Socialtjänstens utmaningar är större än potentialen i minskad administration
Men om alla bidrar är nya SoL en möjlighet för hela samhället.
Det finns en teori i omställningen till nya SoL som handlar om att vi ska minska på administration till förmån för förebyggande och lätt tillgängliga insatser och ökat fokus på det sociala arbetet. Just nu testar jag den.
Jag har ägnat de senaste veckorna att räkna på om vi kan hämta hem resurser med minskad administration. Och den goda nyheten är att ja, det går faktiskt – även innan vi lyckats låsa upp potentialen i AI-tekniken. Lyckas vi låsa upp den – och det måste vi – kan det bli riktigt bra. Men bara om vi vågar göra nytt och inte bara låta AI göra samma som vi gör idag fast digitalt. Bara om vi låter oss utmanas av tanken att vi ska administrera så lite som det bara går.
Men om jag samtidigt som jag räknar på antalet sparade timmar med minskad administrativ tid, lägger till listan med behov av nya första linjen-verksamheter, går det inte ihop sig. Den listan finansieras redan idag delvis med en rad olika riktade, ryckiga och kortsiktiga statsbidrag. Och då är det bara listan på vad vi skulle behöva bygga ut.
Ännu värre blir det om jag lägger till ytterligare en lista med ökade krav på vad socialtjänsten ska göra i den ände av skalan som handlar om att stävja välfärdsbrott, bidra till kartläggningar inom det brottsförebyggande arbetet, ny våldslagstiftning, ökat inflöde, de enorma utmaningarna med den externt köpta vården samt en systemhotande brottslighet.
Jag vill särskilt poängtera det ökade inflödet. Att fler och fler i samhället blir aktuella för socialtjänstens insatser är en förfärlig utveckling. Det ska inte behöva vara så. Det är något i det gemensamma som brister. Och då är det gemensamt vi kan trycka tillbaka behovet. Inflödet kan också ha att göra med en ökad tendens att kommunicera via anmälningar. Anmälan kan användas som att hitta vägar in till socialtjänsten men också för att kunna bocka av att man gjort det man är ålagd. Här behöver vi gemensamt finna tillit och nya arbetssätt.
Socialtjänsten behöver vara tuffa i vad vi anser att vi behöver administrera – både för det sociala arbetets och för våra invånares skull. Men man är naiv om man tror att vi på egen hand skulle klara omställningen med att bara omvandla egna resurser, med eller utan AI. Som tur är har man från nationellt håll insett att nya SoL inte kan vara kostnadsneutral i omställningen. Detta sägs ha tagits höjd för och omställningsmedel är utlovade till 2028. Men det är medel som ändå känns osäkra – hur mycket det blir i slutänden och vad de är tänkta att finansiera är oklart.
Det finns också en teori – och en förhoppning som karaktäriserar det förebyggande arbetets väsen – att om socialtjänsten kommer in tidigare så kommer vi på sikt att spara både lidande och pengar och bromsa inflödet av anmälningar. Och det vill vi ju tro – vi har redan empiriska bevis på att så är fallet. Men frågan är då vem som sparar pengarna – det är snarare kriminalvården och polisen som får minskade kostnader för ungdomar som begår brott eller som kostar utbildningssektorn pengar i form av särskilt stöd eller elevhälsa.
I SKR:s projekt ”Tidiga insikter för tidiga insatser”, har en idéskrift tagits fram som pekar ut fyra områden för att göra omställningen till en mer förebyggande och lätt tillgänglig socialtjänst möjlig. Det handlar om samverkan mellan nationella aktörer, juridik, organisationsförändringar och gränsöverskridande kostnader. Det sistnämnda handlar om att identifiera kostnader som rör främjande och förebyggande arbete och göra dem kommunövergripande – dvs en gemensam budget för ändamålet. Det finns säkert exempel där man redan gör detta till viss del.
Om det är det gemensamma som brister och får som konsekvens att fler behöver socialtjänstens insatser behöver fler vara med och bidra till lösningen. Det innebär att fler behöver investera och hjälpa till. Jag ser goda exempel i min nära omvärld på att så är fallet. Nya SoL är en chans för oss gemensamt att bygga stabila och socialt hållbara kommuner där människor vill leva och verka. Låt det bli en gemensam möjlighet att bygga bra samhällen – inte bara en intern angelägenhet för socialtjänsten att administrera mindre.
Hälsningar Anna Burston, ordförande FSS region Skåne
Verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lunds kommun