Vad hände med förslagen för en hållbar framtid?

Den 21 december 2017 publicerades slutrapporten Barnets och ungdomens reform – Förslag för en hållbar framtid där nationella samordnaren Cecilia Grefves huvudförslag är en reform för att på lång sikt förändra den sociala barn- och ungdomsvården.

Förhoppningen var att rapporten skulle inspirera, göra skillnad och leda till reflektion om hur barnen och ungdomarnas delaktighet och medskapande kan öka i det egna vardagsarbetet. Många kommuner tog till sig och bekräftade rapporten, som sammanfattades så här.

Tio förslag om åtgärder

  1. Finansiering av stöd för användardriven innovation i den sociala barn- och ungdomsvården.
  2. Tidiga och samordnade insatser.
  3. Säkra skolgång för barn och unga som är placerade – utveckling av SiSam.
  4. Analys om den medicinskt ansvariga sjuksköterskans uppdrag (MAS) även bör omfatta den sociala barn- och ungdomsvården – uppdrag i regleringsbrev 2017 till Socialstyrelsen.
  5. Klargöra möjligheterna att hålla anmälningar som inte leder till utredning systematiskt sökbara. Beredning pågår inom regeringskansliet.
  6. Överlämnande av uppgifter som innefattar myndighetsutövning i den sociala barn- och ungdomsvården.
  7. Medel för utvecklingsarbete för att förbättra dokumentation inom den sociala barn- och ungdomsvården.
  8. Medel för utvecklingsarbete gällande digitalt stöd inom den sociala barn- och ungdomsvården.
  9. Medel för ett forskningsprojekt om tidiga och förebyggande insatser i den sociala barn- och ungdomsvården.
  10. Utvecklingsprojekt för att behålla och rekrytera socionomer inom den utredande delen av den sociala barn- och ungdomsvården.

Men vad hände sedan?

Beröringspunkterna mellan ovan nämnda tio åtgärdsförslag och utredningen av en ny socialtjänstlag är många. Socialtjänsterna i Sverige uppskattar när det komplexa uppdrag vi har synliggörs och får ta plats på den politiska agendan. Det vi kan sakna är uthålligheten i satsningarna.

Att genom statsbidrag stimulera till att nå politiska mål behöver anpassas till den verklighet vi arbetar i. Med andra ord: Utifrån samhällets behov tillskapar kommunernas socialtjänster insatser/verksamheter genom bland annat ekonomiska resurser från staten. När dessa statsbidrag är kortsiktiga blir det sårbart för kommunerna när de på lång sikt ändå måste finansiera verksamheten inom ordinarie budgetram eftersom behovet av insatserna kvarstår.

Den nationella samordnarens tio förslag om åtgärder, samt utredningen om en ny socialtjänstlag, skulle på sikt kunna tillskapa en ännu mer kvalitativ och effektiv socialtjänst – bara kommunerna ges ekonomiska och administrativa förutsättningar.

Kommentera