Att undvika sammanbrott – hur ska man hitta rätt HVB?

ALMEDALEN 2019: Hur ska man hitta rätt HVB och vad är bra underlag för matchning? Det var frågor till panelen på WeMinds seminarium på tisdagen i Almedalen. Att ta sig tid för informationsinhämtning är en framgångsfaktor, att ungdomen är delaktig, har en stödperson under hela processen och att alla har samma uppfattning om målsättningarna är andra.

Moderatorn Gösta Liljeholm från WeMind HVB berättar inledningsvis att han som utförare saknar ett system som gör det möjligt att kanalisera rätt uppdrag till rätt verksamhet. En bra matchning är en nyckelfaktor för framgång. Så vad är bra underlag för matchning?

Var öppen med både styrkor och svagheter

Mats Collin, ledamot i Föreningen Sveriges socialchefer och socialchef i Härnösand, säger att lika viktigt som att socialtjänsten får veta vad HVB-hemmet är bra på, lika viktigt är det att få veta vad de INTE är duktiga på, vad de INTE klarar av. Det tyder på självkännedom, menar han.

– För en del verkar det viktigare att ta emot brett i stället för att göra en bra matchning. Det är en utmaning för socialtjänsten att undvika gå i en fälla när vi gör våra formaliserade utredningar.

Nathalie Sundberg som är brukarambassadör med egen erfarenhet av att bo på behandlingshem säger att det är mycket som man behöver ta hänsyn till: individuell problematik, svåra diagnoser, vilka andra bor på HVB-hemmet, hur fungerar ungdomen som ska placeras ihop med dem som redan bor där? Väl på plats måste man kunna känna sig trygg.

Specialteam samordnar insatser under placering

I Norrköping arbetar ett speciellt team med samordning av insatser under placering. Petra Blom Andersson berättar om deras arbetsmetod. Två socionomer, en arbetsterapeut och specialpedagog ingår i teamet.

– Vi kartlägger ungdomen för att få reda på vem personen är, lägger tid på informationsinsamling för att hitta en bra matchning. Efter placeringen följer vi upp matchningen genom besök på HVB-hemmet, samtalar med både personal och med ungdomen. Visar det sig att matchningen var dålig kan det bli en snabb omplacering.

Delaktighet nyckelfaktor

Hanna Sjöberg är projektdirektör på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Hon berättar om en utredning som blir klar till hösten, där det bland annat framgår att ungdomarna inte tycker att de har fått komma till tals tillräckligt mycket.

– Förutom barnens egen bild måste man ha en bra förståelse för HVB-hemmens kvalitet och innehåll. Det behövs mer långtidsuppföljningar för att se vilka effekter vissa insatser egentligen har, säger Hanna Sjöberg. Använd mer information från tillsynen, uppmanar hon, exponera den öppet på t.ex. IVO:s hemsida.

Både Hanna Sjöberg och Mats Collin understryker att delaktighet är en viktig beståndsdel både före, under och efter. Socialtjänsten har blivit bättre på att involvera ungdomen och även familjen, men visst kan det bli bättre, menar Mats Collin med 16 års erfarenhet som socialchef. Han tycker också att det är svårt att få en översikt av de olika HVB-hemmens inriktning och kompetens, det är väsentligt att de i upphandlingen så utförligt som möjligt beskriver sitt ”track record”.

– Visserligen är det inte en oändlig mängd, det är ju upphandlade hem vi har att hålla koll på.

Delmål och tät kontakt

Konkreta tips från Petras Norrköpingsteam är att planera tillsammans med ungdomen, bryta ner i lättförståeliga delmål, t.ex. ”du får permis efter att inte ha rymt på x antal veckor”. Alla ska dela samma bild av vad ungdomen vill och man ska vara tydlig med informationen så att ungdomen inte får felaktiga förväntningar, säg t.ex. ”tre månader” istället för ”kortare placering”.

– Det är viktigt med tät kontakt och att sätta upp nya mål, så att ungdomen känner att det händer något. Ungdomarna själva säger att föräldrarna och syskonen hemma måste involveras mycket mer, till exempel genom nätverksmöten, säger Petra Blom Andersson.

Ge stöd även till familjen

Det här arbetssättet får beröm av Nathalie Sundberg. Hon lyfter hur viktigt det är att familjen får stöd för att veta vad som kan göras i hemmamiljön medan ungdomen är borta.

– Eftersom det ofta är så bråttom och socialsekreteraren brukar ha massor att göra är det betydelsefullt med en extraperson som stöd genom hela utredningen, som stöttar relationen hemma, följer med till HVB-hemmet första dagen och håller samman alla kontakter.

Nathalie berättar också om en av sina placeringar där personal tidigare anmälts för våld och där många straffmetoder och kränkningar förekom. Trots att alla ungdomar samstämmigt lyfte det, hände inget.

– Det måste vara kontinuerliga tillsyner där även ungdomarna får komma till tals, och utvärderingen måste göras tillgänglig för alla.

– Vi besöker hemmen och finns med fyra månader efter att ungdomen kommit hem, berättar Petra Blom Andersson.

LOV i stället för LOU

En person ur publiken, som drivit HVB under många år, tycker att socialtjänsten kan ställa högre krav på HVB-hemmen men också vara beredd att betala mer pengar. Mindre HVB med mer resurser skulle minska många problem, menar hon.

Mats Collin har inte varit med om att ett HVB blivit ratat på grund av höga kostnader.

– En intressant väg för att kunna gallra fram de bästa hemmen är att använda LOV. Det kräver fortfarande ett väl beskrivet upphandlingsunderlag, men den stora vinsten är att vi löpande kan ta in nya duktiga verksamheter. Gör vi en LOU låser vi oss flera år.

Representanterna för behandlingshem i salen säger samstämmigt att de självklart vill ta emot matchade barn. Ett felaktigt beslut får man leva med i flera månader och det kostar så mycket mer än pengar.

Nathalie Sundberg sammanfattar dagens seminarium så här:

– Cred till er alla, ni är grymma!


I panelen deltog Mats Collin, ledamot i Föreningen Sveriges socialchefer och socialchef i Härnösand. Nathalie Sundberg, brukarambassadör (H)järnkoll. Petra Blom Andersson, samordnare för insatser under placering, Norrköpings kommun. Hanna Sjöberg, Projektdirektör, Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys. Moderator: Gösta Liljeholm, WeMind.