Välfärdskommissionen

För en dryg månad sedan – närmare bestämt den 5 juli i samband med Almedalsveckan –annonserade finansminister Magdalena Andersson och civilminister Ardalan Shekarabi att regeringen kommer att inrätta en Välfärdskommission. Kommissionen ska påbörja sitt arbete under hösten och den ska ”se över alla möjligheter att förbättra förutsättningarna att leverera välfärdstjänster i framtiden”.

”Det här är inte enkelt och det finns ingen enkel lösning. Det kommer kräva systematiskt och strukturerat arbete, både inom kommunerna och i samarbetet mellan staten och kommunsektorn”, säger civilminister Ardalan Shekarabi i pressmeddelandet.

Utgångspunkten för Välfärdskommissionens arbete är att välfärdssektorns aktörer (kommuner, regioner, stat och fackliga organisationer) tillsammans behöver samarbeta för att stärka välfärden. Exakt hur kommissionen kommer att formeras är i skrivande stund oklart – men ansatsen och perspektiven är i mina ögon vällovliga. Kommissionen ska lämna sin slutrapport den 31 december 2021.

Jag uppskattar särskilt att finansministern ser kommissionen som en nödvändig insats för att skapa ett jämlikare samhälle.

”Välfärden är vårt viktigaste omfördelande verktyg för att skapa ett jämlikt samhälle. De kommande åren kommer vi att behöva prioritera hårt för att mer resurser ska gå till välfärden, detta i en tid då vi blir fler äldre. Att vi lever allt längre är en vinst för folkhälsan och vårt välfärdssamhälle, men innebär också en stor utmaning”, säger Magdalena Andersson.

Utan att gå händelserna i förväg så hoppas och tror jag att kommissionen bland annat kommer att beröra följande fyra områden:

  • Omfördelning av våra gemensamma resurser. Det jämlika samhällets betydelse för förbättringar när det gäller ”välfärdsstorheter” som fysisk och psykisk hälsa, trygghet och säkerhet samt utbildningsresultat har jag skrivit om flera gånger tidigare. I det jämlika(re) samhället behöver vi som tjänar/äger mer också bidra mer till våra gemensamma trygghetssystem. Och denna omfördelning behöver ske både på individ- och systemnivå (där det kommunala och regionala utjämningssystemet är det verktyg som ska skapa balans såväl mellan Dorotea och Danderyd som mellan Västra Götaland och Västerbotten).
  • Värdet och vikten av att våga satsa på hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbete inom vården, omsorgen, socialtjänsten, förskolan och skolan.
  • Arbetskraftsutmaningen, där vi redan idag har arbetskraftsbrist inom en mängd yrkesområden och där balans uppnås först om tjugo år (om inget görs). En central fråga att besvara inom detta område är: Hur kan vi ge alla invånare möjlighet att jobba 100 procent av just sin förmåga och vilka samhälleliga stödinsatser behöver vi då komplettera med?
  • Digitaliseringens möjligheter och svårigheter (och hur dessa kan överbryggas).

Avslutningsvis kan jag bara instämma i civilministerns citat från pressreleasen ovan. Detta kommer inte att bli enkelt…

Men det är verkligen lovvärt att regeringen nu tar initiativ till en bred genomlysning av dessa viktiga och komplexa frågor. Jag ser fram emot en både engagerad och förhoppningsvis även nyanserad dialog om hur vi tillsammans (kommun, region och stat) kan utveckla välfärden.

För även om vi alltjämt har oerhört mycket att vara stolta och rädda om, behöver vi förändra och förbättra andra delar där utvecklingen under flera decennier har gått åt fel håll.

Som alltid tror jag det är viktigt att ha båda dessa perspektiv i huvudet när kommissionen påbörjar sitt viktiga arbete.

Kommentera