Snurrar på som vanligt men ändå inte

I början av februari snurrar jorden som vanligt sitt varv runt solen. I Sverige har underhållningens ”silly season” dragit igång med Melodifestivalen och dess sedvanliga blandning av skandal, dramatik och glamour inför premiären.

Opinionssiffrorna dippar för regeringen, förtroendet sviktar för politiken. På arbetsplatserna sätter vi punkt för året som gått med underlag till bokslut och årsredovisningen. Arbetstimmarna överstiger de lagstadgade fyrtio. Influensa och förkylningsvågor skvalpar över vår befolkning och lämnar hål på arbetsplatser och en hosta som ekar i hemmen.

Allt detta är en del av årscykeln. Så allt snurrar på som vanligt, som det ska, men ändå inte. Vi andas ut något efter de ansträngningar som förra årets flyktingkris förde med sig.

Men rapporter och bilder från Syrien börjar upprepa sig. Känslan av maktlöshet och förtvivlan är nära till hands. Hur ska Europa – och hur ska Sverige – hantera en fortsatt våg av tusentals hemlösa som flyr från en omöjlig tillvaro?

Jorden snurrar som vanligt runt solen. Men sättet som Sverige snurrar på känns inte precis som vanligt.

Kommentera