FSS samtalar med E-hälsomyndigheten om bristfällig digital infrastruktur

DIGITALISERINGENS MÖJLIGHETER: E-hälsomyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på hur en sammanhållen journalföring ska bli verklighet så att patientdata kan flöda mellan vårdgivare så att rätt information finns på rätt plats i rätt tid.

Bakgrunden är bland annat Coronakommissionens rapport från december 2020 där brister i informationsöverföringen lyftes fram.

Tanken är att E-hälsomyndighetens förslag ska kunna göras inom ramen för den lagstiftning som finns. Nu är deras uppdrag starkt tidsbegränsat. Redan i oktober i år ska en delrapport lämnas slutrapporten ska vara klar i början av 2022.

I uppdraget ingår att samverka med Socialstyrelsen samt föra dialog med Myndigheten för digital förvaltning (Digg), Sveriges Kommuner och Regioner, företrädare för regioner och kommuner, Inera AB, företrädare för fristående vårdgivare och andra för uppdraget relevanta aktörer.

Hinder och möjligheter

Med anledning av detta träffade jag och min kollega Per Sandberg från Växjö utredarna vid E-hälsomyndigheten för ett samtal om vad vi ser för hinder och möjligheter.

Vi lyfte fram ett grundproblem: Sverige saknar en nationell digital infrastruktur där känsliga individuppgifter, såsom hälso- och sjukvårdsdata och socialtjänstdata, kan lagras och användas när individer ger sitt medgivande till det.

Vi saknar inte bara säkra journalsystem, utan också kommunikationssystem där vi skulle kunna genomföra samordnade individuella planer och ha ett gemensamt nationellt dokumentationsverktyg av dessa SIP:ar.

Individens delaktighet begränsas

Individens möjlighet att vara medskapande och delaktig i vården och omsorgen är starkt begränsad när den enskilde inte kan komma åt väsentlig digital dokumentation.

Vittnesmålen är många där främst personer med komplexa problem behöver berätta sin historia upprepade gånger för olika vårdgivare och verksamheter inom socialtjänsten. Många är de som fallit mellan stolarna på grund av att information inte har funnits där och när den som bäst har behövts.

Medborgarperspektivet måste fram

FSS erfarenhet är att de flesta medborgare förväntar sig att vi som jobbar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård faktiskt har all den information som individen sedan tidigare har lämnat.

Vårt medskick i det här läget är att problemet, för att landa rätt i slutänden, behöver hanteras utifrån ett tydligt medborgarperspektiv, snarare än utifrån ett professions- och verksamhetsperspektiv.

FSS framhåller också att det här är ett stort problem såväl för äldre som för barn och personer med komplexa vård- och omsorgsbehov på grund av olika former av funktionshinder. Vi har inte råd kvalitativt eller ekonomiskt, att ha den här bristfälliga digitala infrastrukturen.

Jonas Hampus
Sektionschef för bistånd, kvalitet och utveckling i Falu kommun