Kraften ligger i mötet

För några månader sedan skrev Jonas Hampus ett blogginlägg om att bli en digital halvfigur, eller halvledare utifrån det digitala mötets begränsningar. Jag tyckte att hans inlägg var mycket bra. Men nu har jag själv upplevt att återigen bli en analog helfigur eftersom jag haft förmånen att hålla något så ovanligt som ett fysiskt ledningsgruppsmöte.

I förra veckan samlades vi i vår ledningsgrupp under coronaanpassade former för att bland annat planera inför hösten. För några av de nya cheferna som börjat under året var det första gången de mötte sina kollegor i levande livet.

Det slog oss alla hur annorlunda det kändes. Samtalet och diskussionerna fick ett annat djup och tyngd av det fysiska mötet – något vi alla saknat väldigt mycket och var överens om är helt nödvändigt för att ha ett bra samarbete i ledningsgruppen.

Det slående i mötet var att vi konstaterade att man så snabbt vänjer sig: att man tillåter sig att tycka att det fungerar att inte träffas, att man vänjer sig vid ett andrahandsalternativ, som det digitala ledningsgruppsmötet trots allt är för många.

Men går det verkligen bra? Det går att upprätthålla någorlunda verksamhet, absolut, men att det går bra råder det nog väldigt många delade meningar om.

Samspelet viktigt i komplexa frågor

Det är viktigt med bra kollegor och samspelta arbetsgrupper när man arbetar med svåra eller komplexa frågor som vi alla gör, varje dag, i socialtjänsten. Att möta människor i kris och som inte mår bra har många utmaningar.

Att dessutom leda i det uppdraget kräver att vi chefer samverkar och samarbetar på ett bra sätt. Teams eller Zoom kan hjälpa till, men det viktiga samspelet kan inte byggas upp via de digitala verktygen.

Det byggs när vi träffas och läser av de där mellanmänskliga nyanserna, kroppsspråket, när någon bjuder på en spontan personlig upplevelse i mötet med en annan kollega. Småpratet mellan två eller tre som sällan sker i det digitala mötet, där alla plötsligt kan höra och granska det som sägs i plenum.

Det byggs när man kan se någon engagera sig i en fråga rörande brukarperspektivet, budgetprocessen eller upphandlingsregler med emfas, uttrycka frustration, glädje eller ilska med blicken eller kroppsspråket. Att kunna slå ut med händerna, som ofta inte syns på den datorskärm som skär av oss från axlarna och ned, och att kollegan ser det och reagerar på det.

Allt detta säger något om oss som människor och individer som verkar i våra system och förvaltningar. Visst ska vi ur ett perspektiv vara neutrala tjänstemän, men ingenting tar bort styrkan i förutsättningarna att bygga samarbete i det mellanmänskliga.

Mersmak på kraften i mötet

Vårt fysiska möte gav givetvis mersmak och vi vill fortsätta träffas ”på riktigt” i våra ledningsgrupper. Nu, när alla snart är vaccinerade och samhället så sakta öppnar upp, är det som före pandemin var en självklarhet istället en längtan. För några en lyx.

Låt oss hoppas att vi går mot en höst där detta kan bli verklighet. För det sociala arbetets skull. För vår förmåga att leda! Även om vi givetvis tar med oss positiva erfarenheter av digitala mötens möjlighet, gäller de kanske inte i första hand ledningsgruppsmöten i socialtjänsten.

Det är fler anmälda till årets Socialchefsdagar i år än vad det var motsvarande tid 2019. Det säger något om vår önskan att få uppleva möten med alla sina sinnen.

Ett bra innehåll i en digital konferens är givetvis ett mycket bra komplement, men kan enligt mig inte helt ersätta den verkliga arenan. I ljuset av pandemin får Socialchefsdagarnas ledmotiv ”kraften ligger i mötet”en ny dimension. Kraften ligger inte bara i mötet, utan i det fysiska mötet.

Anna Burston, verksamhetschef socialpsykiatri, Lunds kommun.

Vill du läsa mer om Socialchefsdagarna 2021 som hålls i Malmö den 24 till 26 november går du till https://socialchefsdagarna.se

Kommentarer inaktiverade.