Tryggheten och socialtjänsten

Trygghet är ett viktigt begrepp som blir allt vanligare i anslutning till kommunens uppdrag. Mycket av samhällsdebatten har kretsat kring våldsbejakande extremism, terrorbrott, grov organiserad brottslighet och kriminella gäng i särskilt utsatta områden.

Det leder per automatik till att ”trygghet” diskuteras med termer som ordningsvakter, kameror, belysning och slyröjning. Ibland nämns polisen. Ofta handlar det om vad kommunen behöver göra för att öka tryggheten, till exempel i den fysiska gatu- och bostadsmiljön: bra belysning och nedklippta buskage för att ge trygga utemiljöer och trygghetsbesiktningar av fastigheter gällande lås, entrédörrar och upprustade källarförråd för att skapa en trygg boendemiljö.

Socialtjänsten har alltid arbetat med trygghetsskapande åtgärder, vi är bara inte riktigt vana vid att benämna det så. Nästan allt socialtjänsten gör är trygghetsskapande, för individer, grupper eller samhällen.

Det handlar ofta om förebyggande arbete, tidiga sociala insatser och brottspreventiva arbetssätt. Men även individuella insatser av olika slag. Trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete är tvärsektoriellt och måste genomföras på flera nivåer. Både inom kommunen men också i samverkan med andra aktörer i samhället.

Skolan har ett minst lika viktigt uppdrag som socialtjänsten gällande trygghet. Skolan har en betydande roll som skyddsfaktor, men behöver samverka tätt med socialtjänsten för att lyckas med uppdraget för de unga som riskerar att hamna i destruktivt beteende. Samverkan mellan socialtjänst och skola kommer vara fortsatt viktigt, även ur trygghetssynpunkt.

Grunden för trygghet är tillit och goda relationer till samhället, goda uppväxtvillkor, att lyckas i skolan och ha ett arbete. 

Trygghetsskapande insatser kan genomföras som inte bara syftar till att förhindra brott utan även att öka tryggheten hos medborgarna. Ett effektivt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete innebär långsiktiga och kortsiktiga åtgärder som riktas till den allmänna nivån, till individer och grupper av individer eller specifikt otrygga platser.

För att detta ska lyckas så bra som möjligt så krävs samverkan och gärna samtidiga satsningar. Det lönar sig att ta ett samlat grepp om det trygghetsskapande och brottsförebyggande arbetet på flera nivåer. Riskfaktorer måste minskas och skyddsfaktorer öka genom att erbjuda sociala insatser, utveckla en attraktiv och trygg stadsmiljö och rikta särskilda trygghetsskapande insatser där behov finns.

Vi vill ofta mäta tryggheten, för att se om vi går åt rätt håll och att våra insatser ger effekt. Det är då bra att komma ihåg att det är komplicerat att mäta trygghet/otrygghet och oro för brott, eftersom trygghet är en subjektiv upplevelse som kan vara kopplad till konkreta händelser eller vara en generell, ospecifik känsla. Det är också lika svårt att prata om alla sidor av trygghetsskapande arbete. Det är hög tid att socialtjänstens pågående arbete ingår och kommuniceras som en naturlig del i arbetet för ett tryggare samhälle.

 

 

 

Kommentera