Hur får vi personalen att stanna?

Tiden då en nyrekryterad person stannar på en arbetsplats blir kortare och kortare. Många chefer säger att de kontinuerligt har annonser ute för lediga jobb inom sin verksamhet. Det finns en personalgrupp som är en verklig utmaning för arbetsgivaren och det är socionomer, som arbetar med myndighetsutövande arbetsuppgifter. Varför är det så?

I detta tema bjöd i maj FSS Väst in sina medlemmar till ett möte mellan profession och universitet. Det blev ett spännande samtal och jag fick med några funderingar som jag gärna delar med mig av.

Socionomutbildningen är en generalistutbildning, vilket innebär en bred arbetsmarknad och det finns många verksamheter som slåss om de utbildade socionomerna. Det är därför inte tvunget att göra en vertikal karriär och bli chef för att ändra sina arbetsvillkor. Det går istället att helt byta bransch och samtidigt ha nytta av sina socionomkunskaper. Det finns en stor spännvidd mellan den lagstyrda socialtjänsten och mer terapeutiska verksamheter, där fokus är på behandling.

En socionom inom socialtjänsten har att hantera en ibland omöjlig situation, där uppdraget är en inbyggd konflikt mellan kontroll och stöd. Deras arbete granskas från alla håll. Under de senaste tio åren har staten i form av tillsynsmyndigheter fått en alltmer kontrollerande roll gentemot socialtjänsten. Enskilda personers upplevelser sprids snabbt på sociala medier, många tv-kanaler har egna granskningsprogram, där olika missförhållande belyses. Den enskilde handläggaren har små eller inga  möjligheter att skydda sig när ”drevet går”. Då är det inte så märkligt att tanken på att lämna dyker upp.

Detta är en fundering jag har. Hur kan vi som arbetsgivare skapa arbetsplatser, där man vill jobba kvar? I forskningen nämns tre avgörande företeelser som ökar möjligheten till personalkontinuitet:

  • Personlig utveckling på arbetsplatsen
  • Känslan av att det finns en frihet att växa i uppdraget
  • Jag som person har möjlighet att utvecklas samtidigt som det är en bra stämning i arbetsgruppen och på arbetsplatsen.

Vikten av närvarande och tillgängliga chefer ska heller inte underskattas. Hur kan vi tro att vi kan spara in på chefsstödet och därmed låsa fast chefen vid datorn med en ständigt växande inkorg?

Så här i början av juni, bara några veckor innan semestern, kommer jag för egen del inte vidare i tanken. Jag har för många meddelanden i inkorgen som väntar på svar, men hoppas att några veckors ledighet med miljöombyte ska få fart på min hjärna.

Kommentera