Socialtjänsten är mer ifrågasatt, politiserad och omskriven än på länge. Samtidigt genomförs omfattande reformer och AI väntas förändra det sociala arbetet ytterligare. Vid invigningen av Socialchefsdagarna lyfte Anna Burston, ordförande för Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), vikten av att värna professionens kunskap, stärka kommunikationen med allmänheten och ge chefer mod och stöd att leda i förändring.
ORDFÖRANDE HAR ORDET 5 OKTOBER 2026: Jag vill först och främst tacka för fantastiska dagar i Göteborg, tack alla ni som deltog och alla ni som medverkade och bidrog på olika sätt. Och tack återigen för förtroendet att bli omvald som FSS riksstyrelses ordförande.
Anna Burston, FSS ordförande (foto: Alex Öhman)
Nu återgår vi till vardagen och flödet av revisionsrapporter, Lex Sarah-utredningar och internkontrollpunkter rinner sannolikt genom vårt mailflöde. I demokratins namn behöver vi granska, följa upp och ständigt skärskåda vår verksamhet. Det är bra och det finns ett tydligt syfte. Vi ledare i offentlig sektor får jobba extra hårt för att inte drunkna i detta flöde – trots att vårt viktigaste uppdrag är att serva våra invånare, planera för framtiden och lägga långsiktiga strategier för att gott samhälle. Framtidsetnologen Ida Hult påminde Socialchefsdagarnas publik i fredags att organisationen går dit uppmärksamheten går, och detta behöver vi bevaka – inte minst i en tid där rädslan för felsteg är uppenbar.
Ja, Socialchefsdagarna 2026 är till ända och nu återvänder vi alla till vår arbetsplatser, där vi har en viktig samhällsuppgift. Visst är det lite som en bubbla – den där konferenslokalen och hotellet i Göteborg, där man blir slussad, omhändertagen och matad med insikter, kunskap och god mat. Lika mycket en bubbla som den filterbubbla vi med all säkerhet befinner oss i – i vårt Linkedinflöde. Det är inte alla som skulle dela vår omedelbara igenkänning eller flockkänsla, inte heller hålla med om det goda sociala arbete vi vill berätta om. Här har vi en enormt stor uppgift att arbeta med och den handlar om kommunikation.
Vardagen för chefer i socialtjänsten är en mix av möten, små och stora beslut, demokratiska processer och väldigt mycket administration. Särskilt när vi varit borta från kontoret några dagar med autosvar på mailen. Då kan man ibland ångra att man varit bortkopplad – ingen annan tar ju tag i mailkorgen när vi inte bevakar den. Samtidigt är just bortkoppling från vardagen och påfyllning av nya insikter och kunskaper det vi behöver för att orka fortsätta lyfta blicken och rikta uppmärksamheten åt rått håll. Gemensamt för alla seminarier och storföreläsare på Socialchefsdagarna är detta: vi får nya perspektiv, kunskaper och insikter som hjälper oss att hålla kompass och riktning på vårt viktiga välfärdsuppdrag, när vardagens flöde ibland drar åt ett annat håll.
Själv är jag ny på jobbet från och med den här veckan och min uppmärksamhet kommer oundvikligen att riktas mot nya inloggningar, lösenord, system och att hitta rätt till fikarummet. En ny förvaltning, en ny kommun (Kristianstad). Det är en del som är olika men det mesta är sig likt. Den demografiska utmaningen, omställningstakten i flera sektorer, uppdraget vi alla delar i demokratibranschen och den spännande tid vi befinner oss i. Att ha Socialchefdagarnas visionära kompass innanför huden när jag nu kliver in i mitt nya uppdrag känns som en riktig lyx. Jag ska göra vad jag kan för att förvalta den och rikta uppmärksamheten mot det viktigaste – framtiden och vårt gemensamma samhällsuppdrag.
DAG 3 PÅ SOCIALCHEFSDAGARNA 2026: På Socialchefsdagarnas tredje och sista dag fick vi två storföreläsningar, den ena om vårt förhållande till framtiden och den andra om social rättvisa och jämlikhet inom hälsa.
Ärvda svar
Framtidsetnologen Ida Hults föreläsning har rubriken Ärvda svar. Vad menar hon med det? Jo, att vi på våra organisationer tar oss an det nya – framtiden – med gårdagens logik. Det nya ska helst vara bevisat innan vi kan pröva det. Vi sätter felfrihet före framsteg, ber om bevis innan vi börjat forska, vill att det ska vara tryggt innan det är verklighet.
”Framtiden anländer inte – den tas emot av människorna i organisationen” sa Ida Hult. (Foto: Kerstin Öhman)
Framtiden kommer sällan som ett färdigt beslutsunderlag. Den kommer som signaler, fragment och möjligheter som ännu inte går att mäta eller planera. För att kunna möta framtiden behöver organisationer därför inte mer kunskap och bättre planer – utan snarare fantasi, tid och mod att stå kvar i det som skaver.
Social rättvisa och jämlikhet inom hälsa
Vad har högläsning för barn, utbildning, arbetsvillkor, bostäder, inkomster och miljö med hälsa att göra? Allt, menar Sir Michael G. Marmot, professor emeritus i epidemiologi. Under Socialchefsdagarnas sista föreläsning uppmanade han socialtjänsten att sätta jämlik hälsa i centrum för allt arbete och behålla hoppet om att förändring är möjlig.
Professor Sir Michael G. Marmot har vigt sitt liv åt att förklara sambandet mellan social rättvisa och jämlik hälsa. (Foto: Kerstin Öhman)
Att minska hälsoklyftorna kräver att vi agerar utifrån väl underbyggda forskningsresultat, inom hela samhället. Det räcker inte att begränsa insatserna till hälso- och sjukvårdssystemet utan de måste också ta itu med de förhållanden under vilka människor föds, växer upp, lever, arbetar och åldras.
DAG 2 PÅ SOCIALCHEFSDAGARNA 2026: Andra morgonen på Socialchefsdagarna började traditionsenligt med KULtur då Improvisationsteatern 2Lång (”andralång”) gav en påminnelse om mötets mystik med mycket skratt, igenkänning och applåder.
Johan Carlberg och Tobias Rosén från 2Lång Teater och bar värmer upp publiken (foto: Niklas Maupoix)
Sedan blev det allvarligare. Vi fick en inblick i den komplexitet som omger kunskapsstyrningen inom socialtjänsten – på nationell, regional och kommunal nivå.
Therese Olmsäter (foto: FSS) presenterade Vård- och omsorgsanalys rapport Med kunskap som kompass, som bland annat synliggör risken för otydliga roller när flera myndigheter och aktörer har överlappande uppdrag. Samtidigt ska detta komplexa system säkerställa att kunskap och nya arbetssätt faktiskt når fram till de människor som behöver samhällets stöd.
Med kunskap som kompass, panelen (från vänster): Björn Eriksson, Socialstyrelsen. Jean-Luc af Geijerstam, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Britta Björkholm, SBU. Jonas Björck, Forte. Mari Forslund, SKR. Jenny Rehnman, FoU Välfärd. Lina Blombergsson, vice ordförande FSS. (foto: Niklas Maupoix)
Med 290 kommuner som har olika förutsättningar och kapacitet att omsätta kunskap i praktiken, blir frågan särskilt viktig. Vi behöver komma närmare forskningen och universiteten – men samtidigt se till att kunskapen blir användbar i praktiken. NUSO är ett intressant exempel på hur forskning och praktik kan mötas.
En annan viktig fråga är vems kunskap som räknas. Människors egna erfarenheter och kunskaper behöver få en tydligare plats i kunskapsstyrningen. Och vem tar egentligen ansvar för att förvalta, utveckla och sprida fungerande metoder i socialtjänsten?
Paneldiskussionen visade på både utmaningar och möjligheter. ”Kanske behöver hela systemet lite feng shui”, sa FSS vice ordförande Lina Blombergsson, alltså rensas, förenklas och få tydligare vägar. (foto: Niklas Maupoix)
Samtidigt riktades kritik mot kommunernas förmåga att omsätta kunskap, men också mot kunskapsmyndigheter när stöden blir alltför teoretiska och problemorienterade och inte tillräckligt praktiska.
Dagens seminarieval gav därefter många perspektiv på socialtjänstens breda uppdrag. (Dokumentation från seminarierna – och storföreläsningarna för den delen – publiceras nu och de kommande dagarna på vår webb socialchefsdagarna.se.)
Dagen avslutades med Katie Kelly (foto: Niklas Maupoix) som är ordförande i den oberoende brittiska tankesmedjan New Local. Hon berättade om Vibrant Communities – om hur lokalsamhällen kan stärkas genom att flytta fokus från att göra saker för människor till att göra saker tillsammans med människor. Om medskapande, lokalt engagemang och hållbara lösningar som utgår från människors egna krafter och erfarenheter.
Det knyter på många sätt ihop flera av dagens diskussioner. Kunskap är viktig – men den får verklig kraft först när den omsätts tillsammans med människor, i praktiken och i lokalsamhället.
Och kanske är det just där konferensens ledord blir som tydligast: Kunskap som leder – välfärd som lyfter.
Fredrik Yllman och Helena Åman, båda från FSS riksstyrelse, reflekterade över dag 2 på Socialchefsdagarna 2026
Som representanter för Föreningen Sveriges socialchefer, FSS, har vi (Ulrika Vitalis och Robert Brandt) fått möjlighet att möta första dagen på Socialchefsdagarna 2026 från flera olika perspektiv. Och kanske är det just bredden som vi tar med oss allra mest. Från poesi och livsberättelser – till kriminalvård, ledarskap, samsjuklighetsreform, socialtjänstens framtid och analys av det svenska valet.
Den första socialchefsdagen handlade på många sätt om människan – och om vårt ansvar att skapa en välfärd som faktiskt gör skillnad.
Dagen började med poesi – och något ganska omvälvande
UKON (Ulf Karl Olov Nilsson) tog oss genom delar av sin diktsamling med titlar som Min förmåga att ta emot omsorg, Tänk om, Kapitalismens diskurs, Levande begravd, Omdömen om Dödshjälp AB, Omdömen om diktsamling AB och Titeldikten.
UKON på Socialchefsdagarna 2026 (foto: Kerstin Öhman)
Det surrealistiska i att göra en livsberättelse stannade kvar hos oss. Att föreställa sig att förbereda sig för en framtid där man kanske inte längre kan komma ihåg sina behov, sin familj eller förstå sin verklighet. Eller att föreställa sig att bli levande begravd. Poesin blev på sitt sätt en påminnelse om varför vårt uppdrag finns: bakom varje insats, reform och organisation finns en människa och ett liv.
Sedan – Jacques Mwepu
Chef för Kumlaanstalten, med en stark berättelse om vad det innebär att bli sedd, få förtroende och själv ge förtroende vidare. Jacques Mwepu berättade om sin väg från Kongo och den tidiga drömmen om en trygg framtid, till ett ledarskap inom Kriminalvården och ett engagemang i Rädda Barnen.
Jacques Mwepu på Socialchefsdagarna 2026 (foto: Niklas Maupoix)
Han beskrev också det nya uppdraget med unga inom Kriminalvården. Han var tydlig med att han inte är för att sätta barn i fängelse. Men om reformen nu är en verklighet behöver vi också fråga oss: Hur gör vi det bästa möjliga av det uppdrag vi har fått? Med innehåll, struktur, relationer och ett tydligt barnperspektiv kan det finnas möjligheter att faktiskt bidra till att unga människor får en annan väg i livet.
Jacques föreläsning blev också en stark ledarskapslektion.
Att som ledare:
Sänka temperaturen utan att sänka ambitionen.
Se människors potential – men inte tappa uppdraget.
Tänka ett steg längre och ta ansvar för nästa nivå.
Stå stadigt när trycket ökar och samtidigt skapa energi, mening och tillit.
Och kanske framför allt: Vad undviker vi just nu – som vi egentligen borde prata om?
En annan fråga att bära med sig är: Vilka beteenden från mig som ledare behöver andra se mer av när det blir svårt? För oss blev det en viktig koppling mellan empati och tydlighet. Att ha människan i centrum utan att tappa uppdraget.
Och därifrån – till samsjuklighetsreformen
Vi fick själva möjlighet att vara en del av seminariet ”Från delar till helhet – framtidens vård och stöd för personer med skadligt bruk och beroende”, där vi som seminarievärdar från FSS fick rama in samtalet.
Vi började med frågan: Vad händer när en människas behov inte passar in i våra organisatoriska gränser? För den som lever med psykisk ohälsa och skadligt bruk eller beroende är det inte olika verksamheter, huvudmän eller uppdrag. Det är en verklighet.
Zophia Mellgren, ämnessakkunnig vid Samsjuklighetsdelegationen på Regeringskansliet, gav oss ett aktuellt nuläge i reformarbetet och därefter följde ett viktigt samtal om vägen framåt.
Mårten Jansson, utredare vid Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, lyfte behovet av en kulturresa – att se våra roller med nya ögon och att på riktigt lyckas med brukarinflytandet. Att börja i rätt ände för att bygga en kunskapsorganisation som faktiskt förändrar arbetssätt och tar tillvara den erfarenhet som finns. Han påminde oss också om att det är brukarna som i slutänden avgör om vi når reformens mål. Risken är annars att vi fastnar i våra egna organisationer, ansvarsfördelningar och strukturer.
Sus Lantz, Föreningen Sveriges socialchefer, betonade vikten av att inte fortsätta arbeta i stuprör – det här är ett tillsammansarbete.
Frida Cissig, projektledare för psykisk hälsa och samsjuklighet vid Göteborgsregionen, lyfte ”huret” och helhetsperspektivet – men också att vi redan nu kan börja sortera, inventera och prioritera det som behöver ske.
Det kanske viktigaste vi tar med oss är: Förstå vårt varför. Håll fast vid vilka vi är till för. Och börja göra.
Från helhet till socialtjänstens berättelse
FSS ordförande Anna Burston satte redan i sitt öppningsanförande tonen för konferensen genom att lyfta socialtjänstens viktiga roll och behovet av att stärka berättelsen om vad socialtjänsten faktiskt gör och betyder. Det hänger också ihop med årets tema Kunskap som leder – välfärd som lyfter.
Anna Burston på Socialchefsdagarna 2026: En kunskapsbaserad socialtjänst kräver att vi bygger vårt arbete på fakta, kunskap och erfarenhet – och att vi stärker länken mellan akademi och praktik. (foto: Niklas Maupoix)
Det var därför extra roligt att se att Forskarskolan för yrkesverksamma inom socialtjänsten fanns på plats bland montrarna. Ett konkret exempel på hur vi kan skapa broar mellan forskning och vardagens praktik.
Och så – riksdagsvalet
Dagen avslutades med Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap och ansvarig för Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, som analyserade varför riksdagsvalet 2026 slutade som det gjorde. Intressant, spännande och en helt annan typ av perspektiv än det vi mött tidigare under dagen.
En analys av riksdagsvalet fick vi av Henrik Ekengren Oscarsson (foto Niklas Maupoix)
Vi fick inte svaret på hur den fortsatta regeringsbildningen kommer att utvecklas – men väl en fördjupad förståelse för det politiska landskapet och de faktorer som påverkar den fortsatta processen.
