Regeringen går vidare med förslag om böter och tvång i socialtjänsten inom ramen för mellantvångsutredningen trots stark avrådan från många remissinstanser. Förslagen innebär bland annat att föräldrar ska få böter om dom tackar nej till insatser och barn ska få fotboja som öppenvårdsinsats.
Tillsammans är vi – Föreningen Sveriges socialchefer, Rädda Barnen, BRIS, Akademikerförbundet SSR och Vision – m.fl. oroliga över förslagen. Det finns stora risker att dessa kommer att få motsatt effekt än att barn får rätt stöd och hjälp i tid.
Istället behöver socialtjänsten få förutsättningar att arbeta enligt nya socialtjänstlagen och arbeta med tillit och kunskapsbaserade, tidiga och förebyggande insatser.
Det är så mycket man kan lägga in under ”dagens system inte räcker” och ”krafttag”.
Vi har en ny socialtjänstlag med nya möjligheter och krav sedan 1 juli i år. Den kommer med resurser – men inte tillräckliga och inte med långsiktig säkerhet. Socialtjänsten har länge efterfrågat lagförändringen. För att svara på vem som gjort eller inte gjort tillräckliga satsningar på socialtjänsten krävs en fördjupad titt på ekonomiska satsningar och vägval de senaste 15–20 åren, både på statlig och kommunal nivå. Det enkla svaret är: socialtjänsten har inte varit känt som ett verksamhetsområde det satsas på. Det är inte heller meningsfullt att gå in på nu, det är som det är. Fokusera framåt.
Och med fokus framåt är vi övertygade om, att med rätt tilldelning av resurser kommer den nya lagen att vara svaret på det socialtjänsten behöver. Men det räcker inte så.
Socialtjänsten är inte lösningen på samhällets problem. Tilliten till socialtjänsten och alla välfärdens institutioner behöver växa, så att möjligheten ökar att komma in tidigt i människors liv, när bekymmer och livsproblem är små. Regionens alla insatser måste finnas och fungera, förskolan och skolan måste ge det barn behöver, det behöver finnas arbeten till de vuxna och bostäder för alla. Det är nästan så det börjar kännas tjatigt, för det är väl inte så svårt att förstå helheten?
Och sen kommer vi till krafttagen som nämns i debattartikeln. Att i samma stycken blanda att skjutningar och sprängningar går ner i åldrarna och att stolt säga att straffrabatter för ungdomar har minskat eller tagits bort helt och ungdomsfängelse ska inrättas … Och till slutklämmen: straffbarhetsåldern ska minska till 13 år! Är det ingen som börjar undra om detta hänger ihop? Kommer det nu gå ännu längre ner i åldrarna? Kommer 13-åringarna tänka en gång till innan de tackar ja till uppdrag? Högst oklart. Kommer förövarna, de som utnyttjar och exploaterar barnen, börja vända sig till de under 13 år? Kanske blir nioåringarna framtidens våldsutövare.
Det handlar inte om ”slapphet” kontra ”krafttag”. Det handlar om att göra rätt saker (vid rätt tidpunkt), och det finns mycket forskning och beprövad erfarenhet som det går att luta sig mot. Om man vill.
I artikeln hänvisar mantill länder som har lägre straffbarhetsålder, som att detta vore något positivt. När Föreningen Sveriges socialchefer var på studiebesök hos den engelska socialtjänsten förra året gav de oss ett klart budskap: ”Don’t go down that road.”
Lägre straffbarhetsålder löser inte grundproblemet, det är dyrt eftersom kriminalvården behöver byggas ut och anpassas (anpassas med liknande åtgärder som redan finns inom socialtjänsten) och det är givetvis bedrövligt ur ett barnrättsperspektiv.
Att hävda att samhället ska sluta göra som det alltid gjort är vilseledande retorik eftersom det välfärdsnät som ska stötta barn, unga och föräldrar har varit underprioriterat och underdimensionerat under flera decennier. Man kan inte komma och hävda att vi ”gjort allt”, när vi inte har haft möjligheten att göra rätt.
Föreningen Sveriges socialchefer Monica Persson, ordförande
ORDFÖRANDE HAR ORDET 2 SEPTEMBER 2025: Nyss hemkommen från FSS riksstyrelses möte i Stockholm kan jag konstatera att det i Värmland lutar mot att hösten är här. Från ljuvlig sensommarkväll till regn och rusk.
När FSS styrelse träffas för första gången på hösten gör vi det under två dagar. Vi behöver samla ihop oss efter sommaren och stämma av aktiviteterna i våra strategiska grupper. En verksamhetsberättelse för det gångna verksamhetsåret ska skrivas och dessutom ska de sista detaljerna inför årets Socialchefsdagar i Göteborg fastställas. Det är riktigt mycket att hålla reda på och alla i styrelsen är engagerade.
Vi hade Socialstyrelsen på besök på FSS styrelsemöte. Många frågor stod på agendan. En fråga som hänger över oss är att försöka reda ut hur, när och för vilken insats socialtjänsten ska dokumentera, och i vilken omfattning. Här är det synnerligen viktigt att myndigheterna är överens om tagen och vad som ska anses vara till fyllest kopplat till den nya socialtjänstlagen. Kommunerna gör redan på skilda sätt och olika socialnämnder har fattat olika beslut om vad som exempelvis ska ingå i begreppet ”rådgivning”. Så detta blir en utmaning framöver. Frågorna är fler än svaren just nu men alla försöker arbeta så fort det går.
Det socialtjänsten inte vill ha är kritik för att vi nu försöker navigera på ett nästan oritat kartblad. För att undvika det kommer FSS att ha dialoger med berörda myndigheter under hösten.
Nu riktar vi blicken och kraften till Socialchefsdagarna. Flera skandinaviska kollegor kommer att vara på plats så du som kommer dit har möjlighet att diskutera utvecklingen i Norden – och inte minst våra gemensamma utmaningar – med dem. Ytterligare en dimension att ta vara på när du är på plats i Göteborg.
Jätteroligt att så många föreningsmedlemmar och andra kommer till Socialchefsdagarna! Vi ses där och jag ser fram emot att träffa er – FSS håller till i monter KF:10, i kongressfoajén.
Varma hälsningar Monica Persson, FSS ordförande
(Du som inte kommer till Socialchefsdagarna kommer att hitta dokumentation från föreläsningar och seminarier på socialchefsdagarna.se med start vecka 41.)
Det här är säkert en fråga som du har funderat på: Hur kan vi minska dokumentationsbördan, ”banta den administrativa mammuten”?
Socialstyrelsen bjöd in Föreningen Sveriges socialchefer och Sveriges Kommuner och Regioner för att få konkreta inspel på hur dokumentationsbördan inom socialtjänsten kan minska, något som vi och fler med oss lyft upp som ett reellt problem under lång tid. Och nu har vi fått ny lag och då behöver vi gemensamt säkerställa att dokumentationskravet på biståndslösa insatser blir relevant och rimligt.
Det blev ett konstruktivt och utforskande möte den 28 augusti där vi lyfte några förslag:
Går det att vägleda i nivågraderade utredningar? Finns hög mottaglighet för att ta emot stöd och låg risk så kan vi exempelvis utreda mindre.
Kan BBIC/IBIC, rekommenderade bedömningsinstrument, risk och mottaglighet, risk- och skyddsfaktorer vävas samman bättre? Är det något som ska plockas bort när något annat läggs till?
Genomlys BBIC och förenkla/ta bort mallar. Tydliggöra vad som behöver vara med och vad som är valbart.
Vad händer om om BBIC läggs utanför kommunens verksamhetssystem och används som kunskapsstöd, så att det inte upplevs styrande på fel sätt? Kanske en pilot?
Styr upp begrepp och termer så att vi får ett enhetligt språk inom socialtjänsten och därmed kan städa upp i våra verksamhetssystem, skapa fler rullgardiner och färre fritextfält. Det skapar förutsättningar för uppföljning och jämförelser.
Bidra till infrastruktur så att AI-lösningar kan minska dokumentationsbördan och stödja socialtjänst med transkribering och uppföljning.
Föreskrifter för dokumentation av biståndslösa insatser behövs för att minska risk för överdokumentation och för att den ska bli relevant.
Socialstyrelsen ska nu arbeta vidare och kommer ha fortsatt dialog med SKR om nästa steg.
Har ni FSS-medlemmar några förslag och medskick att göra? Låt oss höra. Socialstyrelsen vill ha inspel! Mejla oss på en gång på:info@socialchefer.se
Imorgon när vi vaknar har vi fått en ny socialtjänstlag på plats. Antagligen kommer dagen att se ut som de flesta andra dagar. Vi lagar en kopp kaffe och går till jobbet för att lösa en rad olika problem, äter lunch med några trevliga kollegor, för att sedan komma hem och finna det mesta som det var när vi lämnade hemmet på morgonen.
Att vi har en ny lagstiftning på plats är inte direkt någon kioskvältare i den breda allmänhetens nyhetsflöde. Antagligen för att det ändå är en relativt liten del av befolkningen som faktiskt berörs av socialtjänsten. De allra flesta institutioner och samhällsinstanser kan klara sitt huvuduppdrag ganska bra utan socialtjänsten. För oss råder det motsatta: vi är beroende av att samverka med andra för att klara hela vårt grunduppdrag. Det har hittills varit en ojämlik dans.
Många kommuner har under de senaste åren börjat bygga upp en samhällsbaserad första linjens socialtjänst, där socialtjänsten verkar och är ute på andras arenor i mycket högre utsträckning än tidigare, som en del av omställningsarbetet till den nya lagens krav. Där lyckas vi i socialtjänsten fånga upp bekymmer och problem tillsammans med skola, bvc och fritidsverksamhet, psykiatri och civilsamhälle och hjälpa till med insatser direkt eller lotsa vidare in till mer avancerat stöd. Det visar sig fungera.
Det visar sig också att andra lyckas i sina uppdrag, när socialtjänsten är nära. Att klara skolan, att motverka psykisk stress och ohälsa hos nyblivna föräldrar, att ta snacket med de stökiga ungarnas föräldrar. Sånt är vi bra på. Och det är bra för andra. Det visar sig att man då inte behöver orosanmäla i lika hög utsträckning. Det är viktigt – då vi behöver utveckla alternativa vägar som fungerar både för individen, den anmälande instansen och för socialtjänstens uppdrag. Särskilt nu när det blir dags för flera myndigheter att vid årsskiftet ytterligare skärpa kraven på just orosanmälan. Alltså måste vi hitta alternativa vägar – där det går.
FSS har arbetat under många år för att både lagstiftningen och den viktiga delen gällande insatser utan behovsprövning ska komma på plats. Inget av det var självklart, bara för något år sedan. Jag vill tacka alla mina styrelsekollegor för det ihärdiga arbetet, i synnerhet FSS ordförande Monica Persson. Utan henne hade det inte blivit något, det är jag helt säker på.
FSS kommer att fortsätta sätta fokus på den kunskapsbaserade socialtjänsten och samverkan med lärosäten, med krav på att vårt arbete ska vila på evidens och best practice. Styrelsen har fattat beslut om att stödja NUSO för Vuxna. Vi kommer att särskilt sätta ljuset på behovet av den digitala infrastrukturen. Många länder har kommit väldigt mycket längre än Sverige. Här behöver vi komma ikapp och se till att den digitala transformationen fasar in i omställning till ny SoL. FSS kommer att fortsätta värna behovet av statlig styrning gällande samverkan. Den ojämlika dansen behöver hjälp.
Just nu är det såklart fokus på det praktiska i alla kommuner. Men min önskan är att den här lagstiftningen ska bidra till något mer än nya paragrafer, ökade dokumentationskrav och skärpta krav på spårbar orosanmälan.
Min önskan är att göra samverkan jämlik, att nyttan med socialtjänstens omställning tas på största allvar och att andra lyckas se potentialen i vad det här innebär för deras uppdrag. Min önskan är att den nya lagstiftningen blir en naturlig del i den relationsbaserade välfärden, där invånarnas drömmar, upplevelser och mål står i fokus. Även om verksamma metoder och förutsägbara processer är viktiga för rättssäkerheten och vårt myndighetsuppdrag, är det relationen som är kärnan i processen. Min önskan är att invånarna ska märka en skillnad och se nära sociala tjänster som en naturlig del att använda och enkelt ta del av när livet krånglar.
Resan har börjat. Nu kör vi.
Varma hälsningar Anna
Anna Burston Ordförande FSS region Skåne och verksamhetschef inom Barn, unga och familjestöd samt projektledare för omställningsarbetet till första linjens socialtjänst i Lunds kommun
