Långsamhetens lov, eller …

Regeringen gav  för några veckor sedan E-hälsomyndigheten i uppdrag ”att underlätta informationsutbyte inom och mellan hälso- och sjukvård samt socialtjänst, genom att göra gemensamma nationella specifikationer tillgängliga.” Det handlar till exempel om överenskommelser om hur standarder ska tillämpas i olika situationer.

Min första reaktion när jag läst nyheten var för att citera Gert Fylking: ”Äntligen”!

Behovet av a) nationella tekniska standarder och b) nationellt fastställda begrepp samt c) en lagstiftning som hittar balansen mellan öppenhet och integritet är den treenighet som FSS och väldigt många med oss ser som det som krävs för att äntligen öppna upp för att på riktigt ta till vara digitaliseringens möjligheter inom och inte minst emellan hälso- och sjukvård och socialtjänst.

FSS har sedan många år drivit ovanstående fråga via de olika forum som stått till buds (rundabordsamtal, debattartiklar, remissvar, mm). Och därför är det givetvis väldigt välgörande att E-hälsomyndigheten nu får detta viktiga uppdrag.

På Regeringens hemsida kan man bland annat läsa följande citat som förklaringar till varför uppdraget ges:

”– De stora möjligheter som digitaliseringen för med sig måste tillvaratas. En mer enhetlig tillämpning av nationella gemensamma specifikationer i hälso- och sjukvård och socialtjänst leder till bättre informationsutbyte samt ökad förståelse mellan samhällsviktiga aktörer, säger socialminister Lena Hallengren. Inom ramen för uppdraget ska E-hälsomyndigheten också göra en fördjupad analys rörande befintlig ansvarsfördelning för frågor som rör exempelvis standardisering, samt gemensamma specifikationer, inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.”

Det vill säga syften som ligger helt i linje med FSS syn på frågan sedan många år.

Det som bekymrar mig är att uppdraget är att återkomma till Socialdepartementet med en analys först den 30 september 2021. För även om jag är medveten om att inte minst lagstiftningsfrågan är grannlaga så hade jag hoppats på en betydligt kortare tidshorisont och framförallt inte bara en analys utan också konkreta förslag på vad som behöver göras.

Jag hoppas innerligt att de konkreta förslagen också kan rymmas i den analys som kommer att levereras om två och ett halvt år. Så för en som normalt alltid har hyllat ”långsamhetens lov” när det gäller nationella förändringar så var detta uppdrag i långsammaste laget.

Men eftersom jag i grunden är en person som i princip undantagslöst ser glaset som halvfullt så får slutorden på denna korta blogg bli:

Hellre långsamt och klokt än fort och fel.

Kommentera