Från omsorgskvalitet till livskvalitet

För några dagar sedan åkte jag tillsammans med flera i FSS styrelse till Milano för att delta i det europeiska socialchefsnätverket ESN:s konferens med temat Striving for quality – from quality of care to quality of life. I skrivande stund är det dags att lämna Milano.

För mig är konferens att lyssna på gammalt och nytt i en salig blandning. Allt fångar inte mitt intresse och en del rör inte min vardag. Så plötsligt händer det! Föredragshållaren ändrar perspektivet på en fråga, använder nya ord, klargör eller förtydligar, och plötsligt känner jag mig klokare och får något att ta med hem. Då vet jag att det är därför som jag fortfarande uppskattar möjligheten att åka på konferens.

Även denna konferens hade sina toppar och dalar och så något litet guldkorn. Mitt fokus, och det jag tar med mig hem, har varit omsorgen om äldre.

Aktiva och friska medborgare hela livet

Vi brottas i hela Europa med den demografiska utvecklingen med en ökad andel äldre. Alla länder har inte förberett sig så väl som de nordiska länderna genom vår etablerade välfärdsmodell, men utmaningen inför framtiden är gemensam. Våra medborgare behöver bli medvetna om att de själva har ett ansvar för att säkra livskvalitet även långt upp i ålder, framförallt för sin egen skull. Hur jag själv kan ta ansvar för mitt eget åldrande och förebygga ett för tidigt beroende av vård och omsorg. Jag hade en gång en kollega som sa ”flytta när du kan och inte när du måste” och menade då att alla bör planera sitt åldrande långt innan behovet blir akut.

Kommunerna måste ta sitt ansvar i utmaningen och börja i den offentliga miljön. Städer ska givetvis vara tillgängliga för alla, oavsett ålder. Även WHO har uppmärksammat behovet och därför startat ett världsomfattande nätverk, Agefriendly Cities. I Sverige är idag fem städer medlemmar och här i Milano fick vi ta del av hur en av dessa kommuner, Göteborg, arbetat för att göra staden mer åldersvänlig.

Göteborg har involverat seniorer och därmed fått ökad kunskap om gruppens behov och tankar, samtidigt som det ökat de äldres kompetens i IT att de tillsammans med yngre gjort korta filmer med angelägna teman, som finns tillgängliga på Youtube.

Vad vi följer upp styr resultatet

När vi i enkäter följer upp brukarens nöjdhet, så styr det hur vården och omsorgen blir utförd och brukarens förväntan. På Isle of White arbetar man med att följa upp hur oberoende du blivit efter en insats. Klarar du nu att sköta mer av de vardagliga sysslorna själv? De sätter upp mätbara mål, som ett exempel kan nämnas att 70 % av de äldre som skrivs ut till sitt egna hem efter vård på sjukhus ska efter tolv veckor vara utan insatser från kommunen.

Förändrade arbetssätt

Vi vet att vi kommer att ha svårt att rekrytera personal till omsorgen i framtiden. Det innebär ju att vi måste arbeta annorlunda och se välfärdstekniken som en möjlighet. Jag inser under dessa dagar att jag inte tagit ”vanans makt” på fullt allvar utan tänkt att när vi inför teknik så leder det till nya arbetssätt när det är precis tvärtom. De nya arbetssätten som vi måste utveckla tillsammans med personalen leder till behov av välfärdsteknik.

Inga nya pengar

Möjligheten att det kommer att tillföras nya pengar till offentlig sektor inom överskådlig tid är liten. Det innebär att vi kommer att jobba i ett sammanhang av ständig förändring utifrån nya förutsättningar. Bra samarbete med frivilligsektorn och civilsamhället blir en nödvändighet.

Ett genomgående tema hos alla föredragshållare har varit att vi måste jobba mer med att ta reda på vilket stöd brukarna egentligen vill ha och på vilket sätt. Dessutom måste vi fråga oss om och i så fall hur våra brukares synpunkter verkligen förändrar hur vi utför våra tjänster och utvecklar verksamheten. Fokus måste vara att arbeta för att alla ska kunna känna sig inkluderade i samhället och leva ett ”normalt liv”.

Jag skulle vilja sammanfatta konferensen i ett kort budskap:

Kvalitet blir det när vi ser hela personen och vet vad hen verkligen önskar!

Kommentera