Samverkan för välfärd

Förmågan att samverka för gemensam välfärd är en viktig framgångsfaktor. Det har format den moderna människan och det samhälle vi känner idag. Förmågan att organisera sig och specialisera sig är också avgörande framgångsfaktorer. Både för den välfärdsutveckling vi har haft och den vi kommer att ha. Med en ökande specialisering och organisering i fackområden ökar också komplexiteten i välfärdssystemet. Därmed också behovet av ändamålsenlig och effektiv samverkan. Just nu finns det en alltför stor skillnad mellan den utveckling som sker inom specialiseringen och den utveckling som skett när det gäller vår förmåga att samverka för välfärd.

Ett exempel på den skillnaden finns i gränssnittet mellan hälso- och sjukvård på sjukhuset och hälso- och sjukvård  i primärvården och de insatser som socialtjänsten ska ge. Samverkan runt personer som är utskrivningsklara och som behöver någon form av insats från primärvården och socialtjänsten har inte utvecklats i en så positiv riktning de senaste 25 åren som man skulle ha kunnat önska. I remissvaren  till regeringen gällande den nya lagen omkring trygg och säker utskrivning från slutenvården så kunde det konstateras att det finns en stor misstro mellan kommuner och landsting i den här frågan.

Inför införandet och tillämpningen av den nya lagen omkring utskrivningsklara har nu kommuner och landsting ett gemensamt ansvar och en möjlighet  att överbrygga den misstron.

Ett annat område är samverkan omkring barn och unga för en trygg och bra start i livet. Ingen ifrågasätter vikten av att uppmärksamma tidiga signaler som visar att barn och unga, på något sätt och i olika skeden av uppväxten, inte har det bra. Trots det så finns fortfarande  brister i vår förmåga att samverka och fånga upp tidiga signaler.

Skottland ett föredöme.

I Falun håller nu ett utvecklingsarbete på att ta form. Kortfattat handlar det om att stärka samverkan mellan kommun och landsting så att bättre förutsättningar ges för att barn och unga får rätt hjälp i rätt tid. Ingen ska behöva känna att man”bollas runt”.

I det arbetet hämtas inspiration från Skottland och den så kallade Skottlandsmodellen. I Skottland kallad ”Getting it right for every child.” Här är berörda myndigheter organiserade under en gemensam ledning med en gemensam budget och arbetar mot en gemensam vision: ”All Highlands Children have the best possible start in life; enjoy being young; and are supported to develop as confident, capable and resilient, to fully maximise their potential.”

En av de framgångsfaktorer som uppmärksammats i Skottlandsmodellen är att barn och unga har rätt till en trygghetsperson (named person) under sin uppväxt. Trygghetspersonens roll är att tidigt uppmärksamma barnets behov och se till att samverkan mellan professioner initieras så att barnet får rätt hjälp i rätt tid.

Just nu befinner sig FSS styrelse i Skottland för att närmare få ta del av detta och andra goda exempel från socialtjänstens område som kommer att redovisas för oss under studiebesöket genom organisationen Social Work Scotland.

Förändring förväntas.

Förmågan till samverkan mellan välfärdens huvudmän och professioner är av avgörande betydelse för kvalitén i välfärden för den enskilde. Från ett medborgarperspektiv så måste det te sig mer än förvånande när de som har ansvar för deras närmaste välfärd inte har pratat ihop sig om hur luckorna som uppstår i tryggheten ska överbryggas.

Det är hög tid att bryta med stuprörstänkandet! I de organisatoriska mellanrummen skapas inget av värde för medborgaren.

Jag tror verkligen att skottarnas systematiska och framgångsrika arbete, där individens behov står i centrum för insatsernas och professionernas samverkan och koordinering, kan inspirera oss till utvecklad samverkan för välfärd på hemmaplan.

Medborgarna förväntar sig förändring i vår förmåga att samverka inom många områden. Och det är absolut ingen orimlig förväntan.

Kommentera