Skapar vi vuxna i samhället ytterligare en svag och utsatt målgrupp?

Alla barn och unga som finns i samhället är vår framtid – frågan är bara vilket framtid vi vuxna skapar? Tar vi inte ansvar för att ge de rätta förutsättningarna försämras välfärden markant. År 2015 tog Norden emot drygt 45 000 ensamkommande barn och unga. Sverige 35 369, Danmark 2 068, Finland 3 024, Norge 5 297 och Island 7. Ges dessa barn och unga samma förutsättningar som övriga barn och unga i samhället?

Under år 2016 och 2017 har flertalet förutsättningar för denna målgrupp förändrats, genom nya politiska beslut och regelverk måste kommuner och myndigheter göra nya anpassningar. Exempel på förutsättningar som ändrats senaste året är införandet av tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) och begränsningar för möjlighet till familjeåterförening. Det har vidare beslutats om ett nytt ersättningssystem för kommunernas mottagande av ensamkommande barn och unga. Sammantaget medför detta konsekvenser som samhället på lång sikt kommer att få betala dyrt för.

Kommunerna genomgår just nu stora omställningsarbeten för att dels möta statens krav om förändrade boendeformer men även anpassa verksamheternas bemanning och innehåll till de nya ekonomiska förutsättningarna (exempelvis Östersunds HVB-verksamhet för ensamkommande barn och unga där det krävs att personaltätheten minskar från 0,7 till 0,18). Konsekvenserna av att ha färre vuxenförebilder bland dessa barn och unga är att den trygghet och delaktighet som tidigare kommunerna försökt skapa kommer att försvinna – det i sin tur märks redan nu både i skolorna (lärarna signalerar om att eleverna är mindre motiverade), inom hälso- och sjukvården (ökad psykisk ohälsa, fler suicidförsök) samt hos polismyndigheten (ökad droganvändning bland ensamkommande barn och unga).

Oavsett vilka barn och unga vi pratar om så är tidiga insatser billigare än ”sena insatser”, och även om forskningen producerat få utvärderingar kring ensamkommande barn och unga, och det är få länder som har bra registerdata (Sverige och Norge undantagna) så vet vi (genom bland annat Nordens Välfärdscenter) att följande är viktigt.

  • Snabb asylprövning med tydlig information och att eventuella vårdinsatser görs tidigt. Den unge behöver under sin väntan både strukturerade aktiviteter och kontaktperson.
  • Utbildning anpassad efter barnets förkunskaper så att skolplacering sker på rätt nivå och effektiv undervisning i det nya språket.
  • Anpassad boendeplacering. Ålder, kön, etnicitet och särskilda behov är viktiga hänsyn att ta.
  • Kontakter både med personer som tillhör samma etniska grupp och med personer som tillhör majoritetsbefolkningen.

Jag är positiv till förändringar och effektiviseringar genom nya regelverk och lagändringar, men för att skapa en hållbar välfärd ska vi inte försvaga en redan utsatt målgrupp. Samhället vet vilka förutsättningar som ska ges till barn och unga för att ge trygghet, delaktighet och självständighet. När vi blundar för dessa så kommer kommunerna, hälso- och sjukvården samt kriminalvården att märka av konsekvenserna – men framförallt har vi tusentals barn och unga som inte ges chansen att fortsätta bygga vår framtid.

Kommentera