Äntligen … fredag

Lagom veckotrött. Sitter i bilen på väg till arbetet.

I backspegeln ser jag en buss med pendlare på väg till sina arbetsplatser. På bussens skylt står det ”Äntligen … fredag”.

På radion spekuleras om och i så fall vem som kommer att få nobelpriset i litteratur. I morgontidningen har Svenska Akademins medlemmar, Kristina Ljung och Horace Engdahl, fångats på bild, glada, nästan euforiska. Kommer priset kanske att gå till någon av Akademins medlemmar? Kommer någon att ropa ”Äntligen”!

Jag är (lagom) stressad. Ligger efter med några uppdrag på jobbet och ligger efter med blogginlägget till FSS.

Pinsamt nog, i dessa digitala tider, hade min påminnelse i form av en gul post-it lapp ramlat av från min dator och jag behövde en påminnelse från kommunikatören – var är bloggen!!

Bilen till och från jobbet är min tankeverkstad. Inte precis ”På Drift” men ändå ett tillfälle att låta hjärnan jobba med tankar och förhoppningsvis komma fram till lösningar.

Bloggen ska fram och tänkbara ämnen rullar i mitt huvud.

Finns det någon koppling till nyheter som har kommit under veckan? Jag tänker på om artiklar om ”meatballs” som uppmärksammats i nyhetskanaler i flera länder. Är Swedish meatballs swedish eller turkish? Var finns IKEA i allt detta? Kan jag få ihop bilden av Sverige och IKEA med några socialpolitiska angelägenheter i Sverige?

Jag tänker på ledarskap och ett tidigare inlägg från Camilla Blomqvist om Big Five egenskaper. Att vara ledare i en organisation där vardagen betyder en väldig närhet till medborgare, politiken och personal. Dörren till mitt kontor (bredvid fikarummet) är nästan alltid öppen, men jag är inte alltid där.

Jag tänker på första maj som inträffade under veckan. På de politiska tal och löften som växer fram så här fyra månader före valet.

Jag tänker på min vecka i hemkommunen där jag har suttit med många frågor, stort som smått. På dagordnineng har jag haft planering av förvaltning av verksamhetssystemet och uppdateringen som måste göras.

Jag tänker på de intervjuer med sökanden till tjänsten som ungdomssamordnare som jag har deltagit i. Vilket genomslag – så många sökanden och så många bra kandidater. Det är så kul att träffa dessa människor och kul att se en vändning när det gäller rekrytering av personal.

Jag tänker på diskussionen på Individutskottet med frågeställningen ”kan vi få vården att bli frivillig eller måste vi gå in med tvång?”

Jag tänker på diskussionerna på nämndsammanträdet i samband med kvartalsuppföljningen. Prognosen är ett underskott bland annat då förra årets förändring i Migrationsverkets ersättningssystem börjar tära på vår ekonomi.

Jag tänker på hur Valborgsmässoafton har varit lugnt och ungdomars agerande varit inom ramen för ”normalt” beteende enligt våra två nya fältassistenter på plats.

Under dagen händer det några saker. Vad!? Ingen litteraturpristagare i år!

Vad!? – nu det blir nya ändringar i flyktingpolitiken – igen.

Men det är fredag – ÄNTLIGEN – dags för avkoppling.

Bloggen får handla om ”Äntligen … fredag” helt enkelt.

En lagom veckotrött socialchef i mellersta Sverige som avslutar en vecka och laddar om för kommande veckas utmaningar!

Kommentera