Socialstyrelsen, hjälpare eller …?

(Från 2014-01-26)
I fredags hände det igen! Ett meddelande i inkorgen fick mig att fundera över om jag skulle följa Socialstyrelsens rekommendation eller välja att gå en annan väg.

Denna gång handlade det om trygghetslarm, men det finns många exempel från de senaste åren där Socialstyrelsen och jag inte varit helt överens.

De flesta socialchefer brottas med en skenande kostnader och ökade behov framförallt inom äldreomsorgen. Tillsammans med vår personal jobbar vi med att effektivisera, hitta nya sätt att utföra våra insatser utan att brukarna drabbas. En del i detta arbete är att förenkla handläggningen av besluten och det är här som vi inte är helt eniga, Socialstyrelsen och jag.

Jag misstror inte att Socialstyrelsens uppsåt, men ibland tror jag att de oroar sig för sådant som endast finns på ett teoretiskt plan. Den som är i behov av hjälpen skulle inte förstå problemet. Jag följer med intresse Linköpings kamp för sina serviceinsatser under hotet av vite. De försöker bredda perspektivet på hur socialtjänstens insatser ska kunna erbjudas och enligt min åsikt även vara föregångare i att modernisera den svenska socialtjänsten.

Personligen arbetar jag i skuggan av Linköping med att vilja införa trygghetslarm som service till kommunens äldre. Jag vet att jag inte är ensam om denna tanke och viljan att förenkla handläggning av de ”självklara” besluten. Utifrån ett antal frågor från kommuner kring trygghetslarm gav Socialstyrelsen för en vecka sedan ut ett meddelandeblad, där de konstaterar att trygghetslarm inte ingår bland de servicetjänster som kan ingå i 2 kap 7 § befogenhetslagen.

Här drabbades jag av en trötthet och jag fortsätter fundera över hur lydig jag ska vara.

Kommentera