Samtidigt som större delen av Föreningen Sveriges socialchefer styrelse är i Danmark för att bland annat höra om Danmarks reformarbete för att motverka att barn och unga hamnar i grov kriminalitet har Veronica Carstorp Wolgast hållit ställningarna här hemma. Igår träffade FSS socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall tillsammans med Akademikerförbundet SSR, Rädda Barnen Välfärd, BRIS och Vision Fackförbund för att diskutera förslagen i den s.k. Mellantvångsutredningen.
Under mötet lyftes vår gemensamma hållning om att vi delar utredningens beskrivning av problematiken kring att inte alla barn som behöver stöd får del av socialtjänstens insatser.
Däremot ser vi, som barnrättsorganisationer, fackförbund och företrädare för socialchefer, flera av utredningens förslag som problematiska. Vi beskrev hur förslagen om tvingande insatser inom socialtjänsten riskerar att allvarligt gå emot barns rättigheter, samt att utredningen inte kunnat visa på något vetenskapligt stöd för att förslagen kan leda till en positiv förändring för barn. Vi redogjorde även för en stor oro över hur förslagen riskerar att gå emot intentionerna i den nya socialtjänstlagen och krocka med den omställning som landets socialtjänster just nu arbetar med – med fokus på tillgänglighet, tidiga insatser och tillit.
Tillsammans uppmanade vi socialtjänstministern att inte anta en lag om tvång som strider mot barns rättigheter, saknar vetenskapligt stöd och riskerar att påverka arbetet med omställningen av socialtjänsten negativt.
Regeringen bör avvakta med beredning av lagen tills dess att vi kan se resultatet av den pågående omställningen med den nya socialtjänstlagen.
Regeringen behöver även inhämta kunskap och underlag kring hur socialtjänsten kan få fler familjer att tacka ja till stöd på frivillig väg, innan nya regler för tvång införs.
Det var ett bra möte med en öppen dialog. Vi är alla överens med statsrådet om att vår gemensamma dialog behöver fortsätta och ser fram emot nästa möte!
Passa också på att läsa våra reflektioner från studiebesöken i Danmark, som har stark beröring med detta ämne.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 3 MARS 2025: Det känns verkligen som om världen håller på att bli galen. Ingen kan få stopp på förödande krig, världsledare gör sak av att förolämpa en utsatt kollega, och här hemma händer tragiska saker som vi är ovana vid och oförberedda på.
Vi som är chefer och ledare inom socialtjänsten kommer allt mer i fokus. Du som läser detta är troligtvis engagerad i olika grupper kopplade till civil beredskap. Det har vi kunnat öva oss på de senaste åren, med pandemin i färskt minne. Våra starka sidor är att kunna ställa om snabbt, att göra det viktigaste först och att värna om de svagaste och mest utsatta i samhället. Alla vet att det vi gör på dagarna är samhällsviktig verksamhet och att i kris och ofredstider, ja då blir det bättre om vi ”bara” går till jobbet och ser till att vardagen fungerar så gott det går. Socialtjänsten kommer fortsatt att se till att de med akuta behov får det skydd de behöver.
Nu rinner ett antal förslag ut från våra nationella uppdragsgivare. Kommunernas möjlighet till flexibilitet kan komma att begränsas, rörelsefriheten kan komma att begränsas. Risken är stor att även den tillit vi är beredda att kämpa så hårt för riskerar att raseras eller inte kunna realiseras på det sätt vi tänkt oss i och med den nya lagen.
Här har FSS en viktig roll att fylla. Föreningen med sina medlemmar, kan beskriva både fördelar och farhågor med alla nya förslag som kommer. Även de förslag som skickas ut på remiss utan att FSS är remissinstans kan vi skriva om, och göra föreningens röst hörd.
FSS måste reagera om det som föreslås inte kommer att fungera för människorna. Så fatta pennan (… läs tangenterna) och gör din röst hörd. FSS kommer att göra det vi mäktar med för att professionens samlade erfarenheter blir det som driver fram utvecklingen av de sociala frågorna.
I hjärtat av omställningen som jag och väldigt många med mig nu står i, är det tydligt att det finns en kraft och vilja att göra både annorlunda, nytt och mer. Budskapet om ett paradigmskifte i den sociala välfärden sprider sig till många sektorer – tillsammans ingår vi i ett momentum där vi har möjlighet att skapa en helt ny välfärdsmodell.
I Lund anordnar vi inom kort en kommungemensam innovationsvecka där vi ska arbeta i sprintar för att ta fram arbetsmodeller och tester i det förebyggande arbetet för barn och unga. Föreningar och andra samhällsaktörer är inbjudna för att hitta lösningar på våra komplexa problem. Runt om i landet byggs modeller för tidigt stöd, backa barnet, sluta skjut och skolsociala team. Det händer positiva saker i hela Sverige. Det är sannerligen ingen brist på görande och det är många som vill bidra i detta helt avgörande arbete.
Men medan de nödvändiga initiativen och idéerna inte låter vänta på sig, vare sig från mig eller andra, är det något som skaver. Få pratar numera om den gemensamma basen som lösning på det vi ska ställa om till att förebygga. Vi pratar gärna och mycket om själva symtomen, som på en trädkrona, medan rotsystemet förblir dolt under ytan. Och likt frostingen på en god kaka spritsar vi lösningar, medan bottenplattan sakta tunnas ut. Jag pratar om prioriteringarna i, och fördelning av medel till, den gemensamma välfärden.
Johan Oljekvist, VD för Fryshuset, sätter ord på dilemmat i TV4:s morgonprogram i förra veckan. Under många år har olika regeringar inte prioriterat de delar av samhället som vi vet är skyddsfaktorer för till exempel kriminalitet och utanförskap. Exempelvis fritidsverksamhet och skolan. Under det senaste decenniet har nedskärningar och besparingar gjort att den gemensamma basen i ett fungerande samhälle har blivit tunnare och det skyddsnät som är bra för alla att det är starkt, har blivit sämre. Kvar blir riktade insatser till de som behöver det allra mest. Mindre klasser, mer anpassning, tätare samverkan. Sådant som de flesta barn skulle må bra av, redan innan det är för sent.
Socialtjänsten har haft samma resa och kvar blir det allra mest nödvändiga. Kritik har vi fått länge för att vi inte prioriterat det förebyggande arbetet. Men jag kan nog påstå att ingen samhällsinstans har haft förutsättningar att göra det, inte ens de delar som faktiskt är de universella och har bäst förutsättningar utifrån att de i sitt uppdrag möter stora delen av befolkningen. BVC och förskolan är en plattform för förebyggande arbete som borde användas mycket mer av våra olika sektorers gemensamma uppdrag i den förebyggande välfärden. Socialtjänsten möter en liten del av befolkningen. Ändå är det vår nya lagstiftning som nu driver fram flera av idéerna. Under de kommande åren får rättsväsendet 87 miljarder kronor för att stärka sin verksamhet. I jämförelse får socialtjänsten 8 miljarder kronor för att ställa om sin – där förhoppningarna om denna omställning som lösning är skyhöga och lyfts fram i många sammanhang, och av långt fler än oss som jobbar i socialtjänsten.
Vad visar forskningen? Jo, för att stoppa utvecklingen med kriminalitet behöver intresset riktas mot dess orsaker. Detta har bland andra Tova Bennett och Sverker Jönsson på Lunds universitet problematiserat i sin forskning: Inget stöd i forskningen för hårdare straff.
Det vore på sin plats med ett gemensamt samhälleligt ställningstagande om orsaker till kriminalitet och sociala problem i stort, som både innefattar samhälle och individ och bygger på bästa tillgängliga kunskap och forskning. Intresserar vi oss för orsakerna till problemen – och är beredda att göra något åt dem som samhälle – kan vi börja prata omställning på riktigt. Inte bara omställning som ytlig lösning på några av rotorsakernas symtom.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 3 FEBRUARI 2025: Jag är nyss hemkommen från riksstyrelsens möte då vi hittade många trådar för FSS att dra i under våren. Det brukar sällan vara lugnt, och det blir det inte nu heller.
Styrelsemöte med Socialstyrelsemöte
Propositionen om nya socialtjänstlagen har kommit. Så bra, då vet vi vad vi har att göra. Det kvarstår många frågetecken kring arbetet i vardagen. Det kommer vi i FSS och även andra stora aktörer som Socialstyrelsen och SKR att jobba vidare med. Det finns mycket hjälp för kommunerna att få men trots det så behöver var och en tänka efter hur man ska organisera det nya arbetet i den egna kommunen.
Socialstyrelsens nya generaldirektör var på besök hos FSS riksstyrelse, tillsammans med kollegorna Sabina Orstam och Magnus Wallinder. Vi hade en dialog om alla förberedelser inför nya socialtjänstlagen, vad som är aktuellt inom myndigheten och sist men inte minst socialtjänstens uppdrag i händelse av kris eller krig.
”Min” mammut har inte fallit i glömska
Vi är eniga om att god samverkan och goda relationer är viktigt framåt. Socialstyrelsen nämnde också den ” administrativa mammut” som vi måste hjälpas åt att banta ned. Om vi inte är säkra på att frågor, formulär och uppdrag leder mot målet, ja då ska de troligtvis inte skickas ut.
Skönt att ”min” mammut inte fallit i glömska! Där har vi själva som medarbetare ett stort ansvar för att inte tynga kollegor med propåer av ringa värde – men är det viktigt, ja då ska vi såklart hjälpas åt att svara på frågor. (Här kan du läsa ett sammandrag av mitt öppningsanförande på Socialchefsdagarna 2024, där jag introducerade den administrativa mammuten).
Få fart på tidiga insatser för framtidens skull
Det alla kommuner gör nu, eller gjorde redan förra veckan, är att försöka räkna ut hur mycket pengar som kommer till just vår egen kommun i och med omställningen till den nya lagen. Många sitter med en tunn budget och stora behov som ska tillgodoses. Nu måste vi verkligen försöka få fart på de tidiga insatserna. För framtidens skull.
Skönjer våren
I övrigt kan jag konstatera att jag skönjer en vår, eller en tidig början på en vår. På morgonen ser jag nu bilen utan pannlampa när jag ska iväg och på eftermiddagen, ja då hinner jag fortfarande inte hem medans det är ljust, men kanske kör jag en liten bit i alla fall utan helljuset på. En underbar tid stundar, snart…
På återhörande Monica Persson, ordförande FSS (foto: dalapeter.se)
Utmärkelsen Sveriges eHälsokommun har tagits fram av Vitalis i samarbete med SKR, Föreningen Sveriges socialchefer, Funktionsrätt Sverige, Vårdförbundet samt Myndigheten för delaktighet.
Sveriges eHälsokommun vill uppmärksamma kommuner som använder digitaliseringens möjligheter för att uppnå en god och jämlik hälsa och stärka invånarnas självständighet och delaktighet i samhället. Vi är säkra på att det finns många goda initiativ och exempel på utveckling som sker ute i landet. Välkommen att skicka in en ansökan och visa hur just din kommun arbetar och vilka resultat ni uppnått!
Alla kommuner är välkomna att anmäla sig. Det gäller liten som stor, glesbygd och tätort, norr och söder. Alla som använder digitaliseringens möjligheter som en viktig kraft för att utveckla omsorgsverksamheterna är välkomna att tävla om utmärkelsen Sveriges eHälsokommun 2025. Det är enkelt att delta och det ger mycket tillbaka för det fortsatta utvecklingsarbetet i kommunen.
Utmärkelsen delas ut under högtidliga former på Vitalis, den 20 maj.
Sista ansökningsdagen är 17 mars.
All info om utmärkelsen och ansökan hittar du här Sveriges eHälsokommun | Vitalis där du också kan läsa en artikel om förra årets vinnare, Övertorneå.
Lenita Granlund FSS representant i arbetet med Sveriges eHälsokommun
