Barn som far illa

Varje barn som far illa i Sverige är ett barn för mycket. Det är viktigt att vara tydlig med det redan från början. Socialtjänstens främsta uppdrag är att vara ett skyddsnät för barn i Sverige.

”Socialtjänsten ska vara skyddsnätet när barn utsätts för våld. Ändå har minst 150 barn farit illa de tre senaste åren. Det beror på att de saknat rätt resurser, rutiner eller kompetens, visar en stor granskning som SVT har gjort.”

Så inleder SVT sin text kring granskningen tillsammans med rubriken ”Hundratals barn far illa när socialtjänsterna gör fel”. SVT Nyheter och Uppdrag granskning har begärt ut samtliga utredningar om socialtjänstens barnärenden från Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Det handlar om hela Sveriges socialtjänster, det vill säga 290 kommuners socialtjänst och det gäller alla 324 utredningar hos IVO under knappt tre år, januari 2016 till september 2018.

Ärendena handlade om totalt 994 barn. Av dessa fanns det 150 barn som farit illa i sin hemsituation och som inte i tid skyddats av socialtjänsten. Hur många ärenden av de 324 som det handlar om, framgår inte. SVT beskriver att det handlar om bristande resurser, bristande kompetens och utbildning samt personalomsättning.

Det råder en brist på tillit för de samhällsbärande institutionerna i Sverige. Det försvårar de olika aktörernas möjligheter att utföra sina uppdrag och göra nytta. Socialtjänsten måste självklart ta ett stort ansvar för att förbättra tilliten för just socialtjänsten. Vi behöver bli bättre på att berätta om allt stöd som finns att få och som ges. Det skulle troligtvis också underlätta om det gick att erbjuda fler serviceinsatser utan biståndsbedömning; att på ett enklare sätt komma in tidigt i familjers liv och stötta upp med det som kan vara betydelsefullt för att klara vardagen och skolan bättre; att få möjlighet att visa att socialtjänsten gör gott och inte är hotfull. Den pågående översynen av socialtjänstlagen är viktig för tilliten framåt. Att utveckla socionomutbildningen är också angeläget.

Men brist på tillit är inte bara något som gäller socialtjänsten, det gäller hela samhället. Det är också något som vi alla måste hjälpas åt med. En annan part som fyller en särskilt väsentlig funktion gällande människors bild av och tillit för samhällets skydd är media. SVT har ett samhällsuppdrag att granska makten och myndighetsutövningen, med medborgarna i fokus. Det är därför väldigt viktigt att ge en nyanserad och korrekt bild av till exempel socialtjänsten, polisen, skolan osv.

150 barn under tre år. Det är 150 barn för mycket. För att siffran ska bli begriplig så bör den sättas i ett sammanhang. Det gällde som sagt utredningar hos IVO, från alla 290 kommuners socialtjänst, under knappt tre år. Under bara 2017 fick min kommun Stockholm 26 453 orosanmälningar avseende barn varav 13 866 utredningar öppnades. Samma år fick Malmö och Göteborg tillsammans 28 462 orosanmälningar och 14 060 utredningar öppnades. Det är under ett år – och det återstår att lägga till inkomna orosanmälningar från ytterligare 287 kommuner. Gissningsvis har det inkommit och hanterats hundratusentals orosanmälningar till Sveriges kommuner under de knappt tre åren. För att förstå det arbete som socialtjänsten gör och innan socialtjänsten totalt svartmålas behöver siffran 150 ställas i relation till hundratusentals ärenden.

När SVT i artikeln har berättat klart om sin granskning så meddelar de vilka som är skyldiga att göra en orosanmälan. De hänvisar också barn som har det jobbigt hemma att ringa till Bris. Bris är bra, men har inte på långa vägar de möjligheter som socialtjänsten har om ett barn far illa i sitt hem. Så det hade varit på sin plats att även hänvisa barnen till socialtjänsten. Det är, även om SVT inte alls tar upp det, hundratusentals barn och ungdomar som får hjälp av socialtjänsten. De fallen hamnar inte hos IVO.

8 Responses to “Barn som far illa”

  1. 157681@gmail.com' Claes skriver:

    Väl talat!

  2. waitong@spray.se' Niklas Waitong skriver:

    Instämmer med föregående talare – Klokt, nyanserat och välformulerat!

  3. jone.kallsater@lidingo.se' Jone Källsäter skriver:

    Jättebra formulerat!

  4. rikard.tordon@gmail.se' Rikard Tordön skriver:

    Håller absolut med om att vi bör ställa siffran 150 barn som far illa efter insatser i relation till de hundratusentals som inte gör det. Men däri ligger också ett stort problem, nämligen att systematisk uppföljning och löpande analyser av det arbete som görs, så sällan blir av i socialtjänsten. Veronica skriver “Gissningsvis har det inkommit och hanterats hundratusentals…” Ingen ska behöva gissa om nyckeltal i social barnavård. Det är ett symptom på en underutvecklad systematik i kvalitetsarbetet att vi inte har tillräckligt bra nationell statistik.

    Om vi jämför med sjukvården, så har man ett hundratal nationella kvalitetsregister, där alla tänkbara variabler i allt från höftproteser till strokemedicin löpande bokförs och analyseras med syftet att utveckla kvalité och hitta varför det går fel när det gör det. Det finns ett helt kapitel (7) i patientdatalagen som gör sådant möjligt. Resultatet efter flera decenniers arbete med dessa register är att Sverige har en kvalité i våra medicinska behandlingar som ligger i världsklass, även om tillgängligheten fortfarande är ett problem.

    Men inom den sociala barnavården saknas såväl lagstöd som bra nationell statistik. Professions- /forskningsdrivna analyser som skulle kunna ge det kunskapsstöd som hjälper socialsekreterare, under stor arbetsbelastning och ofta tidigt i karriären, med sina bedömningar är alldeles för få. Varför är det så? Varför drivs inte frågan om systematiskt kvalitetsarbete i socialtjänsten politiskt, eller hårdare av professionen själv? Att felbedömningar görs är inget nytt eller anmärkningsvärt, hur många felbedömningar är möjligtvis lite mer intressant. Men den viktigaste frågan är ju VARFÖR felbedömningar görs och vilka förändringar, stöd och åtgärder vi skulle kunna vidta för att göra fler bedömningar som leder till bra utfall, och färre som leder till tragik.

    Det behövs nationella initiativ (lagar) och ett mer proaktivt kvalitetstänk! Tänk mindre på nämndens budget detta år, nästa övervägande till rätten eller vakanta tjänster. Börja istället tänka på vad är det är för insatser eller beslut som visat sig fungera bra i längden, eller vilka mönster av förutsättningar som leder till katastrof, och bokför detta systematiskt.

  5. carinawendin@hotmail.com' Carina Engelke skriver:

    Mycket bra skrivet!

  6. elisabeth.kantor@gmail.com' Elisabeth Kantor skriver:

    Bra skrivet!

  7. Lotta.wigen@gmail.com' Lotta Wigen skriver:

    Bra och nyanserat om socialtjänstens arbete med barn som far illa.

  8. k.e.lidman@gmail.com' Kerstin Lidman skriver:

    Utmärkt skrivning Veronica!

Kommentera