En sak var bättre förr

ORDFÖRANDE HAR ORDET 11 FEBRUARI 2020: Efter den senaste tidens artiklar och insändare om tillståndet i landet och kanske främst inom socialtjänsten, har jag funderat en del. Som jag ser det är vi bättre än någonsin på att använda evidensbaserade metoder och ha en rättssäker hantering kopplad till svåra beslut inom myndighetsutövningen. Men den bilden förmedlar inte media och andra tyckare.

Det som möter ögat och örat är i stället kris och förtvivlan; socialtjänsten har misslyckats och människor i marginalen far illa. Det är ofta den första meningen medan den andra lyder ”samhället har misslyckats”. Senaste exemplet är unga kriminella där alla frågar sig vem som bär skulden för en ungdoms utanförskap. Det är nog ordet vem och inte vilka som stör mig. Det kan väl aldrig vara så att kommunens socialtjänst, som ofta kommer in sent i en negativ spiral, ska ställas till svars för hela den tragiska utvecklingen? Vi ska självklart inte svära oss fria om vi missat att agera men fler än socialtjänsten måste väl ha sett signalerna?

Vem tar ansvar

Är vi på väg mot en tid där samhället och socialtjänsten är samma sak i allmänhetens ögon? Jag upplever på många plan att andra vårdgivare och potentiella ansvarstagare snävar in målgrupper och beslut. Regelverket följs, ofta till punkt och pricka, så att ingen kan ”prickas” i form av ansvarsutkrävande.

Jag ser en parallell i näringslivet. När t.ex. ett oljeutsläpp eller en giftkatastrof inträffar har de stora bolagen knutit upp ansvar hos så många underleverantörer att till sist, när den lilla människan vill kräva kompensation för skada, kan ingen hållas ansvarig. I alla fall inte i juridisk mening. Håller Sverige på att bygga upp samma system när det gäller människor – att förutsatt att varje instans har gjort rätt så kan frågan hänskjutas till någon annan?

Nu och då

Jag har själv arbetat så länge att jag tycker mig kunna säga att det var inte bättre förr vad gäller vår profession och vårt kunnande. Men en sak kanske var bättre, att vi oftare ”tog folk i handen” och följde med på resan till ett mer självständigt liv. Vi hade fler arbetskamrater inom andra sektorer som hade tid med gemensamma möten och försök till gemensamma insatser.

Min upplevelse är att det blir allt färre av dessa möten och hur ska vi då kunna hjälpas åt? Vi ägnar en hel del tid åt att prata om samverkan och samarbete. Vi borde i stället bli mer konkreta och alltid sträva efter enklare och integrerade sammanhang.

Jag tror det är enda vägen framåt och om hjälps vi åt, som vi kan genom en rikstäckande förening som FSS, finns det mycket erfarenhet och kunskap att ta del av.

Möten, utveckling och inspiration

FSS riksstyrelse ägnar stor del av sin tid åt att möta andra, utbyta åsikter och erfarenheter och hitta gemensamma vägar. På så sätt fortsätter vi vara en aktiv och engagerad röst i samhällsdebatten.

Förutom ett spännande år med många intressanta frågeställningar och samtal, ser jag fram emot styrelsens kommande studieresa till Island i slutet av mars. Det berättar vi mer om här på webben!

Varma hälsningar
Monica Persson, FSS ordförande

Kommentarer inaktiverade.