Vad händer när ett barn, en ungdom eller en vuxen för första gången vågar berätta att livet är svårt?
Det är en fråga som är viktig för oss alla som arbetar inom socialtjänsten. För ibland är det inte de stora orden som är avgörande. Det kan vara hur vi lyssnar. Hur vi ställer nästa fråga. Om vi ger personen tid. Och om den vi möter känner att vi faktiskt bryr oss.
Men det handlar också om något större utifrån hur vi möter människor idag och hur det kan påverka vilka möjligheter det får i morgon.
Var finns det förebyggande arbetet?
När vi pratar om förebyggande arbete är det lätt att tänka på insatser som sker innan ett problem uppstår. Men det förebyggande kan också finnas i själva mötet.
Ett barn som tidigt får möjlighet att berätta. En ungdom som upplever att någon lyssnar. En vuxen som får information, stöd och vägledning utan att känna sig skuldbelagd. Inte sällan handlar det om upplevelsen av att bli sedd.
Det kan skapa förutsättningar för att söka hjälp tidigare, att våga berätta mer och att tillsammans hitta vägar framåt.
En socialtjänst ställde den här frågan till barn, unga och vuxna: ”Vad är viktigt att tänka på om en vuxen ska prata med ett barn/ungdom/vuxen som har det jobbigt?”.
Barnen och de ungas svar var att vi vuxna behöver lyssna aktivt så att de känner att deras ord betyder något. Att de känner att de blir behandlade med värdighet och respekt. Inte döma eller förminska det dom säger, för det leder till att de slutar prata. Ge tid och inte pressa fram samtal. Känslan av trygghet gör att man vågar berätta mer. Att vara ärlig och tydlig skapar förtroende. Kanske kortare möten som barnet orkar med och att ställa öppna frågor. Det kan handla om att ge tid, att anpassa kommunikationen efter barnet. Att prata på barnets nivå, vara uppmärksam på kroppsspråk och hitta andra sätt att kommunicera – kanske genom att skriva, rita eller spela ett spel tillsammans.
Det är små saker som kan göra stor skillnad om vi väljer att lyssna på det barnen och de unga säger. ”Visa att du bryr dig på riktigt – visa engagemang och att jag inte bara är ditt jobb.”
Och kanske är det just så främjande arbete ofta ser ut i praktiken – att skapa förutsättningar för människor att använda sina egna resurser, uttrycka sina behov och vara delaktiga.
Att möta människan – inte bara problemet
Vuxna som behöver stöd beskriver också vikten av att bli lyssnade på, trodda och bemötta med respekt och empati. De vill ha stöd, information och tydlig vägledning, samt att också känna att hjälpen är genuin och anpassad efter deras situation. Känslan av att bli sedd som individ och bemött med ärlighet och lyhördhet.
Det påminner oss om betydelsen av att se hela människan och veta var den befinner sig för att tillsammans föra saken framåt.
Bakom en ansökan, en utredning eller en kontakt med socialtjänsten finns en person med erfarenheter, relationer, förmågor och förutsättningar.
När vi ser mer än själva problemet skapar vi också bättre möjligheter att tillsammans identifiera vad som fungerar, vad som kan stärkas och vilket stöd som behövs.
Tillit är en förutsättning för att våga söka hjälp
Ett förebyggande arbetssätt handlar också om att göra det möjligt att söka stöd innan situationen har blivit akut. Då spelar tillit en viktig roll.
Om människor vet att de blir bemötta med respekt, att de får tydlig information och att deras berättelse tas på allvar kan tröskeln för att söka hjälp bli lägre.
Därför är tydlighet och ärlighet så viktigt. Vi behöver kunna berätta vad som händer, vad vi kan hjälpa till med och vad nästa steg är. Och när vi inte vet behöver vi kunna säga ”jag vet inte ännu, men jag ska ta reda på det”. Även det kan vara ett sätt att bygga tillit.
Främjande arbete handlar också om det som fungerar
När vi lyssnar på människors berättelser behöver vi inte bara lyssna efter det som är svårt. Vi kan också lyssna efter det som fungerar.
Vad ger barnet trygghet? Vad får ungdomen att må bättre? Vilka personer finns runt omkring? Vad har den vuxne själv gjort för att hantera sin situation? Vilka styrkor, relationer och sammanhang finns det att bygga vidare på?
Ett lyhört samtal kan på så sätt bli en möjlighet att både upptäcka behov och synliggöra resurser.
Det börjar med oss
Det förebyggande och främjande arbetet är inte alltid en särskild aktivitet vid sidan av det ordinarie arbetet.
Det kan finnas i hur vi hälsar, hur vi ställer frågor, hur vi lyssnar och förklarar och ger människor tid. Och om den vi möter går därifrån med känslan:
”De lyssnade på mig. De tog mig på allvar. Jag vet vad som händer nu.”
Kanske börjar ett mer förebyggande och främjande socialtjänstarbete just där – i de små mötena som tillsammans kan skapa större möjligheter till delaktighet, tillit och förändring.
Varma hälsningar från FSS riksstyrelse, strategigruppen Förebyggande och främjande