Långsiktig kunskapsstyrning av socialtjänsten

När en förändring ska genomföras i en verksamhet krävs planering av den som ska ansvara för införandet. Det är bra om syftet är klart och att spelregler är kända redan vid start. För en långsiktighet i förändringen krävs uthållighet.
Ett exempel när det missats på flera punkter är processen kring finansiering av en långsiktig kunskapsstyrning av vård och omsorg.
Redan vid millennieskiftet lyfte Kerstin Wigzell behovet av ökad kvalitet inom socialtjänsten och det skulle utgå från forskning och evidensbaserad praktik. 2008 kom SOU 2008:18 Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten – till nytta för brukaren. Under åren 2010 – 2014 gjordes en stor nationell satsning för att förbättra vård och omsorg för de mest sjuka äldre i Sverige. Kommunerna fick statliga stimulansmedel för att sätta fart på användandet av kvalitetsregistren ute i kommunerna. Starten var trög på sina ställen, men allteftersom började fler och fler se vinsten med att införandet.

Genom överenskommelser har registren fortsatt att finansieras av statliga medel till och med 2018. Från 2019 ser situationen annorlunda ut då de riktade medlen numera ingår i den stora påsen pengar som kommunerna får från staten. Då väljer varje kommun om de i fortsättningen vill använda registren i sin verksamhet och då även finansiera desamma.

Det finns problem med denna hantering, det förbättringsarbete som startade 2010 med syfte att implementera kunskapsstyrning inom den kommunala vård och omsorgen riskerar att tappa fart eftersom kommunerna äger beslutet. Frågan om fortsatt kunskapsstyrning kan bli behandlad som en kortsiktig besparing istället för en långsiktig prioritering för en bättre vård och omsorg. En fundering blir om satsningen på kunskapsstyrning var seriöst menad. Det borde ha funnits tydlighet från start om hur kostnaderna för kvalitetsregistren successivt skulle föras till kommunerna och en tidplan för detta. Först i somras fick kommunerna information om att registren är ofinansierade från 2019. Protester från några kommuner ledde till ändring och övergången gäller nu först från 2020, samtidigt som det en månad innan årets slut fortfarande finns osäkerhet om hur kvalitetssystemen ska bekostas nästa år.

Jag tycker det är tråkigt att dessa viktiga kvalitetsfrågor inte skulle kunna hanteras mer omsorgsfullt och att finansiering inte borde bli en ad hoc-fråga efter så många år i skarp drift. Införandet av registren har medfört förbättringar, t ex har läkningstiden för svårläkta sår minskat med 63 % från 146 dagar i snitt till 53 dagar under en sexårsperiod. Det innebär en halvering av kostnaderna för behandling per läkt patient. Mellan 2011 och 2015 minskade trycksåren från 14,3 % till 7,5 %. Det finns många fler exempel.

Jag hoppas verkligen att Sveriges kommuner bestämmer sig för att delta i finansiering av en långsiktig kunskapsstyrning av socialtjänsten och därmed säkra ett fortsatt arbete för evidensbaserad vård och omsorg trots den lite märkliga resan från stimulansmedel till kostnadsansvar.

Kommentera