Would this be good enough for my own child?

INTERNATIONELLT SAMARBETE: Alldeles nyligen ordnade det europeiska socialchefsnätverket ESN ett möte i Edinburgh, Integrated Care and Support for Care Leavers. Eftersom datumen 26–27 september 2019 sammanföll med FSS egen konferens Socialchefsdagarna, letade vi efter en person i FSS nätverk med intresse för och kunskap i frågan.

Här berättar Magnus Wibert, områdeschef i Växjö kommun, om vad han fick med sig hem efter att ha representerat FSS och Sverige i Skottland. Det är en lång text, men ta dig tid att läsa! Nästa gång kanske det är du som skriver en liknande text efter att ha varit ute på ett uppdrag. Hör av dig om du är intresserad av att veta mer om FSS arbete, både inom och utanför Sverige.

Från Växjö till Edinburgh

Till ESN-mötet Integrated Care and Support for Care Leavers kom cirka 30 deltagare från europeiska socialtjänster, några personer från frivilligsektorn och en deltagare som själv var en care leaver, dvs hade växt upp i samhällets vård. Temat var hur vi i Europa arbetar för att erbjuda stöd och vård från professionella och frivilliga till personer som lämnar samhällets vård.

Familjeteam

Redan i somras presenterade jag skriftligen för ESN hur vi i Växjö använder oss av Familjeteam där vi samlar de professionella och andra viktiga i ungdomens nätverk för att på bästa sätt hitta en bra planering för den unge och familjen. Jag betonade att det i Sveriges 290 kommuner skiljer sig mycket mellan vilka möjligheter våra unga har till stöd och insatser.

Magnus Wibert från Växjö kommun är områdeschef för Arbete och Välfärd, Avdelning Barn och Familj (foto: Växjö kommun).

På plats i Edinburgh i september fick vi, av brittiska professor Emily Munro, en analys utifrån alla deltagarländers inskickade material. I dialogen som följde blev det tydligt att socialt arbete måste ske tillsammans och integrerat med ungdomen och andra.

Strukturerat, men med känsla

En av frågorna som ESN driver är en care guarantee som ytterligare skulle trygga övergången från ungdom till vuxen för dem som lämnar samhällets vård.

Skottland presenterade sitt arbete med att stötta care leavers. Det som fastnade hos mig är hur strukturerat deras arbete är samtidigt som de hela tiden pratar om den känslomässiga anknytning som de vuxna runt omkring behöver känna och hela tiden ställa sig frågan would this be good enough for my own child?

Lagar och policys i Skottland/England gör att ungdomar som lämnar samhällets vård följs tills de är 25–26 år gamla. Man pratar om pre care, in care, after care, som viktiga rubriker.

Bra mentorsystem

För några år sedan startade Skottland corporate parenting vilket känns som något vi skulle kunna titta vidare på i Sverige. Med det menas the formal and local partnerships between all services responsible for working together to meet the needs of looked after children, young people and care leavers.

Unga i samhällets vård får tillgång till en mentor eller andra som de själva väljer (till skillnad från våra kontaktpersoner), något som har inneburit en stor positiv förändring. Dessa corporate parents är skyldiga både att rapportera om hur de kan bli bättre och att samverka med andra corporate parents.

Det är ett ideellt arbete och på flera stora företag ingår att man som mentor får träffa ungdomen på arbetstid. I gruppdiskussioner senare var vi alla överens om att detta är något vi tar med oss hem.

Under vår dialog runt bordet pratade vi om att samla professionella och nätverk runt de unga och då nämnde Spanien att de i november kommer att starta ett ”barnahus” i Tarragona, precis som vi har i Sverige.

Inspektion med barnperspektiv

Den andra ESN-mötesdagen handlade om socialtjänstens arbete med unga care leavers och tid gavs för fler gruppdiskussioner.

Ett intressant inspel gavs från Peter Macleod som jobbar som care inspector i Skottland (motsvarande IVO). När tillsyn görs på institutioner tar de med frivilliga unga som själva varit placerade. Det ger en helt annan dynamik och kunskap kring tillsynen i dialog med de unga som är i vård och behandling. De unga är även delaktiga i att utforma institutioner.

En blick runtom Europa

I gruppdiskussionen handlade frågorna om hur samhällets vård ser ut i de olika europeiska länderna. I Rumänien, framför allt på landsbygden, är det vanligt att man anställer en Maternal Parent – en mamma som får utbildning och betalning för att ta hand om fyra barn på heltid som ett jobb.

Lettlands system påminner mycket om det svenska med stora variationer från kommun till kommun, men de satsar mycket på föräldrastödsprogram. I Holland är föräldrarna/samhället ansvariga för de unga tills de fyller 27 och socialtjänsten jobbar ofta tillsammans med frivilligsektorn.

Belgien har ett liknande program som Skottland där unga väljer sin egen kontaktperson när de lämnar samhällets vård. Flera länder betalar frivilligsektorn för att stötta och hjälpa barn och unga som ett komplement till socialtjänsten.

Tror vi att vi vet bäst i Sverige?

Mina tankar, så här efter ESN-mötet, är att varje land i EU aktivt arbetar för att hitta nya metoder och förhållningssätt i det sociala arbetet. Skillnaderna är egentligen inte så stora i hur vi tänker och resonerar i våra olika länder. Det är snarare större skillnad mellan storstad och landsbygd.

Det var många som pratade om att involvera nätverk och ungdomarna/barnen själva i hög utsträckning. Där kunde jag känna att vi i Sveriges socialtjänst kanske fortfarande har en syn på oss själva som ”experter” på vad som behöver göras, vilket kan försvåra och exkludera i stället för tvärtom.

Jag har med mig ny kunskap och nya erfarenheter från våra europeiska kollegor hem till mitt jobb i Växjö kommun. Jag hoppas att jag med den här texten har kunnat ge en liten glimt av vad ESN-mötet har innehållit.

Tack till FSS riksstyrelse för förtroendet!

Med vänlig hälsning
Magnus Wibert, Barn och Familj, Växjö