Förebyggande insatser för fortsatt välfärd

Upptäcker när jag ser mina senaste bloggar att de alla handlar om vilka basförutsättningar vi människor behöver för att kunna leva ett okej liv. Har tagit upp såväl behovet av ekonomi, arbete och bostad som tilltro och hopp om att vi kan påverka vår livssituation.

Vi vet ju att grunder för hur vi ska få till det skapas redan i våra uppväxtförhållanden från att vi är små barn. Hur våra föräldrar eller andra vuxna vi växer upp med har det, får självklart stor betydelse för hur livet kan bli. Tyvärr finns ibland sådana brister och risker att andra måste gå in och utgöra stödsystem och ”kompensera”.

Läste för ett antal år sedan en rapport från barnpsykologen Emmy E Werner. Hon följde upp ett par hundra barn på Hawaii, uppväxta i fattigdom och med svåra familjeförhållanden, fram till att de blev vuxna. I rapporten beskrivs hur en tredjedel av dem, trots en utsatthet, klarade sig tack vare stöd av andra vuxna i sin närhet, skolframgång, socialt beteende och att de hade en känsla för humor.

Det här är fakta som visat sig vara generell; gälla över tid och var vi än befinner oss i världen.

Trots det läser jag i utdrag från flera av varandra oberoende aktuella undersökningar att ojämlikheten i skolan, och särskiljningen beroende av vilken skola barnen går i, ökar. Bland de nordiska länderna är det idag i Sverige som elevernas socialekonomiska bakgrund har störst betydelse för om elever ska lyckas eller inte.

Har barnen problem kommer oftast insatserna för sent. Den samverkan som borde finnas mellan oss olika professioner i barnens närhet brister istället för att utgöra det förebyggande skydd som krävs. Utöver det har vi nya grupper av nysvenskar som kräver att vi tillsammans medvetet arbetar för att de ska komma in i våra system på samma villkor som alla andra för att bidra till våra framtida behov av arbetskraft. Något som i starten kan kräva ett stöd till kunskap och utbildning.

Tänker att vi alla med den kunskap som finns och den erfarenhet vi har borde förstå att investeringar i framtiden måste börja i förskola och skola. Med tanke på en fortsatt stabil välfärd bör vi väl därför gemensamt satsa på att få till en förebyggande jämlik förskola och skola där alla barn blir sedda och där alla barn ges lika möjligheter att växa och utvecklas till framtida delaktiga samhällsbyggare.

Kommentera