Läs mig!

Susanne Rolfner Suvanto överlämnade under våren Läs mig! En nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen till statsrådet Åsa Regnér.

Den fyndiga titeln anspelar både på att utredningen givetvis ska läsas men även på hur en av alla medborgare som på olika sätt bidragit till innehållet i planen sammanfattade hur det är när det fungerar som det ska för henne: ”Det är när personalen kan läsa mig!”.

I mina ögon så har Susanne på ett oerhört lyhört sätt fångat väldigt många av de stora frågorna inom svensk äldreomsorg 2017. Dessutom tycker jag hon pekar ut riktningen för vad en kvalitativ framtida äldreomsorg behöver präglas av samt vilka utmaningar vi som nation måste ta oss an för att klara ”den demografiska utmaningen”. (Den demografiska utmaningen som ju dessutom är konsekvensen av att vi har förmånen att leva i ett land där medellivslängden har ökat med nästan 2 år varje decennium…)

Det är som sagt mycket som jag uppskattar i Rolfners rapport. Jag tycker till exempel att det är välgörande med ett tidsperspektiv som sträcker sig över fyra mandatperioder (2019–2034). Det är i alla fall min förhoppning att denna SOU ska utgöra en plattform för vårt gemensamma utvecklingsarbete på såväl nationell som lokal nivå under många år framåt och att arbetet i stora stycken ska kunna ligga fast oavsett politisk majoritet i riksdagen.

SOU:n innehåller flera rekommendationer som ligger helt i linje med vårt eget pågående utvecklingsarbete på lokal nivå (som säkert pågår i de flesta kommuner runt om i Sverige).

Bland annat lyfts det hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbetet fram som en nyckelfaktor (och i just den ordningen!). En slutsats som jag delar till fullo. Vikten av att använda välfärdsteknologi belyses också på ett fullödigt sätt inklusive utmaningen att hitta balansen mellan att skydda den personliga integriteten och att utveckla system som kan prata med varandra.

Rekryteringsutmaningen belyses givetvis också. Utmaningen föreslås bland annat mötas med legitimation för undersköterskor (senast 2025), fyrdubbling av utbildningsplatser till undersköterska samt fortsatt utveckling av Yrkeshögskoleutbildning till specialistundersköterska – alla i sig kloka förslag. Min egen reflektion är att 2025 känns väl långt bort för införandet av en undersköterskelegitimation men ”senast” ger ju utrymme för att snabba på processen.

I utredningen finns också förslag kring förenklad biståndshandläggning där Rolfner helt riktigt dels konstaterar att redan nuvarande lagstiftning ger stöd för att lägga utredningen på en enkel nivå om detta är ändamålsenligt. Men utredningen föreslår samtidigt att äldre medborgare (t ex + 80) utan biståndsprövning ska kunna få servicetjänster och trygghetslarm – även detta ett i mina ögon klokt förslag (som idag delvis kan uppnås genom användandet av lagen om Kommunala befogenheter.)

Avslutningsvis tycker jag att hela utredningen bottnar i en människosyn som landar väldigt bra i mitt huvud och hjärta. Även om jag långt ifrån läst hela utredningen så upplever jag att vikten av att den enskilde ges möjlighet att påverka sin vård och omsorg genomsyrar utredningens förslag i väldigt hög grad.

Nu ska hela remissen (1000 sidor) ut på remiss så vi får säkert anledning att återkomma i frågan.

Men Läs mig! är i mina ögon en uppmaning väl värd att följa! Kanske till och med i hängmattan denna sommar…

Kommentera