Likartat stöd är ingen självklarhet

Det pågår en nationell utvärdering av barnahusverksamheterna i landet. Det är regeringen som gett Barnafrid uppdraget. Syftet är att ”främja ett kvalitativt och likvärdigt bemötande för brottsutsatta barn oavsett bostadsort”. Det ska bli väldigt intressant att ta del av rapporten när den är klar.

Det behövs verkligen tydliga gemensamma kriterier för konceptet Barnahus, inte minst avseende resurser och metoder, vilka parter ska ingå etc. Idag har vi ett 30-tal Barnahus i landet men innehåll och uppbyggnad kan skilja sig mycket åt. Med nationella kvalitetsindikatorer och kriterier skulle vi ta ett steg närmare likvärdigt bemötande, något som egentligen borde vara en självklarhet. Barn och unga som varit brottsutsatta har rätt att kräva detta.

Inte bara när det gäller barnahusverksamheterna är frågan om likvärdighet mellan landets olika kommuner angelägen. Inom den pågående översynen av socialtjänstlagen finns likvärdigheten med i utredningsdirektivet. Utredaren ska
– se över möjligheten för kommuner att tillgängliggöra och erbjuda insatser på ett enklare sätt än i dag och samtidigt säkerställa en socialtjänst som är jämlik, jämställd, likvärdig och rättssäker.

Det är inte helt lätt med landets 290 kommuner där 140 av dessa har färre än 15 000 invånare. FSS, som ingår utredningens referensgrupp, har framfört behovet av någon form av kvalitetssäkring av utbudet av resurser som gäller nationellt. FSS ser också gärna att man i översynen föreslår åtgärder som förbättrar samverkan mellan kommuner och/eller ökad och mer strukturerad regional samverkan.

Två olika regeringsuppdrag men med likartat budskap, de som behöver våra tjänster ska få likartat stöd oavsett bostadsort. Självklart kan det tyckas men vi är långt ifrån där.

Kommentera