FSS riksstyrelse har varit på studiebesök i Köpenhamn under tre intensiva och lärorika dagar. Varför Danmark? Vi har förstått att många av de repressiva lagförslag som nu läggs fram i Sverige och som syftar till att förebygga brott, har hämtat inspiration från Danmark. FSS ser med oro på dessa repressiva lagförslag, som varken är kunskapsbaserade eller går att införa samtidigt som Sverige ska introducera en ny socialtjänstlag baserad på tillit, tidiga insatser och förtroende. Därför ville vi lyssna på olika perspektiv direkt från källan. Hur fungerar det i Danmark?
Liksom förra året kommer vi att bjuda in särskilt intressanta verksamheter som vi stött på under resan till Socialchefsdagarna i höst.
Sök upp oss på Linkedin, där kan du läsa om alla studiebesök och se bilder. Och om du inte har Linkedin kan du läsa ett sammandrag här nedanför.
Har du några frågor, tveka inte att höra av dig till oss på info@socialchefer.se!
Danmarks motsvarighet till SKR
Danmarks motsvarighet till SKR organiserar endast kommunerna.
I den nya äldrereformen har man med lagstiftning valt att skilja ut målgruppen äldre för att stärka målgruppens inflytande.
Tillsynen görs mellankommunalt med fokus på lärande och utveckling.
Ny sundhetslagstiftningen där man utökar med 1500 primärvårdsläkare över tio år för att säkra tillgången i hela landet och närhet till patienten. Delar av det kommunala ansvaret, som korttidsplatser, flyttas till regionerna för att komma tillrätta med gränsdragningsproblem mellan huvudmännen.
Sundhets- och omsorgsförvaltningen
Besök hos Köpenhamns kommun och Sundhets- och omsorgsförvaltningen. Danmark, precis som Sverige, står inför stora demografiska utmaningar. I Köpenhamn satsar de på välfärdsteknologi och nya arbetssätt som stärker både brukare, medarbetare och kvalitet. Vi fick lyssna på exempel kring digital träning och rehabilitering samt ”biologisk” belysning som främjar kroppens naturliga hormonproduktion. Köpenhamns kommun har även inrättat en välfärdsteknologisk akademi. Arbetet styrs av en övergripande strategi för arbete med välfärdsteknologi.
Ungdomskriminalitetsnævnet
2019 inrättades Ungdomskriminalitetsnævnet (UKN) i Danmark, med syfte att förebygga att den hårda kärnan av grov kriminalitet ska stoppas. 4 500 barn har passerat UKN sedan dess.
Deras uppdrag är att säkerställa att den unge som begår en allvarlig grad av kriminella handlingar ska få rätt stöd och hjälp. Nämnden, som består av domare, polis och kommunföreträdare, kan besluta om olika samhällstjänster och förbättringsförlopp. Det är polisen som anmäler till UKN och socialtjänsten har 21 dagar på sig att inkomma med underlag och sedan ska nämnden sammanträda.
Från UKN lyfter man fram snabbheten i besluten som väldigt positivt och att man kan styra kommunernas insatser. UKN kan inte besluta om insatser på skolans eller psykiatrins område.
VIVE
På VIVE, Det Nationale Forsknings- og Analysecenter for Velfærd, träffade vi Britt Østergaard Larsen som projektleder en forskningsstudie om ungdomskriminalitetsnämnderna (se ovan om UKN) som kommer att presenteras i april 2025.
I korthet är det svårt att se att reformen har gett någon effekt på barn och ungas fortsatta kriminalitet. Istället ser man att barn upplever reformen som ett straff. Nämnden sammanträder i anslutning till domstolsbyggnaden och själva mötesformen tros påverka barnets bild av att man får en dom. Föräldrar är initialt positiva till den snabba hjälpen men upplever senare i processen att det är svårt att leva upp till kraven.
Det råder nolltolerans mot avvikelser från föreskriften och den som är tillsynsperson följer regelbundet upp de dagliga rutinerna. Barnets vuxenkontakter blir därmed en del av tillsynen vilket påverkar barnets dagliga relationer. Om inte föreskriften fullföljs (den är vanligtvis på ett eller två år) kan den förlängas. Men en positiv utveckling kan inte leda till att stödperioden förkortas.
Systemet med konsekvenser är svår att följa för ett barn då barn och ungas konsekvenstänkande inte är fullt utvecklat. Fokuset på själva systemet med tillsyn och kontroll är en kritik forskningen har då det inte verkar generera mervärde. Istället borde fokus läggas mer på uppföljning av progress och att utveckla fler insatser som hjälper, både i öppenvård och slutenvård.
Socialförvaltningen
På besök hos socialförvaltningen i Köpenhamns kommun träffar vi företrädare för SSP och enheten för kriminalpreventiva insatser.
SSP
Här har man arbetat med SSP i 50 år och har en utarbetad och tydlig struktur för samarbetet som präglas av helhetssyn. SSP påminner om Sveriges SSPF med ett tydligt gemensamt ansvar från skola, socialtjänst och polis. Man har man haft stor nytta av de sekretessbrytande bestämmelserna mellan skola, socialtjänst och polis som infördes 2015.
Kriminalpreventiva insatser
Enheten för kriminalpreventiva insatser vänder sig till personer som vill lämna en kriminell livsstil. Socialarbetare, arbetsförmedlare, hälsocoach och psykologer arbetar tvärprofessionellt. Praktisk guidning, självmedvetenhet och sociala färdigheter står i fokus i mötet med en målgrupp med mångfacetterad problematik, tung kriminell bakgrund och som har svårt att guida sig själva.
Kontakterna och arbetet pågår ofta under väldigt lång tid. Det bygger initialt på frivillighet men väljer man att gå in ställs krav på deltagande. Med relationsskapande och förtroende vill man få till en inre förändringsprocess som håller över tid.
Aktive drenge i Gadepulsen
På studiebesöket som rörde Köpenhamns kommuns brottsförebyggande arbete lyssnade vi på inspirerande Christina Ruben som berättade om den omfattande insatsen Aktive drenge i Gadepulsen.
2016 fanns ett 20-tal pojkar i åldern 6–11 år med många riskfaktorer och utåtagerande beteende i ett utsatt område. Med äldre gängkriminella bröder fanns stor risk att de skulle rekryteras in i gängen. Barnen saknade fasta ramar och deras föräldrar hade låg tillit till det danska samhället. Insatsen inriktade sig på att stärka skola, fritids och hemförhållanden (de tre arenor som bygger motståndskraft mot normbrytande beteende) och pågick mellan 2016 och 2022.
Tolv barn och deras familjer deltog i insatsen. Efter sex års arbete hade alla fullföljt årskurs 9 och de flesta var i utbildning eller arbete. Barnen hade fått större tillit till vuxna, goda sociala färdigheter och föräldrarnas förmågor hade stärkts. Insatsen har varit intensiv, långvarig och getts utan biståndsprövning – en verklig inspiration till möjligheterna vi nu kommer att få i Sverige med nya socialtjänstlagen.
Vår förhoppning är att kunna bjuda in bland andra Christina Ruben till Socialchefsdagarna i höst så att fler får höra om detta arbete.
Hjem til alle
Hjem til alle är en allians med 22 deltagarorganisationer som kommuner, Röda korset och högskola. Alliansen har som mål att stoppa bostadslöshet hos unga. De arbetar bland annat för att sprida modellen housing first och har som fokus att skapa systemförändrande lösningar. 2009 var det 17 kommuner i Danmark som arbetade med modellen, idag runt 30.
Men trots att de sett att housing first är framgångsrikt möts bara runt 8 procent av de hemlösa av modellen. I Danmark försöker staten få kommunerna att arbeta med hemlöshet genom att subventionera platser på härbärge under fyra månader och om de skaffar fram en bostad under dessa månader subventionerar staten kostnaden med 50 procent. Om kommunen är passiv får de bära hela kostnaden för härbärge när fyra månader gått.
På dansk regeringsnivå har de tidigare betraktat hemlöshet som enbart ett socialt problem, på senare år har de insett att det också är ett strukturellt bostadsproblem.
FSS ser att Sverige saknar en nationell strategi och har en del att lära av Danmarks reform som visar att lösningen inte ligger i fler härbärgen utan i ett långsiktigt stöd och tryggt hem från början.
I hjärtat av omställningen som jag och väldigt många med mig nu står i, är det tydligt att det finns en kraft och vilja att göra både annorlunda, nytt och mer. Budskapet om ett paradigmskifte i den sociala välfärden sprider sig till många sektorer – tillsammans ingår vi i ett momentum där vi har möjlighet att skapa en helt ny välfärdsmodell.
I Lund anordnar vi inom kort en kommungemensam innovationsvecka där vi ska arbeta i sprintar för att ta fram arbetsmodeller och tester i det förebyggande arbetet för barn och unga. Föreningar och andra samhällsaktörer är inbjudna för att hitta lösningar på våra komplexa problem. Runt om i landet byggs modeller för tidigt stöd, backa barnet, sluta skjut och skolsociala team. Det händer positiva saker i hela Sverige. Det är sannerligen ingen brist på görande och det är många som vill bidra i detta helt avgörande arbete.
Men medan de nödvändiga initiativen och idéerna inte låter vänta på sig, vare sig från mig eller andra, är det något som skaver. Få pratar numera om den gemensamma basen som lösning på det vi ska ställa om till att förebygga. Vi pratar gärna och mycket om själva symtomen, som på en trädkrona, medan rotsystemet förblir dolt under ytan. Och likt frostingen på en god kaka spritsar vi lösningar, medan bottenplattan sakta tunnas ut. Jag pratar om prioriteringarna i, och fördelning av medel till, den gemensamma välfärden.
Johan Oljekvist, VD för Fryshuset, sätter ord på dilemmat i TV4:s morgonprogram i förra veckan. Under många år har olika regeringar inte prioriterat de delar av samhället som vi vet är skyddsfaktorer för till exempel kriminalitet och utanförskap. Exempelvis fritidsverksamhet och skolan. Under det senaste decenniet har nedskärningar och besparingar gjort att den gemensamma basen i ett fungerande samhälle har blivit tunnare och det skyddsnät som är bra för alla att det är starkt, har blivit sämre. Kvar blir riktade insatser till de som behöver det allra mest. Mindre klasser, mer anpassning, tätare samverkan. Sådant som de flesta barn skulle må bra av, redan innan det är för sent.
Socialtjänsten har haft samma resa och kvar blir det allra mest nödvändiga. Kritik har vi fått länge för att vi inte prioriterat det förebyggande arbetet. Men jag kan nog påstå att ingen samhällsinstans har haft förutsättningar att göra det, inte ens de delar som faktiskt är de universella och har bäst förutsättningar utifrån att de i sitt uppdrag möter stora delen av befolkningen. BVC och förskolan är en plattform för förebyggande arbete som borde användas mycket mer av våra olika sektorers gemensamma uppdrag i den förebyggande välfärden. Socialtjänsten möter en liten del av befolkningen. Ändå är det vår nya lagstiftning som nu driver fram flera av idéerna. Under de kommande åren får rättsväsendet 87 miljarder kronor för att stärka sin verksamhet. I jämförelse får socialtjänsten 8 miljarder kronor för att ställa om sin – där förhoppningarna om denna omställning som lösning är skyhöga och lyfts fram i många sammanhang, och av långt fler än oss som jobbar i socialtjänsten.
Vad visar forskningen? Jo, för att stoppa utvecklingen med kriminalitet behöver intresset riktas mot dess orsaker. Detta har bland andra Tova Bennett och Sverker Jönsson på Lunds universitet problematiserat i sin forskning: Inget stöd i forskningen för hårdare straff.
Det vore på sin plats med ett gemensamt samhälleligt ställningstagande om orsaker till kriminalitet och sociala problem i stort, som både innefattar samhälle och individ och bygger på bästa tillgängliga kunskap och forskning. Intresserar vi oss för orsakerna till problemen – och är beredda att göra något åt dem som samhälle – kan vi börja prata omställning på riktigt. Inte bara omställning som ytlig lösning på några av rotorsakernas symtom.
I FSS yttrande över SOU 2024:39, Skärpta regler om ungdomsövervakning och straffreduktion för unga, skriver vi bland annat att vi inte ställer oss bakom synsättet om att skärpta straff leder till minskad nyrekrytering eller villighet att avsluta en kriminell bana.
FSS har långt innan remisstiden har gått ut skickat in sitt yttrande över betänkandet från Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder. Här är några utdrag från vårt svar:
”Att införa en ordning motsvarande de danska ungdomskriminalitetsnämnderna i Sverige riskerar att både underkänna och underminera socialtjänstens roll och kompetens och allvarligt rasera tilliten till socialtjänsten.”
”FSS anser att den föreslagna ordningen kommer att leda till dubbelreglering och parallella processer i flera led […] särskilt med beaktande av den begränsade effektutvärdering som hittills finns av den danska ordningen och att annan forskning inom området saknas.”
”I den nya socialtjänstlagen framhålls vikten av att de insatser som socialtjänsten ger ska vara byggda på vetenskap och beprövad erfarenhet. Förslaget saknar vetenskapligt stöd för att det ska ha en brottsförebyggande effekt. Det är orimligt att ny lagstiftning som presenteras på socialtjänstens område, i ljuset av de nya krav som finns i SoL om att de ska vara just kunskapsbaserade, inte är det.”
Läs hela FSS yttrande för att se vilka åtgärder vi föreslår för att socialtjänsten ska kunna arbeta brottsförebyggande.
”Det krävs både förebyggande och repressiva åtgärder för att stoppa gängen. Men regeringen får inte blanda ihop de två perspektiven och försvåra socialtjänstens arbete, skriver flera debattörer.” Det är Akademikerförbundet SSR, Bris, FSS, Rädda barnen och Vision som tillsammans skrivit en debattartikel där vi lyfter fram en del invändningar mot regeringens socialpreventiva strategi för att bekämpa gängbrottslighet.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 12 FEBRUARI 2024: I skrivande stund håller kylan värmlänningarna i ett järngrepp och halkan gör det riskabelt att ens vittja brevlådan. Skönt då att slå sig ner vid datorn framför vedspisen för idag är det hemarbete som gäller.
Man brukar säga att ”det surrar många bin i kupan” och så är det för mig just nu. Jag försöker få ihop den nationella styrningen av socialtjänsten med vilka utmaningar vi inom socialtjänsten har sagt att vi ska ta tag i och förbättra.
FSS efterlängtade första linjens socialtjänst rullar på i hög fart. Det finns flera kompetenta nätverk som är igång och erfarenhetsutbytena är många. Alla hjälps åt med att försöka få till bästa tänkbara organisering för att nå önskad effekt. Önskad effekt har FSS satt ord på, bland annat:
öppna upp socialtjänsten med enklare ingångar och enklare vägar till stöd och insatser
öka tilliten till våra verksamheter
utföra våra uppdrag i enlighet med den kunskap som finns och även bidra till ökad evidens i socialtjänsten.
Ett av de viktigaste målen är att öka tilliten så man törs söka stöd även när problemen är små.
Sedan har vi den kritiska och nödvändiga kopplingen till andra linjens socialtjänst som är den utredningsverksamhet som socialtjänsten bedriver idag. Den riktar sig till barn och vuxna som behöver skydd och stöd på ett mer ingripande sätt och ofta över en längre tidsperiod. Här ser FSS goda möjligheter att få till insatser under pågående utredning och att enklare länka personer till de insatser som behövs både före, under och efter utredningen.
FSS har sin bas förankrad i socialpolitiken och möjligheten att påverka skeenden nationellt innan de blir fasta beslut i exempelvis en ny lag. Vi har under flera år jobbat hårt för att vara med och påverka och har lyckats med det i stor utsträckning. Som minst har vi gjort vår åsikt känd och utifrån våra professioner också kunnat spegla det i chefers och socialarbetares vardag.
Men nu dyker det upp ett stort antal förslag, varav många inte hanteras i något remissförfarande ut till socialtjänsten utan de beslutas ändå. En ”tredje linje”? En linje som har starkt repressiva drag och flera delar där vi ska dela ut sanktioner till klienterna när de inte följer uppgjord planering. Socialtjänsten blir snarare en del av kriminalpolitiken istället för socialpolitiken.
Inte många röster från socialarbetare och deras chefer får komma fram, utan det är polis och kriminalvård som fått gehör för det som de anser sig behöva av kommunernas socialtjänster. Det är synnerligen stora risker att målsättningen med den första linjen inte kommer att kunna fungera som tänkt. För vad kommer att hända med tilliten när socialtjänstens arbete blir mer repressivt? Hur ser evidensen ut för de repressiva förslagen? Hur kommer resurssättningen att se ut? Jag hoppas verkligen att det inte är resurserna till den första linjen som man tänker ta av. Om så är fallet minskar socialtjänstsveriges möjligheter att lyckas med den nationella målsättningen.
Detta sammantaget kommer att kräva mycket av oss chefer inom socialtjänsten. Det är nu vi måste börja tänka på hur vi gör sen. Att träffas och diskutera våra socialpolitiska frågor, som i en nära framtid sannolikt även kommer att innehålla kriminalpolitik, är oerhört viktigt. Jag ser redan fram mot Socialchefsdagarna 2024 i Stockholm (2–4 oktober). Temat är verkligen mitt i tiden: Omställning pågår.
Hör av dig till oss på FSS om du har frågor och funderingar. Du når oss på info@socialchefer.se
