Tack till Brottsförebyggande rådet (Brå) som bjöd in Föreningen Sveriges socialchefer till ett välbesökt rundabordssamtal om civilsamhällets roll i brottsförebyggande arbete.
Samtalet kretsade kring hur vi bättre bygger broar mellan civilsamhällets organisationer och kommunerna. Några insikter från diskussionen:
Utifrånperspektiv – det vi ska samarbeta om måste komma direkt från medborgarna för att rätt spegla de behov som finns.
Gemensam lägesbild – civilsamhället vill vara med och planera samarbetet från början och inte ”bara” få en beställning.
Mod och långsiktighet – kommunerna måste våga stå kvar även om det uppstår utmaningar i enskilda föreningar.
Win-win skapar driv – när samverkan gynnar båda parter ökar motivationen till ett bra samarbete.
Behov av samordning – civilsamhällets organisationer efterfrågar tydligare samordningsansvar hos kommunerna, speciellt i större kommuner med många aktörer.
Ideburna offentliga partnerskap (IOP) lyftes fram av kommunrepresentanterna som en god grund för ett hållbart samarbete där resurser också är säkrade över tid.
Dialogen rörde sig mycket kring resurser och att pengar måste skjutas till även för denna satsning. Det trånga läget i ekonomin hos många socialförvaltningar blir ett påtagligt hinder. Men: det är tydligt att det finns en stark vilja hos kommunerna att utöka och förstärka samarbetet med civilsamhällets organisationer.
Monica Persson var med Uppsala universitets seminarium på temat Att tidigt fånga upp familjer i behov av stöd. Siv-Britt Björktomta, Uppsala universitet, var moderator. Panelen, som förutom Monica bestod av socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, polismästare Carin Götblad, barnombudsmannen Juno Blom, Magnus Jägerskog från MUCF och Jan Jönsson, oppositionsborgarråd Stockholm (L), var enig om tre saker:
Tilliten är det som bär.
För att få högre grad av tillit måste vi skapa relationer, och göra det på andra arenor, där barn och familjer befinner sig.
Och vi måste bli ännu bättre på att lyssna på dem det berör, inte minst barnen.
Uppsala universitet bedriver ett tillämpat forskningsprojekt, What works?, under åren 2024 till 2029, och därför deltog också forskarna professor Joakim Palme, Sofia Lind, Maria Engström, Eva Randell och professor Pia Tham. Läs mer om forskningsprojektet på https://www.uu.se/institution/socialt-arbete/forskning/forskningsprogram-what-works
Föreningen FVO och Sociala Missionen bjöd in till seminariet Hjälp som gör skillnad för människor i ekonomisk utsatthet. Med i panelen var Anna Ardin, diakon och författare, Emil Mattsson, direktor Räddningsmissionen, Micael Dahlén, professor i välmående, välfärd och lycka, Elaine Lindblom, verksamhetschef Sociala Missionen och Monica Persson, ordförande i FSS. Magnus Bodin från FVO var moderator.
Att ha pengar för att klara det nödvändiga är livsviktigt. Men är det just den hjälpen som gör skillnad? Ja, kortsiktigt. Samtidigt måste den som har hamnat i det vi kallar ”ekonomisk utsatthet” få hjälp och stöd att komma tillrätta med det som gjorde att hen hamnade där. Vi fokuserar för mycket på pengar och för lite på måendet och helheten – vi behöver mer av välmåendetillväxt och inte bara ekonomisk tillväxt, menar Micael Dahlén.
Monica Persson passade på att skicka med Micael, som ju också är ekonomiprofessor, frågan om det vore samhällsekonomiskt försvarbart att höja det ekonomiska biståndet med några tusenlappar. Hon fick inget svar direkt, så vi väntar med spänning på det.
2025 års pristagare för CSA:s hederspris har utsetts och utnämningen går i år till Monica Persson, som är ordförande för Föreningen Sveriges socialchefer (FSS) och socialdirektör i Karlstad. Utnämningen får hon bland annat för sitt långa och hängivna arbete inom socialtjänsten, sina ledaregenskaper och sin förmåga att förbättra villkoren för samhällets mest utsatta. Stort grattis!
ORDFÖRANDE HAR ORDET 9 JUNI 2025: Då är vi snart igång med nya socialtjänstlagen! Bara några veckor kvar nu. Vi är nog alla i febril aktivitet, för trots att vi kan fortsätta utveckla det nya är det flera politiska beslut som ska fattas ute i alla våra socialnämnder.
Vägen fram har kantats av erfarenhetsutbyten och en generös inställning när det gäller att dela med sig. Låt oss fortsätta så! Den som känner att den fått en riktig snilleblixt behöver annonsera detta högt och ljudligt. Förutsättningarna och lösningarna kommer att se olika ut i vårt avlånga land och därför kommer det att finnas många olika erfarenheter att ta till sig och kanske plocka hem till sin egen kommun.
Vi klarar av att samarbeta nationellt så varför inte större än så? I mina tankar är jag ibland tillbaka vid FSS besök på Färöarna för en månad sedan. Samtidigt som delar av styrelsen var där så pågick diskussioner om ett mer stadfäst nordiskt samarbete.
Den grupp som träffades där, från så gott som alla nordiska länder, hade påbörjat ett arbete med att lista våra gemensamma utmaningar. Mycket känner vi alla igen. Jag ger några exempel:
Svårt att få till en delaktighet bland våra brukare/klienter så att de kan vara en del av en transparent beslutsprocess.
Brukaren/klientens alla behov blir inte adresserade och ibland upplever de att de blir avvisade.
Ekonomisk press och konkurrerande prioriteringar.
Politisk press och kortsiktiga mål.
Viljan till ett bättre nordiskt samarbete är stor men varför hörs inget från Nordiska ministerrådet? Alla våra ministrar som ska hantera välfärden sitter med där men jag tror faktiskt inte att jag hört ett knyst. Jag tycker det är dags att vi breddar detta samarbete för vi behöver varandra framöver.
Jag ser fram emot många fler samtal om nordiska samarbeten.
Monica Persson Ordförande FSS
PS: Apropå samtal – det är med skräckblandad förtjusning som vi ser att Socialchefsdagarna 2025 blev fullbokade innan maj månads utgång och väntelistan fylls på för varje dag. Fantastiskt roligt att så många är intresserade av vår höstliga socialchefskonferens och samtidigt tråkigt att vi inte kan bereda plats för alla. Men det socialpolitiska samtalet fortsätter! Nu närmast i Almedalen där FSS är inbokade på ett tjugotal seminariepaneler och rundabordssamtal. Det kan du följa på vår Linkedin-sida https://www.linkedin.com/company/socialchefer
Det är bra att den nya socialtjänstlagen möjliggör tidigare stöd till barn som riskerar att fara illa, men förslaget om tvång och vite riskerar att motverka lagens syfte. I veckan samlas Socialdemokraterna för kongress och FSS med flera debattörer undrar vad partiet vill med socialpolitiken.
Samhället står inför stora utmaningar med barn som rekryteras och utnyttjas av kriminella nätverk och det pågår ett omfattande politiskt arbete att hitta lösningar. Inte minst har den politiska debatten kretsat kring socialtjänstens roll för att vända denna allvarliga samhällsutveckling. Åtgärderna och förslagen är många, och fokus ligger ofta på repressiva insatser med betoning på kontroll, straff och tvång. Trots att såväl forskning som professionens erfarenhet tydligt visar att det är de tillitsbyggande och relationsskapande insatserna som faktiskt ger långsiktig effekt.
