samverksamsansvaret är en framgångsfaktor i samverkansmodeller, men gör det svårare att fullt ut implementera här. Ett tydligt exempel är Skottlandsmodellen där nationellt fastställda roller saknas i en svensk kontext, men som finns i både Skottland och på Island.
Frågan om behandling för våldsutsatta är idag nästan helt en fråga för kommunerna som med sina kriscentrum och samverkan med kvinnojourer erbjuder avancerade behandlingsprogram. Vårdgapet mellan BUP och socialtjänst tvingar socialtjänsten till dyra externa placeringar, trots att det inte alltid handlar om brister i föräldraförmåga. Lagtexterna är otydliga, samverkansansvaret splittrat och möjligt för tolkning som leder till slitningar i samverkan. Framåt skulle det behövas ett förtydligande i vad som är behandling och vems ansvar det är, precis som i ovan nämnda lagrådsremiss för fler grupper.
I just denna lagrådsremiss verkar regeringen dessutom ha lyckats fånga kravställandet på kommuner och regioner tillsammans, gällande gemensam verksamhet. Det välkomnar FSS och vill gärna se mer av. Inte bara i lagrådsremisser utan även i styrning av statsbidrag och uppdrag till myndigheter. Vi har en tradition av att kämpa på med våra överenskommelser och regionala och lokala samverkansavtal för olika grupper, men ofta kvarstår otydligheten för dem som ska göra själva arbetet. Här inspirerar den nya samsjuklighetsreformen och även om det finns farhågor och risker finns det också en stor potential att det kan bli riktigt bra.
Varma hälsningar
Anna Burston, FSS ordförande