Nu kan du ladda ner lagrådsremissen En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter från regeringens webb.
I lagrådsremissen föreslås att en ny socialtjänstlag ska ersätta den nuvarande socialtjänstlagen. Förslagen syftar till att skapa en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.
Socialtjänsten ska arbeta mer förebyggande och fånga upp behov innan de blivit för stora.
Socialtjänsten ska vara lättare att nå och få hjälp ifrån när det behövs.
Socialtjänsten ska kunna erbjuda insatser snabbare genom att fler insatser kommer kunna undantas från individuell behovsprövning – detta för att insatserna ska komma tillräckligt snabbt, när behovet är som störst.
Socialtjänstens verksamhet ska ligga i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet och kontinuerligt följas upp och utvecklas.
NUSO är en stor nationell studie som ska fånga nuläget och följa omställningen till nya socialtjänstlagen. Just nu deltar cirka 120 kommuner och bidrar med unik data som är viktig för att utveckla en kunskapsbaserad socialtjänst.
I filmen hör du mer om syftet med NUSO, de olika delstudierna och nyttan för kommunerna. Medverkar gör Åsa Furén-Thulin, sektionschef SKR, Birgitta Persdotter, ansvarig forskare vid Karlstad universitet och Lina Blombergsson, vice ordförande Föreningen Sveriges socialchefer, FSS. Längd 5 minuter.
Men om alla bidrar är nya SoL en möjlighet för hela samhället.
Det finns en teori i omställningen till nya SoL som handlar om att vi ska minska på administration till förmån för förebyggande och lätt tillgängliga insatser och ökat fokus på det sociala arbetet. Just nu testar jag den.
Jag har ägnat de senaste veckorna att räkna på om vi kan hämta hem resurser med minskad administration. Och den goda nyheten är att ja, det går faktiskt – även innan vi lyckats låsa upp potentialen i AI-tekniken. Lyckas vi låsa upp den – och det måste vi – kan det bli riktigt bra. Men bara om vi vågar göra nytt och inte bara låta AI göra samma som vi gör idag fast digitalt. Bara om vi låter oss utmanas av tanken att vi ska administrera så lite som det bara går.
Men om jag samtidigt som jag räknar på antalet sparade timmar med minskad administrativ tid, lägger till listan med behov av nya första linjen-verksamheter, går det inte ihop sig. Den listan finansieras redan idag delvis med en rad olika riktade, ryckiga och kortsiktiga statsbidrag. Och då är det bara listan på vad vi skulle behöva bygga ut.
Ännu värre blir det om jag lägger till ytterligare en lista med ökade krav på vad socialtjänsten ska göra i den ände av skalan som handlar om att stävja välfärdsbrott, bidra till kartläggningar inom det brottsförebyggande arbetet, ny våldslagstiftning, ökat inflöde, de enorma utmaningarna med den externt köpta vården samt en systemhotande brottslighet.
Jag vill särskilt poängtera det ökade inflödet. Att fler och fler i samhället blir aktuella för socialtjänstens insatser är en förfärlig utveckling. Det ska inte behöva vara så. Det är något i det gemensamma som brister. Och då är det gemensamt vi kan trycka tillbaka behovet. Inflödet kan också ha att göra med en ökad tendens att kommunicera via anmälningar. Anmälan kan användas som att hitta vägar in till socialtjänsten men också för att kunna bocka av att man gjort det man är ålagd. Här behöver vi gemensamt finna tillit och nya arbetssätt.
Socialtjänsten behöver vara tuffa i vad vi anser att vi behöver administrera – både för det sociala arbetets och för våra invånares skull. Men man är naiv om man tror att vi på egen hand skulle klara omställningen med att bara omvandla egna resurser, med eller utan AI. Som tur är har man från nationellt håll insett att nya SoL inte kan vara kostnadsneutral i omställningen. Detta sägs ha tagits höjd för och omställningsmedel är utlovade till 2028. Men det är medel som ändå känns osäkra – hur mycket det blir i slutänden och vad de är tänkta att finansiera är oklart.
Det finns också en teori – och en förhoppning som karaktäriserar det förebyggande arbetets väsen – att om socialtjänsten kommer in tidigare så kommer vi på sikt att spara både lidande och pengar och bromsa inflödet av anmälningar. Och det vill vi ju tro – vi har redan empiriska bevis på att så är fallet. Men frågan är då vem som sparar pengarna – det är snarare kriminalvården och polisen som får minskade kostnader för ungdomar som begår brott eller som kostar utbildningssektorn pengar i form av särskilt stöd eller elevhälsa.
I SKR:s projekt ”Tidiga insikter för tidiga insatser”, har en idéskrift tagits fram som pekar ut fyra områden för att göra omställningen till en mer förebyggande och lätt tillgänglig socialtjänst möjlig. Det handlar om samverkan mellan nationella aktörer, juridik, organisationsförändringar och gränsöverskridande kostnader. Det sistnämnda handlar om att identifiera kostnader som rör främjande och förebyggande arbete och göra dem kommunövergripande – dvs en gemensam budget för ändamålet. Det finns säkert exempel där man redan gör detta till viss del.
Om det är det gemensamma som brister och får som konsekvens att fler behöver socialtjänstens insatser behöver fler vara med och bidra till lösningen. Det innebär att fler behöver investera och hjälpa till. Jag ser goda exempel i min nära omvärld på att så är fallet. Nya SoL är en chans för oss gemensamt att bygga stabila och socialt hållbara kommuner där människor vill leva och verka. Låt det bli en gemensam möjlighet att bygga bra samhällen – inte bara en intern angelägenhet för socialtjänsten att administrera mindre.
Hälsningar Anna Burston, ordförande FSS region Skåne Verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lunds kommun
I början av februari hade FSS styrelsemöte med representation från norr till söder. Trots att vi har olika förutsättningar och utmaningar är mycket också gemensamt, inte minst vårt brinnande intresse för socialtjänstens olika områden. Vi har alla fokus på hur vi kan bidra till att göra socialtjänsten bättre.
Att mötas med kollegorna i styrelsen ger energi. Jag inser hur viktigt det är att möta andra utanför min egen organisation och diskutera socialtjänstfrågor på en strategisk nivå. Det hjälper mig att höja blicken och utvecklar min förmåga att tänka nytt.
Socialtjänst i fokus
Sällan har socialtjänsten varit så mycket i fokus. Det är positivt att vi har en socialtjänstminister som fokuserar på socialtjänstens viktiga områden och driver på för positiv förändring. FSS välkomnar verkligen den nya socialtjänstlagen som fokuserar på en kunskapsbaserad socialtjänst som är tillgänglig, förebyggande och kan erbjuda insatser utan föregående behovsprövning. Vi har redan inlett arbetet med att förbereda oss på hur den nya lagen kan tas emot på bästa sätt. Bland annat genom FSS nätverk för första linjens socialtjänst (läs mer om det längst ned).
Parallellt med nya SoL pågår arbetet med god och nära vård i landets kommuner. En reform som har fokus på personcentrerade, hälsofrämjande och sammanhållna arbetssätt. Här finns flera gemensamma nämnare och inte minst ett starkt fokus på förebyggande arbete där fler behöver nås tidigare av insatser för att undvika mer omfattande insatser längre fram.
De båda gigantiska omställningarna gifter sig bra med varandra och kan förhoppningsvis leda till nya lösningar där kommun och region kan gå samman för att möta upp tidigt och samordnat. Jag gissar att många kommuner kommer att hålla samman omställningarna. Vi kommer att behöva frigöra tid för förändringsarbete och en mottaglighet i organisationen för detta stora reformarbete.
Samhällsutvecklingen med gängkriminalitet och systemhotande brottslighet har lett till att regeringen tillsatt en mängd utredningar och kommit med flera lagförslag, mestadels med inspiration från Danmark, för att motverka utvecklingen.
Men många av lagförslagen kommer att förändra socialtjänstens roll: Samtidigt som vi ska utveckla socialtjänsten mot sänkta trösklar, kunskapsbaserade arbetssätt, nya samarbetsformer och ökad tillit så att fler söker stöd tidigare innan problem vuxit sig stora, så kommer vi med stor sannolikhet behöva hantera ytterligare en linje. Det är en linje av mer repressiv karaktär. Det kommer bli utmanande att driva igenom detta samtidigt. Här kommer vi att behöva navigera tillsammans för att den ena reformen inte ska förta effekterna av den andra.
Utöver det går den digitala transformationen i en rasande takt. På vilket sätt AI kommer att påverka oss det närmaste årtiondet är svårt att överblicka. Samtidigt som tekniken går fort och nya lösningar utvecklas, brottas socialtjänsten med verksamhetssystem och en digital arbetsmiljö som inte alltid känns stödjande. Dessutom har vi dålig tillgång till tillförlitlig data både på lokal, regional och nationell nivå. Den tekniska och snabba utvecklingen behöver komma socialtjänsten till del om vi ska klara omställningens alla utmaningar. Därför tror jag att detta område behöver högprioriteras.
Att leda omställningen
Nog har vi en del att bita i, vi som ska leda arbetet framåt. Samtidigt som vi nu inleder och förbereder för omställningen brottas många av landets socialtjänster med tuff ekonomi och kompetensförsörjningsutmaningar.
Här kommer att krävas ledarskap som kännetecknas av mod. Mod att testa. Mod att fatta beslut. Mod att prioritera. Mod att utmana och låta sig utmanas. Och mod att ändra fattade beslut liksom mod att sluta göra saker. Vi behöver skapa förutsättningar för att organisationen ska kunna ta emot allt det nya. Det kommer inte att gå att göra allt samtidigt.
Sannolikt kommer vi att gå vilse och behöva ompröva våra vägval. Men vi kommer att hitta fram. Om vi bara lyckas hålla fokus på målet. Varför gör vi den här omställningen? Vad ska den leda till? Det som känns bra är att vi gör det här tillsammans och vi kommer att hjälpas åt under resans gång. Varje kommun behöver inte uppfinna samma sak. Vi kan dela framgångar och misslyckanden, lära av varandra. Och vi kan ta hjälp av dem som har kontakt med socialtjänsten redan. Här finns mängder av kunskap och erfarenheter om hur vi kan rigga det nya så att det vi gör verkligen möter behov.
Förutsättningarna och behoven kommer se olika ut i vårt avlånga land så visst kommer vi att behöva uppfinna varianter. Men inte på allt.
SiS
Nyligen kom information om att SiS ska läggas ned i sin nuvarande form. Det är naturligtvis bra att regeringen vill se över tvångsvården för att se hur den kan utvecklas till det bättre. Men detta blir ytterligare en förändring som kommer att ske parallellt med övrig omställning.
Om vi ska komma tillrätta med barn- och ungdomsvården behöver hela vårdkedjan ses över, inte bara SiS. Här har utredningen om barn och unga i samhällsvård en mängd förslag som nu behöver beaktas. Hur arbetar vi för att inte barn och unga ska behöva tvångsvård? Hur resurssätter vi de olika delarna i kedjan? Hur arbetar vi före och efter placering för att den vård som ges ska hjälpa barn och unga? Hur ska de institutioner som ändå behövs se ut? Vilka professioner ska arbeta där? Hur stora institutioner ska vi ha? Vilken behandling ska ges? Ska regionen få ett ansvar så att barn i behov av psykiatriskt stöd kan få det? Och hur mycket får den kosta?
Jag hoppas verkligen att man nu tar krafttag och att det blir en bred involvering i arbetet med bygget av det nya.
Slutord
Trots alla utmaningar och brus runt omkring ser jag ändå hoppfullt på socialtjänstens omställning. Det kommer bli svårt, det kommer utmana oss och våra sätt att tänka och göra. Men klart att vi klarar det! Nu har och tar vi chansen!
Hälsningar Lina Blombergsson, FSS vice ordförande
Känner du behov av att diskutera socialtjänstfrågor med andra, men saknar forum där du befinner dig? Då föreslår jag att du går med i FSS nätverk för första linjens socialtjänst. Vi ses digitalt en gång i månaden för att dela erfarenheter och hjälpa varandra framåt, tillsammans. Det enda kravet är att du ska vara medlem i föreningen. Maila info@socialchefer.se så får du inbjudan till kommande träffar.
Igår, den 18 januari 2024, samlades pilotkommunerna för socialtjänstens omställning i SKR:s nätverk för stormöte i Stockholm. Själv kunde jag och flera med mig inte närvara på plats, en del på grund av snöoväder, en del på grund av åtaganden på hemmaplan. Vi insnöade kunde dock följa mötet på länk och diskutera tillsammans.
Vi fick en intressant föreläsning av Verner Denvall, professor i socialt arbete på Lunds universitet, om begreppet avimplementering. Forskarna har i många år mest intresserat sig för implementering, det vill säga förutsättningarna för det nya. Mer sällan har man studerat ”det gamla” som ”sitter i väggarna”, det som sägs vara i vägen för utveckling och göra det svårt att förverkliga nya metoder och arbetssätt.
Efter nästan ett halvt sekel av specialisering och utredningsfokus i kombination med tillsynsmyndigheters nagelfarande av dokumentation och rutiner, har socialtjänstens inre liv kommit att förknippas med myndighetsutövning och rättspraxis. Det är rätt utifrån vad vi har varit vana vid: att göra rätt har i många avseenden blivit detsamma som att göra gott. Men vad är rätt i ett framtida landskap?
I omställningsarbetet lyfts vikten av en lätt tillgänglig socialtjänst med mindre byråkrati fram. Detta är nog de flesta överens om är nödvändigt. Exakt vad som ska avimplementeras för att det nya ska få plats blir här genast en tolkningsfråga som många har och kommer att ha åsikter om. Hur vi skapar konsensus om det vi ska avveckla blir en grannlaga uppgift, säkerligen med lokalt fokus.
Att fortsätta utreda kommer socialtjänsten nämligen alltid att behöva göra. Särskilt när det gäller skyddsaspekten för barn. Dessutom kommer skrivningen i den berömda biståndsparagrafen i socialtjänstlagens 4 kap. 1 § ”om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt” att finnas kvar. Skrivningen har tolkats som att den enskilde ska ha gjort allt innan hen kan få socialtjänstens stöd – säkert för att stimulera de egna resurserna. Men den skrivningen behöver få en ny innebörd för att stötta insatser i ett tidigt skede.
Som många andra myndigheter brottas socialtjänsten med bekymret att vi ofta gör lika för alla. Vi gör det i tron att det har med rättssäkerhet att göra när det borde vara tvärtom – särskilt när det gäller människor. Vilka behöver mer och vilka lite mindre, vem behöver en djupare utredning och vem behöver ingen?
Är det målgruppsdefinitioner, graden av behov eller förmågan att ta emot stöd som ska vara vattendelare mellan det biståndsbedömda och det icke biståndsbedömda? Häri kommer det nog att behövas år av utforskande. Och att våga vara lite vilse.
I omställningen till den nya socialtjänstlagen med tydligt fokus på tidiga och förebyggande insatser finns en fantastisk kraft. Den superkraft som finns i alla oss socialarbetare att vi vill hjälpa, stötta, förändra. Det är dags att plocka fram den och skärskåda vad som sitter i de egna väggarna. ”You must unlearn what you have already learned” som Yoda i Starwars säger så klokt. Vad är det egentligen som sitter i väggarna på ditt socialkontor och vad skulle ni behöva avimplementera för att bereda plats för framtidens socialtjänst? För något måste bort, annars blir det bara en allt större plus-meny som ingen orkar äta sig igenom.
Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att det här är ett otroligt spännande område. Vad tror du är viktigt att avimplementera i socialtjänsten?
Vill du prata om det med mig och andra kollegor är du varmt välkommen till FSS Skåneregionens Teamsträff den 18 april klockan 16.15–17:00. Länk med inbjudan kommer att skickas ut till alla skånemedlemmar. (Om du tillhör en annan FSS-region och gärna vill vara med på den här träffen, skicka ett mail till fss-skane@socialchefer.se så får du också en inbjudan.)
Varma hälsningar Anna Burston, ordförande FSS Skåneregion och verksamhetschef i Lunds kommun för Barn, unga och familjestöd, fokus första linjens socialtjänst
PS: Det här samtalet kommer att fortsätta på Socialchefsdagarna 2024 i Stockholm, för dit kommer Anna Bergström för att föreläsa om implementeringskapacitet för en kunskapsbaserad socialtjänst. Hon är docent i global hälsa med fokus på implementeringsvetenskap vid Uppsala universitet och Karolinska institutet. Hon arbetar med att tillhandahålla stöd i implementeringsfrågor vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm. Socialchefsdagarna, med temat Omställning pågår, hålls 2–4 oktober på Kistamässan.
Hela Socialtjänstsverige och inte minst FSS drog en suck av lättnad när ministern efter sommaren förmedlade att visionen om första linjens socialtjänst ska bli verklighet. Möjlighet till insatser utan behovsprövning är nu ett löfte och vi väntar alla med spänning på det faktiska lagförslaget som kommer i april 2024.
Camilla Waltersson Grönvalls videohälsning till Socialchefsdagarna 2023.
Många kommuner rustar nu på olika sätt för att bygga ut sina tidiga, förebyggande insatser i socialtjänsten i samverkan. Statsbidrag kommer redan nästa år, riktat till kärnverksamhet gällande det förebyggande arbetet. Det behövs och det är välkommet. Men det kommer inte att räcka.
I Lund, där jag arbetar, har en projektgrupp arbetat fram en förstudie om vad vi behöver göra för att ställa om till den nya lagstiftningens intentioner. Och det är inte lite har det visat sig. Det som i lite svepande drag handlar om att skapa nya förebyggande insatser, innebär i praktiken en stor intern omställning. Förväntan är att socialtjänsten ska genomgå ett paradigmskifte. Stora ord, men vad innehåller de?
Jag såg några målbilder som tagits fram till hjälp att visualisera vad omställningen i socialtjänsten handlar om. De gjorde mig både nyfiken och lite ledsen. Flera saker var rätt: Vi ska gå ”från mycket administration till mer socialt arbete” och ”från mycket akuta insatser till mer förebyggande”. Men sedan stod det också att vi ska gå ”från gränsdragningar till samarbetsperspektiv” och ”från omotiverade skillnader till medvetenhet”. Detta gjorde mig bekymrad, trots att jag inser att det är den bild som finns av socialtjänsten.
Varje dag möter jag kunniga kloka socialarbetare och chefer som gör enormt svåra bedömningar, avvägningar som får stora konsekvenser för människors liv och som löser de mest olösliga situationer med stor uppfinningsrikedom. Oftast när många andra samhällsaktörer ”checkat ut”. Bilden av att det yttersta ansvaret är ett ensamt ansvar som ligger på socialtjänsten, finns kvar. Att det sker gränsdragningar och blir omotiverade skillnader i socialtjänstens arbete, så som målbilderna beskrev, är i någon mån säkert upplevd. Men det är långt ifrån den enda sanningen. Ofta är det ingen utifrån som ser allt som görs på insidan.
Socialtjänstsveriges omställning handlar om att bevara det vi är bra på, att ge de mest behövande våra bästa skräddarsydda insatser och tillräckligt bra insatser till dem som behöver lite mindre. På något annat vis kommer vi inte att klara det.
Det handlar också om att ta tillbaka bilden av oss själva som de dedikerade, omdömesgilla nätverksproffs och socialarbetare vi är och tala om vad vi behöver. Annars är risken att någon annan gör det.
Med allt detta sagt innebär ändå omställningen i praktiken att man behöver analysera hela sin myndighetskedja, från inflöde till utflöde och ställa sig ett antal frågor som handlar om värdeskapande, utredningstider, processer och samverkan.
Här kommer man sannolikt att hitta ett antal delar som skulle kunna göras annorlunda. Delar som kan göras enklare redan idag och som med ny lagstiftning på sikt kan göras ännu enklare. Häri är lagstiftarens intentioner och krav att de fynd man gör också ska realiseras i resurser som ska flyttas in i första linjens socialtjänst. Det är vad omställningen handlar om: paradigmskiftet. Det måste göras av oss själva och stadsbidrag allena kommer inte att räcka hela vägen.
Samtidigt måste också sägas, att med statliga ambitionshöjningar i form av ny lagstiftning inom till exempel våldsområdet, kommer det ständigt nya processer och krav som behöver bekostas. Här är det viktigt att förstå att socialtjänsten måste ha rätt förutsättningar att göra omställningen, så att fynden som upptäcks inte genast äts upp av nya uppdrag eller rena besparingar på grund av inflation eller annat.
Jag har förmånen att få jobba med kloka kollegor och chefer som har insett vad omställningsarbetet innebär. Tillsammans riggar vi nu för att klara både själva omställningen och samtidigt bygga upp rätt förebyggande, lätt tillgängliga insatser för våra medborgare. Det innebär att första linjens och andra linjens socialtjänst måste utvecklas tillsammans. Därför går jag om några veckor in i ett nytt uppdrag i Lund – ett parledarskap med min kollega inom Barn, unga och familjestöd. Hon med fokus på andra linjen och jag med fokus på första. Tillsammans med resten av förvaltningen kommer vi att klara av att göra omställningen och kanske blir det också ett paradigmskifte på sikt.
Det finns givetvis väldigt många sätt att ta sig an omställningen på. Men att det kommer att kännas svårt, motigt och stundom omöjligt råder det ingen tvekan om. Därför behöver vi stötta varandra och dela med oss av våra olika exempel och tillvägagångssätt runt om i landet. FSS har startat ett nätverk för första linjens socialtjänst där vi vrider och vänder på just de här frågorna. Är du inte redan med? Hör av dig till mig eller Monica Persson.
Varma hälsningar Anna
Anna Burston är regionansvarig för FSS Skåne och ledamot i riksstyrelsen. I Lund arbetar hon just nu som verksamhetschef för socialpsykiatri, men kommer från den 15 november 2023 att vara verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lund.
