Nära vård – vad krävs för att klara omställningen av vård och omsorg?

ALMEDALEN 2019: Vi behöver mer av nära vård idag. Hur ska det gå till rent praktiskt och hur kan stat, region och kommuner samarbeta? Det pratade FSS ordförande Lars Liljedahl om på ett seminarium som arrangerades av Sveriges Kommuner och Landsting, tillsammans med socialministern, SKL och Neuros förbundsordförande.

Emma Spak, som till hösten tillträder tjänsten som sektionschef för avdelningen för vård och omsorg på SKL, ger bakgrunden till varför en omställning till Nära vård behövs.

En omställning är nödvändig

– Det är hög tid att driva utvecklingen framåt. Vi ser allt fler kroniska tillstånd och färre akuta, jämlikheten har brister och det finns enorma utmaningar med demografiutvecklingen och kompetensförsörjningen, säger Emma Spak och fortsätter:

– Vi ska jobba salutogent för hälsa, inte mot sjukdom. Vi ska arbeta multisektoriellt, stärka individen och samhället, rigga en primär hälsovård där folkhälsoarbetet integreras och egenvården får en större del. Den omställningen kallas God och nära vård.

Från vänster: Moderatorn Anna Bellman. Anders Knape, ordförande SKL. Lena Hallengren socialminister. Lars Liljedahl, vård- och omsorgschef Östersund. Lise Lidbäck, förbundsordförande, Neuro. (foto: Kerstin Öhman).

Socialminister Lena Hallengren säger att utmaningarna inför en omställning är stora, inte minst hur begränsade resurser ska räcka till för allt som medborgarna förväntar sig.

– Det förebyggande arbetet är helt centralt, säger Lena Hallengren.

Hälsofrämjande arbete har gett resultat i Östersund

Lars Liljedahl, ordförande i FSS och omsorgschef i Östersund, är bestämd med att förebyggande arbete är bra, men inte tillräckligt. Det är när man arbetar hälsofrämjande som den verkliga förändringen sker.

– I Östersund bestämde vi oss för sju år sedan att den där demografiska kurvan är vår utmaning. ”Vad ska vi göra för att Östersundsborna ska klara sig utan vårt stöd?  Hur ska vi jobba för att de som behöver stöd kan återerövra hälsa och självständighet?” Nämnden har satsat på hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbete. Våra kostnader för äldreomsorg var 170 miljoner kronor lägre 2018 än vad de hade varit om vi hade fortsatt att följa rikstrenden från 2012. Det har vi åstadkommit utan att springa snabbare, däremot smartare.

– Vi har  totalt sett gjort mer än 50 olika satsningar där några exempel är utökade resurser till arbetsterapeuter och fysioterapeuter, hälsofrämjande seniorträffar samt utökat föreningsstöd. Vill man sedan lyfta perspektivet till samhällsnivå så håller citatet från Sir Michael Marmot alltjämt: ”Ett jämlikt samhälle är ett rikt samhälle” och dessutom visar forskningen att hälsan är bättre i det jämlika samhället.

Socialminister Lena Hallengren och FSS ordförande Lars Liljedahl diskuterar förebyggande och hälsofrämjande arbete (foto: Kerstin Öhman).

Stora regionala skillnader

Lise Lidbäck som är förbundsordförande i Neuro anser att Nära vård är en absolut nödvändig omställning:

– Sluta betala för sjukdom och satsa på hälsa! Vi som patienter måste kunna gå till en icke akut-mottagning och känna oss trygga. ”Medskapare i stället för mottagare” är en bra process för att få fram en personcentrerad vård.

Hon tar också upp de stora regionala skillnaderna och exemplifierar med att det finns effektiv bromsmedicin för MS, men att det skiljer sig stort mellan olika landsting vilken behandling en MS-patient får.

Kan samarbete minska trögheten?

Hälso- och sjukvården är en trögrörlig bransch där det kan ta över tio år för medicinsk kunskap att introduceras i hela landet. Brist på förtroende kan vara en orsak.

– Det är vårt mindset som måste ändras, säger Lars Liljedahl. Jag håller med om att det kan vara trögt, men lagstiftningen säger att vi ska samarbeta. Att misstänkliggöra och bygga gränser är inte en väg framåt, vi behöver istället göra varandra så bra som möjligt. Vi behöver helt enkelt ta ett steg framåt och det gäller både regionen och kommunen. Delaktighet och medverkan är en nyckel.

Uppgiftsförflyttning

Personalbristen är ett stort problem. Förutom hur inflödet till sjukvården ska minska, diskuterar panelen hur fler personer ska komma in i yrket.

– Det är en samhällsparadox att det finns så många som jobbar så hårt att de blir sjuka, samtidigt som en annan grupp står utanför arbetsmarknaden och mår dåligt av det skälet, säger Lars Liljedahl. Jobb leder till bättre hälsa, och då kan vi som arbetsgivare titta på möjligheter till uppgiftsförflyttning: vilka uppgifter kan utföras av någon utan sjukvårdsutbildning, vilka uppgifter kan en undersköterska ta över från en sjuksköterska, osv.

– Varför utbilda sig till undersköterska för att sedan åka runt och kolla om människor sover? Det kan kännas svårt att i budgeten prioritera en läkemedelsautomat eller nattkamera före personalkostnaderna, men någon gång måste vi våga, säger Lena Hallengren.

Nyckelfaktorer

De viktigaste faktorerna i omställningen till en god och nära vård är enligt panelen:

  • samarbete, jobba nätverksmässigt
  • arbeta hälsofrämjande
  • jämlikt samhälle
  • se vilka socioekonomiska strukturer som finns – samma arbete behövs inte överallt
  • patientinflytande och patientansvar
  • politiskt och administrativt ledarskap
  • långsiktighet, får inte ses som en projektverksamhet.

Och som Emma Spak sa i sina inledande ord: Omställningen är ingen trivselfaktor utan en nödvändighet.


I panelen: Anders Knape, ordförande SKL. Lena Hallengren socialminister. Lars Liljedahl, vård- och omsorgschef Östersund och ordförande i Föreningen Sveriges socialchefer. Lise Lidbäck, förbundsordförande, Neuro. Anna Bellman, moderator.