Förutom att hela Sveriges samlade socialtjänst går runt med Socialstyrelsens pinfärska meddelandeblad om insatser i väskan, verkar många samtidigt fundera på hur frågan om socialtjänstens omställning ska komma upp på den kommungemensamma agendan.
Balansakten att både fokusera internt på den egna omställningen, nå målet att vara åtminstone laglig till 1 juli och att samtidigt vara tydlig utåt med vilket stöd och prioritering socialtjänsten behöver, är inte enkel. Lättare blir det inte heller utifrån de olika förutsättningar och den mängd av frågor som ska hanteras. Allt från civil beredskap och krigsorganisation till minskat barnafödande och nedläggning av förskolor.
Att den nya socialtjänstlagen är en kommungemensam fråga är enkelt att säga men svårare att göra. För vad är det egentligen vi behöver av våra samverkande förvaltningar och samhällsaktörer? Hur ska övriga samhället kunna hjälpa till?
En god start torde vara att alla och envar som har ett uppdrag i samhällsbygget inte bara fullgör sitt uppdrag utan gör det bra. Det är en grundförutsättning för att barn, unga och andra inte ska halka ur systemet och hamna hos socialtjänsten. Utöver det har jag på min önskelista ett antal saker, som alla på sitt sätt bidrar till omställningen.
Annas önskelista
Alla våra samverkansförvaltningar och samhällsaktörer är både våra bästa reklampelare och bästa uppsökare. Jag skulle önska att alla medarbetare i kommunen gjorde sig förtrogna med vad socialtjänsten kan erbjuda och hur vi arbetar, för att kunna ge vidare rätt information, vägledning och motivation.
Den kommungemensamma IT-avdelningen behöver prioritera den digitala ingången till socialtjänsten och fokusera den digitala kompetensen på socialtjänstens behov under en tid framöver.
Fundera på hur ni gör idag när ni vill samverka med socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Finns det andra vägar än orosanmälan som ni båda skulle ha nytta av att utveckla?
Gör ett gemensamt analysarbete var socialtjänsten behöver finnas och gör gemensamma prioriteringar. Vi kommer sannolikt inte kunna vara på varenda förskola och skola, men det kanske finns de som är viktigare än andra.
Var nyfiken på om det finns några egna strukturer i din organisation som behöver justeras eller ändras, för att samverkan ska bli möjlig. Ställ nyfikna frågor!
Fundera på vilket gemensamt problem och/eller uppdrag ni vill lösa med till exempel skolsociala team. Socialtjänsten kan inte bara jobba med närvarofrågan när vi befinner oss på skolans arena. Vårt ansvar är större än så. Kriminalitet, psykisk ohälsa och till exempel fattigdom är alla viktiga områden som socialtjänsten kan stötta i när vi använder skolan som arena i det förebyggande arbetet.
Ta ett kommungemensamt ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Risken är annars att det blir en fråga för socialtjänsten att lösa och att fokus riktas mot en för socialtjänsten förhållandevis lite grupp – i jämförelse med andra riktigt stora grupper som har behov av socialtjänstens insatser.
Resonera om vem som tjänar på att socialtjänsten arbetar förebyggande. Är det socialtjänsten själv eller tjänar andra på omställningsarbetet, dvs var hämtas vinsten in? I så fall kan det vara rimligt att de som tjänar på det är med och bidrar.
Utveckla det gemensamma arbetet med civilsamhället.
Se till att göra det enkelt för människor att engagera sig i demokratifrågor och återupprätta idén om att det finns ett vi som är värt att engagera sig i. Så bygger vi starka lokalsamhällen som är en motståndskraft mot sociala problem och utanförskap.
Hälsningar Anna Burston Ordförande FSS region Skåne
FSS riksstyrelse har varit på studiebesök i Köpenhamn under tre intensiva och lärorika dagar. Varför Danmark? Vi har förstått att många av de repressiva lagförslag som nu läggs fram i Sverige och som syftar till att förebygga brott, har hämtat inspiration från Danmark. FSS ser med oro på dessa repressiva lagförslag, som varken är kunskapsbaserade eller går att införa samtidigt som Sverige ska introducera en ny socialtjänstlag baserad på tillit, tidiga insatser och förtroende. Därför ville vi lyssna på olika perspektiv direkt från källan. Hur fungerar det i Danmark?
Liksom förra året kommer vi att bjuda in särskilt intressanta verksamheter som vi stött på under resan till Socialchefsdagarna i höst.
Sök upp oss på Linkedin, där kan du läsa om alla studiebesök och se bilder. Och om du inte har Linkedin kan du läsa ett sammandrag här nedanför.
Har du några frågor, tveka inte att höra av dig till oss på info@socialchefer.se!
Danmarks motsvarighet till SKR
Danmarks motsvarighet till SKR organiserar endast kommunerna.
I den nya äldrereformen har man med lagstiftning valt att skilja ut målgruppen äldre för att stärka målgruppens inflytande.
Tillsynen görs mellankommunalt med fokus på lärande och utveckling.
Ny sundhetslagstiftningen där man utökar med 1500 primärvårdsläkare över tio år för att säkra tillgången i hela landet och närhet till patienten. Delar av det kommunala ansvaret, som korttidsplatser, flyttas till regionerna för att komma tillrätta med gränsdragningsproblem mellan huvudmännen.
Sundhets- och omsorgsförvaltningen
Besök hos Köpenhamns kommun och Sundhets- och omsorgsförvaltningen. Danmark, precis som Sverige, står inför stora demografiska utmaningar. I Köpenhamn satsar de på välfärdsteknologi och nya arbetssätt som stärker både brukare, medarbetare och kvalitet. Vi fick lyssna på exempel kring digital träning och rehabilitering samt ”biologisk” belysning som främjar kroppens naturliga hormonproduktion. Köpenhamns kommun har även inrättat en välfärdsteknologisk akademi. Arbetet styrs av en övergripande strategi för arbete med välfärdsteknologi.
Ungdomskriminalitetsnævnet
2019 inrättades Ungdomskriminalitetsnævnet (UKN) i Danmark, med syfte att förebygga att den hårda kärnan av grov kriminalitet ska stoppas. 4 500 barn har passerat UKN sedan dess.
Deras uppdrag är att säkerställa att den unge som begår en allvarlig grad av kriminella handlingar ska få rätt stöd och hjälp. Nämnden, som består av domare, polis och kommunföreträdare, kan besluta om olika samhällstjänster och förbättringsförlopp. Det är polisen som anmäler till UKN och socialtjänsten har 21 dagar på sig att inkomma med underlag och sedan ska nämnden sammanträda.
Från UKN lyfter man fram snabbheten i besluten som väldigt positivt och att man kan styra kommunernas insatser. UKN kan inte besluta om insatser på skolans eller psykiatrins område.
VIVE
På VIVE, Det Nationale Forsknings- og Analysecenter for Velfærd, träffade vi Britt Østergaard Larsen som projektleder en forskningsstudie om ungdomskriminalitetsnämnderna (se ovan om UKN) som kommer att presenteras i april 2025.
I korthet är det svårt att se att reformen har gett någon effekt på barn och ungas fortsatta kriminalitet. Istället ser man att barn upplever reformen som ett straff. Nämnden sammanträder i anslutning till domstolsbyggnaden och själva mötesformen tros påverka barnets bild av att man får en dom. Föräldrar är initialt positiva till den snabba hjälpen men upplever senare i processen att det är svårt att leva upp till kraven.
Det råder nolltolerans mot avvikelser från föreskriften och den som är tillsynsperson följer regelbundet upp de dagliga rutinerna. Barnets vuxenkontakter blir därmed en del av tillsynen vilket påverkar barnets dagliga relationer. Om inte föreskriften fullföljs (den är vanligtvis på ett eller två år) kan den förlängas. Men en positiv utveckling kan inte leda till att stödperioden förkortas.
Systemet med konsekvenser är svår att följa för ett barn då barn och ungas konsekvenstänkande inte är fullt utvecklat. Fokuset på själva systemet med tillsyn och kontroll är en kritik forskningen har då det inte verkar generera mervärde. Istället borde fokus läggas mer på uppföljning av progress och att utveckla fler insatser som hjälper, både i öppenvård och slutenvård.
Socialförvaltningen
På besök hos socialförvaltningen i Köpenhamns kommun träffar vi företrädare för SSP och enheten för kriminalpreventiva insatser.
SSP
Här har man arbetat med SSP i 50 år och har en utarbetad och tydlig struktur för samarbetet som präglas av helhetssyn. SSP påminner om Sveriges SSPF med ett tydligt gemensamt ansvar från skola, socialtjänst och polis. Man har man haft stor nytta av de sekretessbrytande bestämmelserna mellan skola, socialtjänst och polis som infördes 2015.
Kriminalpreventiva insatser
Enheten för kriminalpreventiva insatser vänder sig till personer som vill lämna en kriminell livsstil. Socialarbetare, arbetsförmedlare, hälsocoach och psykologer arbetar tvärprofessionellt. Praktisk guidning, självmedvetenhet och sociala färdigheter står i fokus i mötet med en målgrupp med mångfacetterad problematik, tung kriminell bakgrund och som har svårt att guida sig själva.
Kontakterna och arbetet pågår ofta under väldigt lång tid. Det bygger initialt på frivillighet men väljer man att gå in ställs krav på deltagande. Med relationsskapande och förtroende vill man få till en inre förändringsprocess som håller över tid.
Aktive drenge i Gadepulsen
På studiebesöket som rörde Köpenhamns kommuns brottsförebyggande arbete lyssnade vi på inspirerande Christina Ruben som berättade om den omfattande insatsen Aktive drenge i Gadepulsen.
2016 fanns ett 20-tal pojkar i åldern 6–11 år med många riskfaktorer och utåtagerande beteende i ett utsatt område. Med äldre gängkriminella bröder fanns stor risk att de skulle rekryteras in i gängen. Barnen saknade fasta ramar och deras föräldrar hade låg tillit till det danska samhället. Insatsen inriktade sig på att stärka skola, fritids och hemförhållanden (de tre arenor som bygger motståndskraft mot normbrytande beteende) och pågick mellan 2016 och 2022.
Tolv barn och deras familjer deltog i insatsen. Efter sex års arbete hade alla fullföljt årskurs 9 och de flesta var i utbildning eller arbete. Barnen hade fått större tillit till vuxna, goda sociala färdigheter och föräldrarnas förmågor hade stärkts. Insatsen har varit intensiv, långvarig och getts utan biståndsprövning – en verklig inspiration till möjligheterna vi nu kommer att få i Sverige med nya socialtjänstlagen.
Vår förhoppning är att kunna bjuda in bland andra Christina Ruben till Socialchefsdagarna i höst så att fler får höra om detta arbete.
Hjem til alle
Hjem til alle är en allians med 22 deltagarorganisationer som kommuner, Röda korset och högskola. Alliansen har som mål att stoppa bostadslöshet hos unga. De arbetar bland annat för att sprida modellen housing first och har som fokus att skapa systemförändrande lösningar. 2009 var det 17 kommuner i Danmark som arbetade med modellen, idag runt 30.
Men trots att de sett att housing first är framgångsrikt möts bara runt 8 procent av de hemlösa av modellen. I Danmark försöker staten få kommunerna att arbeta med hemlöshet genom att subventionera platser på härbärge under fyra månader och om de skaffar fram en bostad under dessa månader subventionerar staten kostnaden med 50 procent. Om kommunen är passiv får de bära hela kostnaden för härbärge när fyra månader gått.
På dansk regeringsnivå har de tidigare betraktat hemlöshet som enbart ett socialt problem, på senare år har de insett att det också är ett strukturellt bostadsproblem.
FSS ser att Sverige saknar en nationell strategi och har en del att lära av Danmarks reform som visar att lösningen inte ligger i fler härbärgen utan i ett långsiktigt stöd och tryggt hem från början.
Ny socialtjänstlag – hur ska socialtjänsten leva upp till regleringen om vetenskap och beprövad erfarenhet? Det var temat när Centralförbundet för Socialt Arbete ordnade en halvdagskonferens under World Social Work Day.
Föreläsarna, bland annat Helena Åhman som är ledamot i FSS riksstyrelse och förvaltningschef i Solna stad, vred och vände på olika perspektiv kring den nya socialtjänstlagen och hur socialtjänsten ska leva upp till regleringen om vetenskap och beprövad erfarenhet. Här hittar du inspelningarna från konferensen och föreläsarnas presentationer.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 23 MARS 2025: Sent igår kväll kom jag hem efter några riktigt spännande dagars studieresa med FSS riksstyrelse till Köpenhamn. Vi hade valt Danmark med omsorg då vi ville höra deras olika åsikter och insikter kopplat till det som komma skall i Sverige: insatser utan samtycke. Vi hade fått stöd med programmet av svenska ambassaden så det var kanske ingen slump att vi nästan gick i fotspåren efter ett annat svenskt studiebesök från socialdepartementet.
Jag kan se att många följt våra inlägg på Linkedin. Vi gjorde inläggen varje dag så ni kunde följa oss på resan. Väldigt roligt att så många kommenterar och engagerar sig. Frågorna berör oss i socialtjänsten.
Vi började på hög statlig nivå med deras Ungdomskriminalnämnd och slutade med ett besök hos socialtjänsten i ett område med hög kriminalitet och många utsatta barn och unga.
Fastän vi hört samma sak, i alla fall till en del, så har Föreningen Sveriges socialchefer och socialdepartementet kommit till väldigt olika slutsatser om vilka åtgärder som är lämpligast att vidta när en ung person helt eller delvis anammat en kriminell livsstil.
Att tvinga på insatser har FSS aldrig trott varit någon framgång. Ändå är det det som hamnar i fokus. De unga i Danmark som fått tvingande insatser utdömda, ibland så länge som två år, har själva vittnat om att det inte känns som en tidig insats utan ett straff, en dom. Huvuddelen av dem som fattar besluten är domare och jurister.
Insatsen från socialtjänsten i närområdet som inkluderade hela familjen visade på bättre resultat. Det görs en bedömning av vad alla olika personer i familjen behöver stöd i och sen jobbar man tillitsskapande över längre tid med det. Det har gett goda resultat. I detta arbete är det erfarna socialarbetare som föreslår och arbetar med insatsen i familjen.
Att socialtjänsten vet mer om barn och ungas behov i dessa utsatta lägen, än domare och jurister, det var också de forskare vi träffade överens om.
Om dessa förändringar ska gå vägen på ett rimligt sätt i Sverige, måste vi inom socialtjänsten bli tydliga med vad vi kan och vill så att barnen får bästa tänkbara chans att byta till en bättre väg mot ett bra liv. Våra nya möjligheter till tidiga insatser kan vara det som kommer att rädda upp situationen när vi hållit på ett tag.
Det kanske aldrig har varit viktigare att Sveriges socialchefer gör sina röster hörda. Genom FSS kan du vara med och påverka.
Samtidigt som större delen av Föreningen Sveriges socialchefer styrelse är i Danmark för att bland annat höra om Danmarks reformarbete för att motverka att barn och unga hamnar i grov kriminalitet har Veronica Carstorp Wolgast hållit ställningarna här hemma. Igår träffade FSS socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall tillsammans med Akademikerförbundet SSR, Rädda Barnen Välfärd, BRIS och Vision Fackförbund för att diskutera förslagen i den s.k. Mellantvångsutredningen.
Under mötet lyftes vår gemensamma hållning om att vi delar utredningens beskrivning av problematiken kring att inte alla barn som behöver stöd får del av socialtjänstens insatser.
Däremot ser vi, som barnrättsorganisationer, fackförbund och företrädare för socialchefer, flera av utredningens förslag som problematiska. Vi beskrev hur förslagen om tvingande insatser inom socialtjänsten riskerar att allvarligt gå emot barns rättigheter, samt att utredningen inte kunnat visa på något vetenskapligt stöd för att förslagen kan leda till en positiv förändring för barn. Vi redogjorde även för en stor oro över hur förslagen riskerar att gå emot intentionerna i den nya socialtjänstlagen och krocka med den omställning som landets socialtjänster just nu arbetar med – med fokus på tillgänglighet, tidiga insatser och tillit.
Tillsammans uppmanade vi socialtjänstministern att inte anta en lag om tvång som strider mot barns rättigheter, saknar vetenskapligt stöd och riskerar att påverka arbetet med omställningen av socialtjänsten negativt.
Regeringen bör avvakta med beredning av lagen tills dess att vi kan se resultatet av den pågående omställningen med den nya socialtjänstlagen.
Regeringen behöver även inhämta kunskap och underlag kring hur socialtjänsten kan få fler familjer att tacka ja till stöd på frivillig väg, innan nya regler för tvång införs.
Det var ett bra möte med en öppen dialog. Vi är alla överens med statsrådet om att vår gemensamma dialog behöver fortsätta och ser fram emot nästa möte!
Passa också på att läsa våra reflektioner från studiebesöken i Danmark, som har stark beröring med detta ämne.
I hjärtat av omställningen som jag och väldigt många med mig nu står i, är det tydligt att det finns en kraft och vilja att göra både annorlunda, nytt och mer. Budskapet om ett paradigmskifte i den sociala välfärden sprider sig till många sektorer – tillsammans ingår vi i ett momentum där vi har möjlighet att skapa en helt ny välfärdsmodell.
I Lund anordnar vi inom kort en kommungemensam innovationsvecka där vi ska arbeta i sprintar för att ta fram arbetsmodeller och tester i det förebyggande arbetet för barn och unga. Föreningar och andra samhällsaktörer är inbjudna för att hitta lösningar på våra komplexa problem. Runt om i landet byggs modeller för tidigt stöd, backa barnet, sluta skjut och skolsociala team. Det händer positiva saker i hela Sverige. Det är sannerligen ingen brist på görande och det är många som vill bidra i detta helt avgörande arbete.
Men medan de nödvändiga initiativen och idéerna inte låter vänta på sig, vare sig från mig eller andra, är det något som skaver. Få pratar numera om den gemensamma basen som lösning på det vi ska ställa om till att förebygga. Vi pratar gärna och mycket om själva symtomen, som på en trädkrona, medan rotsystemet förblir dolt under ytan. Och likt frostingen på en god kaka spritsar vi lösningar, medan bottenplattan sakta tunnas ut. Jag pratar om prioriteringarna i, och fördelning av medel till, den gemensamma välfärden.
Johan Oljekvist, VD för Fryshuset, sätter ord på dilemmat i TV4:s morgonprogram i förra veckan. Under många år har olika regeringar inte prioriterat de delar av samhället som vi vet är skyddsfaktorer för till exempel kriminalitet och utanförskap. Exempelvis fritidsverksamhet och skolan. Under det senaste decenniet har nedskärningar och besparingar gjort att den gemensamma basen i ett fungerande samhälle har blivit tunnare och det skyddsnät som är bra för alla att det är starkt, har blivit sämre. Kvar blir riktade insatser till de som behöver det allra mest. Mindre klasser, mer anpassning, tätare samverkan. Sådant som de flesta barn skulle må bra av, redan innan det är för sent.
Socialtjänsten har haft samma resa och kvar blir det allra mest nödvändiga. Kritik har vi fått länge för att vi inte prioriterat det förebyggande arbetet. Men jag kan nog påstå att ingen samhällsinstans har haft förutsättningar att göra det, inte ens de delar som faktiskt är de universella och har bäst förutsättningar utifrån att de i sitt uppdrag möter stora delen av befolkningen. BVC och förskolan är en plattform för förebyggande arbete som borde användas mycket mer av våra olika sektorers gemensamma uppdrag i den förebyggande välfärden. Socialtjänsten möter en liten del av befolkningen. Ändå är det vår nya lagstiftning som nu driver fram flera av idéerna. Under de kommande åren får rättsväsendet 87 miljarder kronor för att stärka sin verksamhet. I jämförelse får socialtjänsten 8 miljarder kronor för att ställa om sin – där förhoppningarna om denna omställning som lösning är skyhöga och lyfts fram i många sammanhang, och av långt fler än oss som jobbar i socialtjänsten.
Vad visar forskningen? Jo, för att stoppa utvecklingen med kriminalitet behöver intresset riktas mot dess orsaker. Detta har bland andra Tova Bennett och Sverker Jönsson på Lunds universitet problematiserat i sin forskning: Inget stöd i forskningen för hårdare straff.
Det vore på sin plats med ett gemensamt samhälleligt ställningstagande om orsaker till kriminalitet och sociala problem i stort, som både innefattar samhälle och individ och bygger på bästa tillgängliga kunskap och forskning. Intresserar vi oss för orsakerna till problemen – och är beredda att göra något åt dem som samhälle – kan vi börja prata omställning på riktigt. Inte bara omställning som ytlig lösning på några av rotorsakernas symtom.
