Satsa för att spara

ORDFÖRANDE HAR ORDET 3 SEPTEMBER 2018: Ännu en gång har jag blivit påmind om hur avgörande den socioekonomiska bakgrunden är för människors möjlighet att skapa sig ett gott liv.

Kristoffer Örstadius fortsätter att belysa viktiga samhällsfrågor i DN:s utmärka artikelserie ”Fakta i frågan”. Söndagen den 26 augusti låg fokus på till den i valtider högaktuella frågan om utrikesfödda är överrepresenterade i brottsstatistiken? Det korta svaret är ja – det finns en överrepresentation på 1,8.

Det är alltså nästan dubbelt så vanligt att utrikesfödda åtalas, får böter eller villkorlig dom jämfört med hur det ser ut för inrikesfödda. Det som i mina ögon var betydligt mer slående i artikeln var att det enligt samma undersökning är elva gånger vanligare att låginkomsttagare fälls för brott än att höginkomsttagare gör det.

Andra undersökningar visar entydigt att utrikesfödda har i genomsnitt lägre inkomster, mindre utbildning, sämre hälsa och är mer trångbodda. 2013 publicerades en artikel om svensk brottslighet i British Journal som visade att överrepresentationen när det gäller brott hos utrikesfödda i huvudsak kan förklaras med att en större andel hade vuxit upp i familjer med sämre socioekonomiska förutsättningar samt i segregerade bostadsområden.

Mot den bakgrunden konstaterar jag återigen hur viktigt det är att titta på nyanserna (jag sjöng ju ”gråskalans lov” i förra Ordförande har ordet) och att inte fatta för snabba beslut utifrån för hastigt dragna slutsatser. Återkommer till ämnet nedan.

Samma dag som Kristoffer Örstadius presenterade ovanstående artikel i DN, publicerades en debattartikel i Aftonbladet signerad Jonas F. Ludvigsson, barnläkare/professor vid Örebro universitetssjukhus och Karolinska Institutet, där han kraftfullt försvarade och hyllade svensk socialtjänst.

Jag tyckte artikeln var så bra att jag vill dela med mig av några rader:

”Förebyggande BVC gör att vi tidigt hittar barn som inte växer eller utvecklas, och det gör att vi har en hög vaccinationstäckning bland barn. Det räddar liv. På samma sätt behövs en förebyggande socialtjänst! Åtgärder har som störst effekt när de sätts in tidigt! Jag imponeras gång på gång av hur socialtjänsten arbetar med barn och deras familjer. Hur de utformar individuellt anpassade åtgärder. Hur de försöker stötta barn i familjer där det förekommer missbruk eller psykisk ohälsa/sjukdom hos den vuxna, eller där den vuxna inte orkar med sina barn. Socialtjänsten ska vara uppsökande. De ska och kan följa barn och ungdomar som hamnat på glid. De ska och kan ta initiativ för att samordna aktörer och gör det bland annat genom så kallade Samordnade Individuella Planer (SIP). Där samråder vi i vården med socialtjänst och andra delar av kommunen för att ge barnet de insatser som behövs. Väljare har en tendens att ropa efter mer pengar till lag och ordning, och mer pengar till vården, men ibland handlar det om att sätta in åtgärder ’innan något gått fel’.”

Du som läser mina bloggar vet vid det här laget att jag delar denna uppfattning till fullo. Min enda komplettering till Jonas F Ludvissons debattartikel är att det förutom en välfungerande socialtjänst som jobbar med tidiga förebyggande insatser också behövs politiska beslut som leder oss mot ett än mer jämlikt samhälle.

Jag är övertygad om att en utjämning av de socioekonomiska skillnaderna kommer att ge oss väldigt mycket tillbaka: Fler barn som får en god start i livet, fler barn och vuxna med en god hälsa, ökad trygghet i samhället i och med att brottsligheten minskar, och inte minst minskande samhällskostnader.

Så frågan är: Vad hindrar oss från att våga satsa på dessa tidiga, främjande, förebyggande insatser när det finns så tydligt stöd för att det både ökar livskvaliteten för våra medborgare och samtidigt sparar samhälleliga resurser?

Varma hälsningar
Lars Liljedahl, FSS ordförande