Nätverksträffen om första linjen 12/12 inställd
Vi tar nya tag 2025. Här är datumen:
22 januari kl 15.00-15.45, Järfälla presentatör
11 mars 15.00-15.45, Karlstad presentatör
8 april kl 15.00-15.45
3 juni kl 15.00-15.45
Äventyras tilliten till socialtjänsten när vi visar upp det som behöver utvecklas?
De senaste veckorna har vi fått ta del av NUSO:s (Nationell uppföljning av socialtjänstens omställning) första sammanställning av den data som samlats in från 150 kommuners barn- och ungdomsvård. Det är ett gediget material och en möjlighet till verksamhetsutveckling som syftar till att följa socialtjänstens omställning. I flera delar bekräftar NUSO bilden av det vi vet; till exempel att socialtjänsten generellt har svårt att nå familjerna med de yngsta barnen där det finns bekymmer, eller att barn inte är delaktiga i utredningar som gäller dem i den utsträckning som är önskvärt.
Att arbeta med verksamhetsutveckling är att blotta sårbarheter. Dagens hårda klimat där det ibland letas efter syndabockar och enkla förklaringar på komplexa problem, gör att få frivilligt vill visa upp det som behöver utvecklas. Metoder som Lean och ständiga förbättringar, har försökt vända på perspektivet och ”älska avvikelser”. Det finns kommuner som har prisat de största misstagen. Det är bra. Men när det gäller att älska avvikelser i socialtjänsten blir det svårt eftersom vi alltid behöver göra rätt.
Det är helt enkelt otroligt svårt att älska sina avvikelser inför öppen ridå. Samtidigt är socialtjänsten en skattefinansierad verksamhet så givetvis ska vi granskas och vara transparent, så att invånare vet vad de kan förvänta sig. Här har både media och IVO en viktig roll att berätta om systemfel och brister.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys släppte den 17 oktober i år en rapport som visar på bristen på tillit och kunskap om socialtjänsten hos befolkningen och allmänheten i stort. Utredningens slutsats är att bristen på kunskap och förtroende kan få allvarliga konsekvenser för både samhälle och individ. Det är inte så konstigt – socialtjänsten möter människor i kris, oftast när livet inte blir som man tänkt sig. Där är vi representanter för hela det gemensamma samhällsbygget och har en särskild position att förmedla att tilliten till systemen fungerar. De gemensamma systemen behöver nämligen fungera som bäst när man är som mest sårbar. Detta samhällskontrakt som alla är med och bidrar till genom skatten. Där har vi ett yrkesmässigt ansvar i varje enskilt möte. Men även andra har ett ansvar för att förmedla bilden av socialtjänsten genom hur man beskriver vår verksamhet. Det ligger nämligen i mångas intresse att tilliten till det gemensamma samhällsbygget fungerar.
Det sprids få berättelser om när socialtjänsten lyckas. Det beror såklart på att vi har svårt att göra målande berättelser om vårt arbete utifrån vår starka sekretess. Det beror också på att 90 procent av befolkningen faktiskt aldrig haft kontakt med socialtjänsten för sin egen eller sina barns räkning. Men kanske ännu mer utifrån att sakfrågan i sig är starkt stigmatiserande – att man lyckades bli av med ett beroende, att man fick hjälp att undkomma en våldsutövare eller att man fick ekonomisk hjälp. Ofta vill den som hamnat i svårigheter bara gå vidare och leva ett vanligt liv, inte vara föremål för storytelling-kampanjer.
Vård- och omsorganalys bekräftar också det faktum att negativa upplevelser sprids bredare än positiva och att de flesta förlitar sig på information från traditionell media eller personer i sin närhet.
Statistiska resultat i komplexa verksamheter, som tolkas av andra än de som arbetar där, riskerar att hamna i fritt fall och landa med den sida upp som betraktaren vill se. NUSO ska följa socialtjänstens omställning. En omställning som behövs, men som inte innebär att allt det som vi hittills gjort är dåligt eller att socialtjänstens utmaningar endast är interna angelägenheter. Man kan välja att tolka NUSO i ordalag som ”avslöjande av brister”. Vi från FSS väljer att se det som den guldgruva av data det är, använda den till att arbeta systematiskt och på bredden med olika välfärdsaktörer för att tillsammans nu göra den omställning vi står inför.
Anna Burston, ordförande FSS region Skåne
Det är tillsammans som gäller
ORDFÖRANDE HAR ORDET 6 OKTOBER 2024: Jag behövde några dagar för att återhämta mig efter årets socialchefsdagar. Det var fantastiskt roligt och inspirerande att träffa er alla.
”Omställning pågår” var den perfekta rubriken för årets konferens. Jag hann prata med många och det jag hörde var att en hel del känner sig starka, pålästa och i aktivt arbete inför den nya socialtjänstlagen. En del känner sig lite efter, osäkra på hur det hela ska gå till och har inte känslan av att vara igång. Då var det ju ett väldigt bra tillfälle att kunna träffa nästan tusen kollegor från hela landet och få en chans att fråga ut dem hur de gått tillväga så här långt.
Många med mig ser fram emot en öppnare, mer tillitsbyggande socialförvaltning. Att vara socialarbetare och ledare i våra kommuner kommer att bli roligt. Utmaningar finns det gott om, det vet vi, men om vi hjälps åt så kommer det att gå bättre.
Mycket intressant och bitvis rörande blev sagt från den stora scenen under Socialchefsdagarna 2024. Om jag måste välja två saker jag tar med mig så blir det Faysa Idle, poeten och författaren med rötterna i orten.
Faysa Idle, poet och författare till boken Ett ord för blod (foto: dalapeter.se)
Hela hennes berättelse var stark men det hon sa nästan sist knep förstaplatsen i mitt hjärta. Hon sa ”när jag kom fram till att jag inte hade någon annan utväg så pratade jag med en polis jag kände”. Det är dit vi vill! Vara på plats så att vi blir kända och ihågkomna som någon man kan prata med när det verkligen har kokat ihop sig.
Andraplatsen tog Jan Eliasson när han på slutet sa ”det är tillsammans som gäller”. Så sant, så klokt!
Jan Eliasson går alltid med ett exemplar av FN-stadgarna i bakfickan (foto: dalapeter.se)
Till sist vill jag tacka för förtroendet att bli omvald som föreningens ordförande ännu ett år. Det är ett mycket intressant och spännande uppdrag. Jag tar mig an utmaningen en dag i taget.
Varma hälsningar
Monica Persson, ordförande FSS
917 sidor sommarläsning?
Nu kan du ladda ner lagrådsremissen En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter från regeringens webb.
I lagrådsremissen föreslås att en ny socialtjänstlag ska ersätta den nuvarande socialtjänstlagen. Förslagen syftar till att skapa en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.
En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter skyldigheter och möjligheter (pdf 4 MB)
Det nya lagförslaget innebär bland annat att:
- Socialtjänsten ska arbeta mer förebyggande och fånga upp behov innan de blivit för stora.
- Socialtjänsten ska vara lättare att nå och få hjälp ifrån när det behövs.
- Socialtjänsten ska kunna erbjuda insatser snabbare genom att fler insatser kommer kunna undantas från individuell behovsprövning – detta för att insatserna ska komma tillräckligt snabbt, när behovet är som störst.
- Socialtjänstens verksamhet ska ligga i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet och kontinuerligt följas upp och utvecklas.
Socialtjänstens utmaningar är större än potentialen i minskad administration
Men om alla bidrar är nya SoL en möjlighet för hela samhället.
Det finns en teori i omställningen till nya SoL som handlar om att vi ska minska på administration till förmån för förebyggande och lätt tillgängliga insatser och ökat fokus på det sociala arbetet. Just nu testar jag den.
Jag har ägnat de senaste veckorna att räkna på om vi kan hämta hem resurser med minskad administration. Och den goda nyheten är att ja, det går faktiskt – även innan vi lyckats låsa upp potentialen i AI-tekniken. Lyckas vi låsa upp den – och det måste vi – kan det bli riktigt bra. Men bara om vi vågar göra nytt och inte bara låta AI göra samma som vi gör idag fast digitalt. Bara om vi låter oss utmanas av tanken att vi ska administrera så lite som det bara går.
Men om jag samtidigt som jag räknar på antalet sparade timmar med minskad administrativ tid, lägger till listan med behov av nya första linjen-verksamheter, går det inte ihop sig. Den listan finansieras redan idag delvis med en rad olika riktade, ryckiga och kortsiktiga statsbidrag. Och då är det bara listan på vad vi skulle behöva bygga ut.
Ännu värre blir det om jag lägger till ytterligare en lista med ökade krav på vad socialtjänsten ska göra i den ände av skalan som handlar om att stävja välfärdsbrott, bidra till kartläggningar inom det brottsförebyggande arbetet, ny våldslagstiftning, ökat inflöde, de enorma utmaningarna med den externt köpta vården samt en systemhotande brottslighet.
Jag vill särskilt poängtera det ökade inflödet. Att fler och fler i samhället blir aktuella för socialtjänstens insatser är en förfärlig utveckling. Det ska inte behöva vara så. Det är något i det gemensamma som brister. Och då är det gemensamt vi kan trycka tillbaka behovet. Inflödet kan också ha att göra med en ökad tendens att kommunicera via anmälningar. Anmälan kan användas som att hitta vägar in till socialtjänsten men också för att kunna bocka av att man gjort det man är ålagd. Här behöver vi gemensamt finna tillit och nya arbetssätt.
Socialtjänsten behöver vara tuffa i vad vi anser att vi behöver administrera – både för det sociala arbetets och för våra invånares skull. Men man är naiv om man tror att vi på egen hand skulle klara omställningen med att bara omvandla egna resurser, med eller utan AI. Som tur är har man från nationellt håll insett att nya SoL inte kan vara kostnadsneutral i omställningen. Detta sägs ha tagits höjd för och omställningsmedel är utlovade till 2028. Men det är medel som ändå känns osäkra – hur mycket det blir i slutänden och vad de är tänkta att finansiera är oklart.
Det finns också en teori – och en förhoppning som karaktäriserar det förebyggande arbetets väsen – att om socialtjänsten kommer in tidigare så kommer vi på sikt att spara både lidande och pengar och bromsa inflödet av anmälningar. Och det vill vi ju tro – vi har redan empiriska bevis på att så är fallet. Men frågan är då vem som sparar pengarna – det är snarare kriminalvården och polisen som får minskade kostnader för ungdomar som begår brott eller som kostar utbildningssektorn pengar i form av särskilt stöd eller elevhälsa.
I SKR:s projekt ”Tidiga insikter för tidiga insatser”, har en idéskrift tagits fram som pekar ut fyra områden för att göra omställningen till en mer förebyggande och lätt tillgänglig socialtjänst möjlig. Det handlar om samverkan mellan nationella aktörer, juridik, organisationsförändringar och gränsöverskridande kostnader. Det sistnämnda handlar om att identifiera kostnader som rör främjande och förebyggande arbete och göra dem kommunövergripande – dvs en gemensam budget för ändamålet. Det finns säkert exempel där man redan gör detta till viss del.
Om det är det gemensamma som brister och får som konsekvens att fler behöver socialtjänstens insatser behöver fler vara med och bidra till lösningen. Det innebär att fler behöver investera och hjälpa till. Jag ser goda exempel i min nära omvärld på att så är fallet. Nya SoL är en chans för oss gemensamt att bygga stabila och socialt hållbara kommuner där människor vill leva och verka. Låt det bli en gemensam möjlighet att bygga bra samhällen – inte bara en intern angelägenhet för socialtjänsten att administrera mindre.
Hälsningar Anna Burston, ordförande FSS region Skåne
Verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lunds kommun
2–4 oktober i Stockholm: Socialchefsdagarna 2024
Temat för höstens konferens, som FSS arrangerar i samarbete med Stockholms stad, är Omställning pågår.
Det är ett brett tema som tilltalar oss som arrangörer eftersom så mycket handlar om omställning och nya sätt att organisera sig och arbeta på: Nya socialtjänstlagen, Nära vård, digitaliseringen och kompetensförsörjningen, för att nämna några av de största områdena.
FSS har arbetat intensivt för att första linjens socialtjänst, med lätt tillgängliga insatser, ska bli en möjlighet. Och det omställningsarbetet behöver gå parallellt med utvecklingen av andra linjens socialtjänst, kanske också en tredje linje.
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje kommer att vara på plats den första dagen (2 oktober). Några av de andra föreläsarna är Jan Eliasson, Karoline Bottheim och Ahmed Abdirahman. Läs mer om våra storföreläsare här!
Här hittar du en preliminär programöversikt. Vi arbetar nu med resten av innehållet – seminarier och kulturinslag – och hela programmet blir klart under våren. Anmälan öppnar 7 maj.