Att vara beroende av en samhällsaktör

Det här inlägget blir kanske mer av ett personligt inlägg men med en knorr om vårt arbete på slutet.

På söndag var det tänkt att jag skulle åka Vasaloppet. Tyvärr så råkade jag ut för en tråkig skada i skidspåret här hemma som gör att jag inte kan åka. En ganska allvarlig skada. Det kändes så tråkigt att behöva ställa in, särskilt som man denna veckan har sett alla glada inlägg på Instagram och Facebook om kompisar som åkt Öppet spår.

Prognosen just nu för min lårmuskel är att kunna jogga i slutet av april och jag är kanske helt återställd någon gång i september. Under en period av två veckor bakåt och ett antal månader framåt kommer jag att vara beroende av hälso- och sjukvården för att bli helt frisk.

Under de här snart tre veckorna har jag blivit bemött på ett otroligt bra sätt av duktiga och kompetenta människor inom sjukvården. Det får en ju att reflektera över hur våra medborgare som möter socialtjänsten i en beroendeställning uppfattar oss?

För dem som befinner sig i tuffare situationer än jag och som är beroende av våra insatser funderar jag just nu på hur man egentligen upplever våra insatser och vårt ”varumärke”. Jag tror vi kan ha en del att jobba på där och att vi ibland kanske måste hamna där jag är för att förstå hur det är att vara beroende av en samhällsaktör.

Kommentera