FSS ordförande summerar Almedalen 2019

ALMEDALEN 2019: Jag är hemma på Frösön igen efter några intensiva och givande dagar i Almedalen. Är på intet sätt en rutinerad Almedalsdeltagare. Jag deltog för första gången i fjol och stannade då bara ett drygt dygn på Gotland medan jag i år var där tre dagar. Almedalen är i mina ögon både en fantastisk mötesplats för viktiga samtal om  stora och små samhällsfrågor samtidigt som det är ett kommersiellt jippo – där kostnaden för att anordna dessa möten börjar nå helt orimliga kostnadsnivåer.

Med några dagars perspektiv så är paneldebatten med Lena Hallengren (socialminister), Lise Lidbäck (förbundsordförande i Neuro) och Anders Knape (ordförande i SKL) ett av de samtal som jag uppskattade allra mest. Debattens fokus på Nära vård innehåller titeln till trots väldigt många av de stora samhällsutmaningarna som vi står inför. Jag tänker t.ex. på den demografiska utmaningen, vikten av ett jämlik(are) samhälle samt den arbetskraftsbrist som vi redan upplever inom offentlig sektor.

Upplevelsen var att vi faktiskt – om än ytligt – ändå hann beröra dessa områden under den begränsade tid som vi hade till vårt förfogande, i en fullsatt sal.

Min sista punkt på mina Almedalsdagar var att tillsammans med ett sextiotal deltagare, på Bräcke Diakonis initiativ, vända och vrida på nyttan och värdet av att den offentliga verksamheten ska bli bättre på att ”samskapa” vården och omsorgen tillsammans med den enskilde.

Om ovanstående var nog alla i rummet rörande eniga – men vi var samtidigt mycket medvetna om att det finns stor förbättringspotential när det gäller samskapande vård och omsorg. Även om vi har styrdokument som säger att vi som vård- och omsorgsgivare ska samverka (både med varandra och med den enskilde), ska formulera gemensamma samordnade individuella planer, använda oss av ”Personcentrerad vård” eller ”Individens behov i centrum” så finns väldigt mycket kvar att göra …

Det tredje och sista nedslaget jag vill dela med mig av från Almedalsdagarna blir det oplanerade men viktiga och lyhörda samtal som jag fick med Margareta Winberg under onsdagen. Vid FSS styrelsemöte i augusti får FSS en sista möjlighet att diskutera några av de återstående knäckfrågorna i Socialtjänstlagsutredningen.

Att jag skriver ”sista möjlighet” beror på att utredningen under senare delen av denna höst påbörja formulerandet av de förslag som sedan ska föreslås socialminister Lena Hallengren. Jag ser denna möjlighet som ytterligare en bekräftelse på att FSS socialpolitiska röst räknas på den nationella nivån och gläds över att Margareta Winberg vill prioritera ytterligare ett möte med styrelsen trots att den återstående utredningstiden nu snart kan räknas i dagar istället för månader och år.