Vad är första och andra linjens socialtjänst, som FSS så ofta pratar om? Hör FSS ordförande Monica Persson och vice ordförande Lina Blombergsson förklara. Några deltagare på Socialchefsdagarna 2022 berättar om vilka vinster de ser med att socialtjänsten skulle jobba mer förebyggande, likaså hur de tror att vi ska få den som behöver stöd och hjälp att komma självmant till socialtjänsten.
En av samhällets största utmaningar idag är organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Och det enda sättet att långsiktigt ändra på utvecklingen är förebyggande, gemensamma insatser där polis och socialtjänst samarbetar mer. Det lyfter Carin Götblad, polismästare vid polisens nationella operativa avdelning, på Socialchefsdagarna 2022.
I en artikel i Dagens Samhälle (31 oktober 2022) kommenterar FSS ordförande Monica Persson Tidöavtalet, där ”socialtjänst” nämns inte mindre än 19 gånger.
”Monica Persson […] tycker dock att Tidöavtalet trycker hårdare på det repressiva arbetet än det förebyggande, och varnar för att det inte ger rätt effekt:
– Om vi lägger rejält med resurser i den änden, då kommer det att finnas väldigt lite resurser till att jobba förebyggande. Om vi bara jobbar i den hårda änden stoppar vi inte nyrekrytering eller den negativa utvecklingen för ungdomar, säger hon.”
Logga in på Dagens Samhälle och läs hela artikeln som Åsa Nilsson har skrivit!
I veckan hade vi Förvaltningsdag i Socialförvaltningen i Lund. För den oinvigde kan det säkert låta urtorrt och byråkratiskt. En dag full med gråa paragrafer och regler? Långt ifrån.
Dagens tema var hur en tillitsbaserad organisation hänger ihop med att styra mot en socialtjänst där professionens kunskap, medborgarfokus och tillgänglighet är centrala delar. Vi pratade om tillitsbegreppets sju principer och vad de betyder för oss (länk till principerna längst ned).
Malmö stad gästade oss och berättade hur tillit för dem betyder att låta organiseringen utgå ifrån att göra det enkelt att möta och nå socialtjänsten: Att finnas där människor finns, att komma ut från kontoret och att vara med och skapa samhället vi vill leva i. Hur människor i utsatta områden har tappat tilliten till samhället när institutioner som ska stå för den, inte finns närvarande. Hur man genom att kroka arm med civilsamhälle och andra aktörer som har förtroendekapital, kan vara med och bygga upp tilliten igen. Och genom att göra det, agera som tillitsbärare för hela den offentliga sektorn – vars främsta uppgift ju är att göra det enkelt, tryggt och bra för oss att leva tillsammans.
Att som socialarbetare vara tillitsbärare är kanske en av våra främsta uppgifter, när många vi möter har helt andra erfarenheter.
Jag är fylld av en varm, bra känsla. Ändå hopar sig orosmolnen. För samtidigt som socialtjänsten i många kommuner på olika sätt förbereder och väntar på en ny socialtjänstlag som också bottnar i tillitsdelegationens principer, bereds förslag som går i motsatt riktning.
Jag kan läsa att regeringen vill reformera socialtjänsten vilket är välkommet. I samma stycken läser jag om mer mellantvång, utökat användande av LVU och sociala insatsstyrkor som en ny del av socialtjänstens uppdrag – i hopp om att komma till rätta med ungdomsbrottslighet och nyrekrytering till gängkriminaliteten.
Jag tänker på utredningen Ett fönster av möjligheter som i grunden har en bra utgångspunkt. I perspektivet av den reformering av socialtjänsten som FSS förordar – en första linjens socialtjänst där mindre byråkrati är centralt – blir utredningen dock i många delar motsägelsefull.
Den fick i uppdrag att föreslå ett antal åtgärder som stärker skydd till barn som vistas på skyddat boende. Att tillståndspliktiga boenden är bra. Men vad man har kommit fram till i några av de övriga förslagen skulle tynga ner socialtjänstens barn- och ungdomsvård med avsevärt mer administration än idag. En ny typ av tvångslag är ett av förslagen. All denna administration kulle kräva avsevärt fler medarbetare – i en verksamhet som redan har stora bekymmer med kompetensförsörjning.
Jag vädrar en önskan om att använda socialtjänstens myndighetsutövning som en del i att hota eller förmå människor att ändra sitt beteende. Att vårt tillitsbärande uppdrag är en viktig pusselbit för att stoppa nyrekryteringen till kriminella gäng och ungdomsbrottslighet är många eniga om. Men knappast genom mer tvång och kontroll. Jag funderar på vilka tillitsbärande socialarbetare som i framtiden kommer att vilja jobba i vår myndighet om det är där fokus ska ligga, snarare än på att skapa förtroende hos människor.
Tillitsdelegationen lyfte bland annat fram helhetssyn, medborgarfokus, tillit och kunskap som en del av framgångsreceptet för att skapa starka offentliga välfärdsorganisationer som har högt förtroende hos medborgarna.
Ska vi bygga på tillit kan vi inte samtidigt införa fler tvångslagar inom vår myndighet. Och ska vi arbeta mer förebyggande och uppsökande med tidiga insatser kan vi inte i andra änden tyngas av alltför mycket byråkrati.
När de olika förslagen nu bereds och skickas ut på remiss hoppas jag att man går från lösningsfokus till lyssningsfokus. De som fattar besluten i slutändan måste lyssna på professionen och ta till sig forskning om vad som fungerar. De måste samtala med civilsamhälle och med oss som arbetar med socialtjänst varje dag.
Tillit tar lång tid att bygga upp, och när den fungerar är den en fantastisk förebyggande ingrediens i ett starkt och uthålligt samhälle. Tillit kan raseras på några sekunder, det räcker med en enda dålig erfarenhet.
Vi måste slå vakt om det tillitsbärande uppdraget. Om socialtjänstens varumärke skulle riskera att ytterligare förknippas med tvång, kontroll och en massiv byråkrati vore det i helt motsatt riktning till en tillitsbärande första linjens socialtjänst. Den viktiga pusselbit som socialtjänsten skulle kunna utgöra för motverka olika samhällsproblem skulle riskera att gå förlorad.
Anna Burston, verksamhetschef socialpsykiatri, Lunds kommun (foto: Frozentime)
”Barn bör ha rätt till trygga uppväxtvillkor vilket enligt FSS i första hand inte sker genom förbud som detta utom genom insatser som kan stärka de skyddsfaktorer som motverkar otrygga miljöer och minimera de riskfaktorer som kan bidra till att normbrytande beteende utvecklas.”
Så skriver FSS i vårt yttrande över remissen Vistelseförbud för barn (Ds 2022:12).
”Ett vistelseförbud riskerar att leda till att barnet förhindras att röra sig i sitt närområde och att därmed utestängas från vardagliga trygghetsskapande sammanhang. Förbudet kan då, särskilt vad gäller barn i redan otrygga hemförhållanden, ytterligare komma att förstärka upplevelser av utanförskap. Risk finns därmed för att åtgärden i motsats till syftet, dvs. att utgöra ett skydd, bidrar till att förstärka en bristande känsla av sammanhang samt till att skada tilliten till socialtjänsten och samhället, både hos det enskilda barnet och hos medborgare i de områden där de barn bor som blir föremål för sådana beslut.
Utöver att förslaget om vistelseförbud inte är ändamålsenligt eller proportionerligt delar FSS utredarens slutsats om att förslaget riskerar att bli tandlöst eftersom efterlevnaden är svår att kontrollera samt att överträdelse av förbudet inte innebär några sanktioner.”
I Visions seminarium ”Vem ska stoppa rekryteringen i gängen i tid?” betonade FSS vice ordförande Lina Blombergsson (längst till höger i bild) vikten av att reformera socialtjänsten till en mer tillgänglig och relevant första linjens socialtjänst:
– Vi skulle behöva hitta ett sätt där vi har en första linjens socialtjänst: flytta ut socialtjänsten, vara lokala, relevanta och tillgängliga där barn, unga och vuxna finns, så att vi kan ge stöd tidigt.
– Sen måste vi också ha en andra linjens socialtjänst där vi möter upp det Lena Nitz pratar om, där man håller i och håller ut, där man har tvångsvården och där vi jobbar intensivt med beprövade modeller. Jag tror vi måste skikta socialtjänsten och jämföra den lite med vårdcentraltillgänglig och specialistvård.
Titta på seminariet på SVT Forum!
I samma panel som Lina deltog också Polisförbundets Lena Nitz (till vänster) och skoldebattören Linnea Lindquist (@rektor_linnea i mitten).
I den efterföljande politikerpanelen deltog socialminister Lena Hallengren, Märta Stenevi språkrör Miljöpartiet, Johan Forssell, rättspolitisk talesperson Moderaterna och Jan Jönsson, socialborgarråd Stockholms stad, Liberalerna. De visade stor samsyn om att den nya socialtjänstlagen snabbt måste komma på plats, och med skall-krav på kommunalt förebyggande arbete.