Post-pandemins ketchupeffekt

Så var den igång, post-pandemins ketchupeffekt. Även om vi fortfarande officiellt befinner oss i en pandemi, förbereder vi oss på olika sätt att återgå till det vanliga. Hur ser detta vanliga ut nu?

Några längtar tillbaka till som det var, att få träffas i fikarum och skratta med kollegor, kanske förfasas över automatkaffet, eller lägga pannan i djupa veck i ett alldeles för litet konferensrum med dålig ventilation. Men ändå komma ut därifrån stärkt av de andras energi och fylld av nya idéer.

Mer tid med barnen

En del ser många fördelar med minskade resor till och från möten och att kunna få ihop jobb med familjeliv på ett smartare sätt genom att jobba mer hemifrån. För visst kan man se det som en form av förebyggande socialt arbete, att kunna spendera mer tid med sina barn.

Det nya vanliga

Som vanligt finner vi nog svaren på hur det nya vanliga ser ut någonstans i mitten. Jag tror ändå att det kommunala uppdraget och de stora bitarna – vård, skola och omsorg – behöver ske i mötet med dem vi ska serva. Många av de kommunala verksamheterna, till exempel hemtjänst och förskola, har i sitt kärnuppdrag hela tiden jobbat på som vanligt även om det inneburit skyddsutrustning och nya hygienrutiner.

Ur det perspektivet tänker jag att vi lägger ner orimligt mycket tid på att prata om hur det ska bli för några i sammanhanget ganska få – chefer eller andra som har arbetsuppgifter av mer administrativ karaktär i en kommun. Samtidigt tror jag att vi kan hitta fantastiska lösningar och komplement i den myriad av digitala hjälpmedel och kommunikationsvägar som fått fin skjuts framåt i pandemin. Vi som arbetsgivare ska försöka ge våra medarbetare möjlighet att kunna planera sin tillvaro på ett bra sätt.

Bästa möjliga tillgänglighet

Visst är det ett bra tillfälle nu att fundera på hur socialtjänstuppdraget förhåller sig till dessa nya möjligheter och förutsättningar!

Hur kan vi använda våra nya kunskaper och arbetssätt för att skapa bästa möjliga tillgänglighet för dem vi är till för? Eller för att skapa bästa möjliga samverkan? Det finns massor med fördelar i samverkan att enkelt kunna stämma av något via Teams eller Zoom. Men de komplexa frågorna kräver ändå en gemensam problemformulering, som många gånger gör sig bäst när man bygger en relation utanför den digitaliserade världen.

Det nya vanliga bör inte endast handla om våra varumärken som arbetsgivare och kommun, utan även vilken socialtjänst vi vill skapa och vilka utmaningar vi skulle kunna lösa med hjälp av våra nya lärdomar.

Igångsättningshajp

Vi i Socialförvaltningen i Lund har fört in tillgänglighetsperspektivet i frågan om hur vi tillsammans ska skapa morgondagens arbetsplats, vilket jag är glad för. Jag hade önskat att jag kunde stanna lite längre i den frågan på ett mer övergripande plan, men jag blir översköljd av uppstartsmöten och ingångsättningshajp – säkerligen även sådant jag själv bidrar till. Vi har ju längtat så efter att få gå den där utbildningen eller hålla den där workshopen om SIP som blivit framskjuten i mer än ett år.

Socialt arbete hemifrån?

Å ena sidan finns det en oro i mig om att socialtjänsten riskerar att bli mer osynlig och otillgänglig för våra medborgare om plötsligt många av oss jobbar hemma, att det är det nya normala. Att vi i all välmening bygger in nya strukturer som det på sikt blir svårt att backa ifrån.

Å andra sidan blev jag glad av reaktionen på en fråga när någon undrade härom veckan om vi ändå inte tyckte att det var rätt bra att jobba hemma? ”Nä”, svarade alla unisont, ”vi jobbar ju med socialt arbete, inte kan vi jobba hemma inte”. Det fick mig att le inombords.

Socialtjänst där livet händer

I flera nationella initiativ finns det en intention där den gemensamma nämnaren är att socialtjänsten ska befinna sig där medborgarna befinner sig. God och nära vård och den nya socialtjänstlagen har detta gemensamt. Givetvis kan det till viss del ske i både den digitala världen och genom att erbjuda digitala tjänster. Men livet händer inte mestadels där, för de flesta.

Ska socialtjänsten befinna sig där livet händer är det på så många fler platser än bakom en datorskärm, eller bakom kommunhusets väggar för all del. Frågan om återgången till arbetsplatserna efter pandemin borde handla om just det.

Kommentera